Det finns tre vandringsleder i utkanten av Ilulissat; den gula, den röda och den blå.

Samtliga vandringsleder ligger i det område, Ilulissat Icefjord, som sedan år 2004 är listat som ett av UNESCO:s världsarv.

Planen är förstås att vandra dem alla och först ut är the Yellow Trail, en 2,7 km lång led vars början ska ligga bara några hundra meter från vårt pensionat.

När vi frågar vår värd var leden börjar är han inte mycket till hjälp. Ett tyst mumlande och ett vagt viftande upp mot klipporna gör oss inte klokare.

Men det gör däremot ett besök på ortens turistbyrå.

Här utrustas vi med en liten vandringskarta och med den i hand beger vi oss iväg upp mot kraftstationen som ligger i början av udden Kingittoq. Här vid en trätrappa alldeles bredvid börjar den gula leden.

Efter trätrappan fortsätter leden upp mot klipporna. Det är en enkel vandring på släta klippor, trots att det bär uppför.

Snart blir isbergen i Ilulissatglaciären synliga framför oss.

Leden tar oss vidare längs klipporna och förbi fjällblommor, små sjöar och isberg.

Solen skiner och det är riktigt varmt. Faktiskt mycket varmare än vi räknat med att det skulle vara här på Grönland.

När vi väl kommer upp på toppen av klipporna blåser det dock en svag bris som förutom att ge svalka även verkar skrämma bort myggorna. För här uppe är det nästan myggfritt vilket vi tackar för.

Högsta punkten på Kingittoq är inte mer än 96 meter så det är ingen större stigning att tala om. Men utsikten! En utsikt över glaciären och isbergen som gör att vi måste stanna var och varannan meter.

Det här är definitivt en utsikt som slår det mesta vi varit med om.

Inte förrän vi kommer upp till toppröset möter vi andra vandrare som kommer från andra hållet.

Leden fortsätter sen tillbaka ner mot Ilulissat.

Den sista kilometern är stenig och går förbi en liten kyrkogård som ligger bland klipporna.

Snart skymtar vi Old Heliport och här tar den gula leden slut (eller sin början om man föredrar att vandra leden från detta hållet).

På vår väg tillbaka till pensionatet passerar vi hunddistriktet.

Vi stannar till en stund och tittar på alla fina hundar som ligger och vilar på klipporna.

Dagens vandring har visserligen varit av den enklare sorten, men den har å andra sidan bjudit på en utsikt som vi inte kommer att glömma i första taget.