Ju mer vi vandrar, desto mer vill vi vandra. Men ska vi vara helt ärliga så är vi inte särskilt sugna på dagens etapp på Öresundsleden. Det vi har läst och sett om denna etapp lockar inte alls. Asfaltsvandring bredvid trafikerade vägar och genom diverse bostadskvarter. Inte så charmigt.

Men eftersom alla etapper ska vandras, i ordning dessutom, så det är bara att packa in oss i bilen och köra till Landskrona för att ta itu med etappen. För etappen som kommer efter – Ven -, den lockar!

Egentligen är planen att vandra etappen under helgen, men eftersom stora mängder regn och åska utlovas känns det inte helt optimalt. Så det får helt enkelt vandras i dag, trots att saker finns inbokade och vi inte kan komma iväg förrän efter lunch.

Men väderleksrapporten lovar i alla fall perfekt vandringsväder. Moln med enstaka solglimtar och runt 20 grader.

Vi börjar med att gå ett varv runt citadellet innan vi fortsätter till närliggande Skulpturparken och etappstart.

En blomsterprydd gångväg leder oss in mot Landskrona centrum.

Någon måste förstås genast stanna och fotografera blommorna. I evigheter känns det som. Så den som inte fotograferar blommor fortsätter därför vidare över torget. Skåneledens helt perfekta markering som pekar rakt fram ignoreras helt och vandringen fortsätter således åt fel håll.

Det tar några sms och en del kilometrar innan vandringssällskapet är komplett igen.

Det är asfaltsvandring längs trafikerade vägar som gäller, precis som utlovats. Kilometer efter kilometer.

Leden fortsätter genom Axeltofta koloniområde mot Häljarp.

Fortfarande på breda asfaltsvägar, men trafiken glesnar och omgivningen blir grönare. Till och med en slingrande å, – Saxån – passeras. Så vi är ganska nöjda ändå.

I Häljarp svänger leden ner mot våtmarkerna och för första gången blir det vandring längs naturstig genom gräset.

Vi fortsätter vidare in i Saxtorpsskogens naturreservat.

Egentligen är vi inte riktigt säkra på om skogen hunnit klassas som naturreservat än. Om inte, så är det på gång så det får ändå räknas som ännu ett naturreservat till samlingen. Vi är inte petiga.

Solen skiner alldeles för mycket på oss denna dag tycker vi som räknat med svalare vandringsväder. Den som inte är så förtjust i värme muttrar och påpekar att det mycket hellre vandras i ösregn än i stekande sol.

Önskan bifalles i princip omedelbart.

Från absolut ingenstans tornar mörka moln upp sig i horisonten, det hörs en åskknall och sekunden efter öser regnet ner på oss. Verkligen öser ner.

Det är nätt och jämt vi hinner ta på våra regnjackor och regnskydd till ryggsäckarna.

Regnet fortsätter ösa ner, men tack och lov verkar åskan utebli trots den första knallen. Så vi bestämmer oss för att ändå fortsätta vidare mot Järavallen. Nu när vi är så nära.

Asfaltvägar varvas med grusvägar. När vi kommer fram till en större väg uppstår en viss förvirring hos oss. För en orange markering pekar rakt in bland buskarna bredvid och en annan orange markering pekar rakt över vägen. På andra sidan vägen finns inga markeringar alls. Så vart ska vi gå? Men eftersom det inte finns någon stig att gå på inne bland buskarna fortsätter vi över den ganska hårt trafikerade vägen.

Vi är blöta från topp till tå, med andra ord är det ingen idé att dra fram mobilen för att kolla Skåneledens karta. Vi fortsätter i stället längs med den stora vägen. Och efter ett tag dyker markeringarna upp igen och leder in oss på en grusväg mot Västra Ålstorp.

I samma sekund som vi vandrar in på parkeringen vid Järavallen upphör regnet.

Och i samma sekund som vi lämnar Järavallen börjar det ösregna igen. Denna gång – om möjligt – ännu värre.

Det regnar och regnar. Stora vattenpölar bildas längs leden. Det hade inte gjort någon skillnad om någon stått och hällt hinkar med vatten över oss. Det finns inte en tygbit på kroppen som är torr. Så det är bara att vandra på. Med vandringskängor nu så fulla av vatten att varje steg blir tunga som bly. Vi är så genomblöta att det bara är att skratta åt eländet.

Vi håller ett riktigt raskt tempo tillbaka.

När vi kommer tillbaka till Häljarp väljer vi att hoppa över våtmarkerna. Vi upplever just nu väta så det räcker och blir över. I stället följer vi nu vägen rakt fram genom orten tills leden dyker upp igen längre fram.

Regnet drar äntligen vidare och solen glimtar fram genom molnen. Men det finns inte en chans att vi ska hinna torka innan vi kommer fram. Så vi tröstköper lite godis på ICA innan vi vandrar vidare.

Dagens vandring slutar på 28,5 km och tar oss prick 6 timmar.

Vår längsta och snabbaste vandring så här långt på Öresundsleden. Men mycket asfalt, hårt trafikerade vägar, villakvarter och ihållande ösregn är ett riktigt lyckat recept för snabb vandring.

Vi kommer inte tillbaka. Och det har inte med vädret att göra. Det här var en riktigt trist etapp.