Årets enda nationalparksbesök går till Gotska Sandöns Nationalpark, ett besök som kräver lite mer planering än de tidigare nationalparkerna vi har besökt.

Båtbiljetterna med Sandöresor är inköpta redan under hösten för säkerhets skull. I år ska ingen pandemi stå i vägen för ett besök.

Tåg från Kalmar tar oss, via Stockholm, till Nynäshamn där båten utgår från. En natt på Havshotellet bredvid färjeterminalen gör att vi hinner äta en god frukost i lugn och ro innan båten avgår.

En halvtimme innan båten går klockan 10 står vi redo på kajen. Solen skiner och sommaren fortsätter leverera höga temperaturer. Förutsättningarna för ett par riktigt härliga dagar på Gotska Sandön är således perfekta.

Båtresan över till Gotska Sandön tar 3 ½ timme.

I dag möjliggör vädret landstigning på Las Palmas, vilket anses vara öns bästa ställe att gå iland på. Vi är inte så många besökare denna morgon, men alla hjälps åt med att lasta av allt bagage på stranden. Det blir några varv fram och tillbaka innan allt är ute.

En traktor med släp ser sen till att bagaget transporteras bort till Fyrbyn och Lägerplatsen, öns enda övernattningsplats.

En nationalparksguide ger oss sen en gemensam genomgång av vad ön har att erbjuda innan det är dags att själva ta oss bort till Lägerplatsen på norra sidan av ön.

I stället för vandringsleden genom skogen väljer vi att – som de flesta andra – gå via stranden, en vandring på drygt fyra kilometer.

Men vem kan motstå böljande vita sanddyner och ett blått hav? Även om det stundtals är riktigt jobbigt att vandra i sanden. Barfota bland vassa stenar. För det är klart man kastar av sig skorna.

När vi kommer fram till Fyrbyn hämtar vi först andan i skuggan och fikar innan vi hämtar upp vårt bagage och letar reda på vårt tält.

Vi har bokat in oss en natt i ett av de färdiga tälten på Lägerplatsen.

Ett tält med riktiga sängar, uppställt på ett trädäck inne i tallskogen. På lagom avstånd från grannnarna. Utedass och köksmöjligheter en liten bit därifrån. Camping, eller kanske mer glamping, när den är som bäst.

Vi ställer in bagaget i tältet och bäddar våra sängar, sen ger vi oss iväg för att upptäcka vad ön har att erbjuda.

Gotska Sandön bjuder på flera vandringsleder och valet denna eftermiddag faller på den blå leden ner mot Hamnudden, en vandring på drygt 13 km fram och tillbaka.

Vi passerar öns lilla kapell och fortsätter sen vidare in i en tallskog. En skog som överraskar. Vi har av någon anledning fått för oss att ön mest består av sand och väldigt lite skog.

Vandringsleden är bred och lättvandrad. Dottern som önskar ett högre tempo vandrar i förväg.

Det är en underbar kväll. Alldeles ensam i skogen. Tystnad. En doft av tallbarr och sand. Av sommar.

Jag känner redan att en natt inte på långa vägar är tillräckligt. Det här är en plats som kräver en vecka, kanske ännu fler. Bara vara, varva ner.

Gotska Sandön har mig redan fast och jag har bara varit här några timmar.

Jag passerar Gamla gården, en gård som byggdes år 1783 och hade bofast befolkning in på 1870-talet.

Totalt bodde drygt 100 personer på Gotska Sandön på 1800-talet, varav merparten bodde här.

Gamla gården

Den gamla kyrkogården

Leden fortsätter sen vidare längs havet bort till Hamnudden. Här har dottern väntat på mig en stund.

Hamnudden i sig bjuder inte på mer än en fin utsikt över havet så jag vänder snart tillbaka mot Lägerplatsen igen, samma väg som jag kom. Dottern fortsätter i stället tillbaka längs en av de andra lederna.

Det är en riktigt varm kväll så jag hämtar badkläderna och fortsätter sen vidare ner mot den norra stranden där vi kom ifrån tidigare under dagen.

Vattnet är visserligen kallt, men jag stannar i vattnet längre än jag brukar. Jag är ingen havsbadare och det här är därför sommarens första dopp. Men vilket dopp sen ! Jag vill inte kliva upp, jag vill plaska omkring i det klara vattnet för evigt. Titta på molnen ovanför, höra fåglarna kvittra och se ut över den långa, vita sandstranden utan en endaste annan människa i sikte.

Vad gör egentligen de andra ö-besökarna denna underbara sommarkväll kan man ju undra. Varför är de inte här?

All by myself denna underbara sommarkväll!

Jag sms:ar dottern, ett kvällsbad här får hon inte missa. Hon kommer ner och vi stannar en stund, fortfarande alldeles ensamma.

Sen är det dags att laga lite mat innan det är dags för dagens sista vandring, den röda Bredbandsslingan där vi hoppas komma lagom till en vacker solnedgång.

Innan vi fortsätter in i skogen stannar vi till för ett besök i fyren.

Leden tar oss sen nästan direkt ut bland sanddynerna vid Bredsandsudde.

Det här måste vara Gotska Sandöns vackraste plats. Stora vita sanddyner och långa breda sandstränder. En sol som långsamt håller på att gå ner, visserligen utan att leverera några varmare toner.

Dottern väljer sen att gå tillbaka mot Lägerplatsen, men jag känner mig inte riktigt klar med omgivningen så jag fortsätter vidare ner mot fågelområdet längst ut på udden.

Leden fortsätter nu längs en grusväg som tycks ta mig längre och längre bort från havet. Efter ett tag inser jag att jag inte längre ser några röda markeringar och att det nog var ett tag sedan jag såg dem när jag tänker efter. Det är bara att vända tillbaka.

Jag hittar leden igen och går ner till havet. Stannar en stund och tittar på fåglarna som flyger i stora klungor över sanddynerna.

Den vackra solnedgången verkar utebli och nu börjar det att skymma. Jag har ingen ficklampa med mig och vill inte bli fast i mörkret. Även om detta inte är en plats som ger utrymme för min mörkerrädsla så är det dags att vända tillbaka.

Jag hinner precis tillbaka till tältet innan mörkret lägger sig.

En underbar första dag i Gotska Sandöns Nationalpark är till ända. I morgon väntar nya äventyr innan båten på kvällen tar oss tillbaka till Nynäshamn.