Petra

Klippstaden Petra är det andra underverket av världens sju nya som vi besöker. Och är man med på 7-i-topp-listan så måste man förstås få den tid man förtjänar.

Alltså sätter vi klockan på 5 och masar oss ur våra sängar ungefär samtidigt som solens första strålar letar sig ner över bergen i Wadi Musa.

Det här med att vi bor nära Petra Visitor Center är en sanning med modifikation.

Jovisst, det är fullt möjligt att promenera ner på dryga tjugo minuter, så långt är beskrivningen på booking.com korrekt. De glömde bara att nämna att hela sträckan består av en två kilometer lång brant backe. Och att man får pinna på i ett riktigt raskt tempo om tidsaspekten ska hållas.

Klockan är knappt 5.30 när vi kommer fram till Visitor Center.

I denna tidiga morgontimme verkar det vara lite si och så med säkerheten. Säkerhetskontrollen är i dag obemannad och det är bara att promenera rakt in. Det känns ju lite sådär, det gör det ju allt, framför allt i dessa terrortider.

Vi är inte ensamma, men det är heller inga folkmassor att prata om. Klockan 6 öppnar entrén, men när vi drar oss dit en kvart innan blir vi insläppta direkt.

Bab Al Siq

Vi sätter av i ett raskt tempo.

Hela Bab Al Siq ligger öde framför oss, likaså ravinen Al Siq som kommer leda oss rakt på templet The Treasury.

All by ourselves i Al Siq

Det är en riktigt mäktig känsla att vandra i detta underverk alldeles själva, något vi faktiskt inte trodde skulle vara möjligt.

Det lönar sig att stiga upp med solen, åtminstone om man är som vi och gärna slipper dela kända vyer med hundratals andra människor.

Efter nästan tre kilometer når vi så dagens första mål.

Genom en springa i ravinen tornar The Treasury upp sig framför oss. Och vi är helt själva! Nästan i alla fall. Det är vi och en amerikansk kille som blir dagens första besökare.

Inte ens försäljarna har hunnit dit.

Första glimten av Al Khazneh (The Treasury)

Vi får en stund på oss att undersöka templet innan det kommer fler besökare.

Vi fortsätter längs det som kallas Street of Facades.

Här stannar vi en lång stund.

Det går inte att beskriva känslan av att vara nästan helt själva på en plats som denna.

Till sist bestämmer vi oss för att vandra upp till Treasury View och High Place of Sacrifice. Till förstnämnda har vi läst att man bör hyra en guide för att hitta till, men vi känner oss kaxiga och sätter iväg på egen hand.

Det bär brant uppför.

Efter en stund kommer vi fram till något som bäst kan liknas vid en korsning. Vi väljer den väg som vi tror leder till Treasury View.

Vi vandrar uppför och klättrar över stora stenblock. Klättrar tillbaka när vi inser att vi gått fel. Till sist är vi uppe på toppen av berget. Längre fram skymtar vi någon slags bostad. Kanske en eremit som inte alls vill ha besök av oss denna tidiga morgontimme?

Vi tvekar lite om vi ska våga oss fram, vill ju inte väcka ilska hos någon enstöring i bergen. Här finns ju inte ett kotte som hör oss om vi träffar på en galning.

Till sist tar vi mod till oss och vågar oss försiktigt fram.

Blir lite fulla i skratt när vi inser att det gömmer sig ett lite kafé där bakom den något ruggiga och slitna fasaden.

Vi är morgonens första (och enda) besökare och slår till på varsin kopp jordanskt kaffe.

Kaffe med utsikt!

Här skulle vi ju kunna sitta i evigheter och titta ut över bergen.

Men till sist får vi tacka för oss. Vi har fler stigar att vandra och fler tempel att undersöka innan vi anser oss vara klara med Petra.

Vi frågar den tandlöse beduinen om vägen till Treasury View. Om han förstår vår fråga vet vi inte riktigt, men han visar att vi ska gå tillbaka samma väg som vi kom. Samtidigt pekar en skylt att vi ska fortsätta framåt.

Vi väljer att fortsätta framåt.

Vi irrar runt en bra stund innan vi ger upp. Hur vi än vänder och vrider på oss hittar vi inte till Treasury View. Egentligen spelar det ingen roll. Vi har redan fått vår upplevelse. Ytterligare en vinkel över The Treasury kommer ändå inte kunna mäta sig med denna.

Så vi vänder tillbaka.

Äter medhavd frukost – currybröd och mangojuice –  på en klippa innan vi fortsätter upp mot High Place of Sacrifice.

Nä, vi tar nog inte den rätta vägen dit. Det förstår vi ju efter ett tag där vi kryper genom täta buskar och klättrar uppför branta klippor. Men fram kommer vi och det är ju huvudsaken.

Kanske är det till och med en genväg vi tar?

Vi kommer fram till ett litet kafé och frågar kvinnan som står där om vägen. Hon pekar upp mot en kulle en bit bort.

Vi tar ett varv upp till High Place of Sacrifice. En försäljare uppe på toppen delar villigt med sig av berättelser om offerplatsen utan att kräva något i gengäld.

High Place of Sacrifice

Nu är planen att ta oss till The Monastery, templet allra längst bort i Petra. Ett tempel vi egentligen inte räknat med att hinna besöka under vårt besök. Men det är fortfarande förmiddag och vi känner oss riktigt pigga i benen, trots all uppförsvandring.

Vi frågar återigen kvinnan vid kafét.

– Different way to Monastery. Takes one hour. Many temple on the way, berättar kvinnan och pekar åt ett helt annat håll än det vi först tänkt vandra.

Det verkar alltså finnas en bakväg – Wadi Farasah – för att komma till vårt önskade tempel.

Vi sätter av åt det håll kvinnan pekar.

Även här vandrar vi ensamma. De få människor vi möter vid High Place of Sacrifice verkar gå åt ett annat håll, ner mot huvudgatan Street of Facades.

Det är en riktigt härlig vandring. Vi får en fantastiskt utsikt över Petra och de närliggande bergen och överallt finns det små tempel i klippväggarna.

Det känns nästan som vi är de enda människorna i hela världen.

Efter några kilometer kommer vi ner till The Garden Tempel.

En åsna står redo vid entrén. Åsneägaren vinkar in oss i templet  och berättar att utsikten inifrån templet är mycket bättre än utifrån.

The Garden Tempel, Wadi Farasah

Vi fortsätter sen vår vandring. Tittar in i fler tempel på vägen och förundras över att vi fortfarande är helt själva på vandringen. Var är alla människor? Det här börjar ju nästan kännas lite olustigt.

Inne i The Coloured Triclinium, Wadi Farasah

Inne i The Soldier Tomb, Wadi Farasah

Vi passerar ännu ett provisoriskt kafé längs vägen. En äldre kvinnan sitter utanför. Vi vill så gärna bidra på något sätt, men har svårt att förmå oss att köpa något av det tingelitangel som säljs. Det får bli varsin svalkande läsk i stället.

Utsikten över bergen gör att vi blir sittande en lång stund innan vi förmår oss att vandra vidare.

När vi efter en dryg timmes vandring kommer fram till templet Qasr Al-Bint är det slut på lugnet.

Qasr Al-Bint

Det är nämligen här alla andra människor är!

Åsnor, kameler, hundar och människor trängs på det lilla torget. Här finns toaletter och några restauranger. Och förhoppningsvis vandringsleden upp mot The Monastery. För än är vi definitivt inte framme vid vårt mål. Trots att vi redan vandrat den där timmen som kvinnan vid kafét sa att det skulle ta.

Vi förstår att det nog kommer att ta minst en timme till innan vi är framme vid templet. Om vi inte väljer att rida åsna dit, vilket förstås rekommenderas.

Vi avstår åsnorna. Än är klockan inte så mycket. Vi är tuffare än så.

Eftet ett tag hittar vi vägen mot The Monastery. Eller rättare sagt, vi frågar ett par som kommer gående och som med ett torrt konstaterande pekar på vägen bakom sig:

– Just follow the crowd!

Så det gör vi. Nu är vi definitivt inte ensamma längre, men det gör inte så mycket. Vi har fått våra ensamma timmar och är mer än nöjda så. Nu är det är riktigt trevligt med lite sällskap längs vägen, både av andra turister och alla åsnor som hastar förbi.

Det bär uppför igen.

Ad-Deir (The Monastery)

Till sist är vi äntligen framme vid templet.

Vi måste förstås gå hela vägen upp till ”Best View in Petra” för att få bästa utsikten över tempelområdet. Det går ju inte att motstå när vi väl tagit oss hit.

Det får bli en läsk till på toppen innan vi påbörjar den långa vandringen tillbaka.

Nu börjar vi bli ordentligt trötta i både kropp och själ.

Resten av Petra får därför inte riktigt den uppmärksamhet som platsen förtjänar. Men vi besöker både Winged Lions Temple, Mosaic Church och The Royal Tombs innan vi åter kommer tillbaka till The Treasury.

The Silk Tomb

Nu är det fullt av människor framför templet. Vi är glada att vi redan klarat av vårt besök där. Förmodligen är det bara vi som bryr oss om sånt, men vi gillar verkligen inte att trängas framför sevärdheter.

Vi vandrar tillbaka till Visitor Center.

Nu är det minsann fullt fokus på säkerhetskontrollen. Ingen slipper igenom utan att ha röntgat både kropp och bagage. Det är bara att hoppas att människor med onda avsikter inte är morgonpigga!

Vi vandrar tillbaka till vårt hotell. Den långa uppförsbacken tar emot. Hur ska vi orka vandra samma väg tillbaka i kväll för att se Petra By Night?

Jag planerar redan att vi tar en taxi både dit och hem. Men vi är inte riktigt överens. Vissa i sällskapet känner sig lite väl hurtfriska tycker jag. Nåja, vi får väl se hur det känns efter ett par timmars vila på hotellrummet.