Jag vaknar tidigt, även om det inte är så tidigt som jag kanske hade önskat. En tur ner till stranden för att se solen gå upp hade inte varit dumt, men man kan inte hinna med allt under så få dagar som vi har här på ön. Någon gång måste man ju sova.

Vi äter frukost innan vi ger oss iväg på dagens första vandring.

Valet av led denna morgon faller på en kombination av den lila, gröna och blå leden bort mot Schipkapasset och Höga Åsen.

De första kilometerna går längs en bred, men ganska sandig stig genom tallskogen, förbi samma brända skog som i går. Sanden gör det betydligt mer svårvandrat än gårdagens vandring till Hamnudden.

Även i dag vandrar jag ensam. Inte en endaste människa syns till.

Snart är jag framme vid Schipkapasset. Förvåningen är stor när jag inser att detta inte är någon naturlig sevärdhet utan en plats framgrävd genom åsen för att man förr lättare skulle kunna frakta virke genom ön.

Namnet fick platsen efter fyrvaktarens svar ”inget nytt från passet” på frågan hur dagens arbete framskridit. Efter ett tag ändrade han detta till ”inget nytt från Schipka”, ett svar som syftade på det rysk-turkiska kriget som då ägde rum.

Ett staket och en bredare väg är nu allt som finns kvar av Schipkapasset.

Schipkapasset

Jag fortsätter upp mot vad jag tror är högsta punkten på Höga åsen innan jag vänder tillbaka till Schipkapasset för att vika av åt andra hållet. Nu är planen att fortsätta vidare på den gröna leden, men markeringarna tycks lysa med sin frånvaro. Trots att det enligt kartan ska vara här någonstans den gröna leden korsar den lila.

När jag fortfarande vandrar på den lila leden och det är ett par kilometer sen jag lämnade Schipkapasset inser jag att jag måste ha gått för långt. Det är bara att vända tillbaka igen. Det tar ett tag innan jag hittar de gröna ledmarkeringarna och kan fortsätta min vandring uppe på åsen.

Stigen uppe på åsen är mer lättvandrad och bjuder på fin utsikt över ön.

För att sen ta mig tillbaka till Lägerplatsen följer jag samma blå led som jag vandrade i går.

Över en mil blir slutresultatet när jag kommer tillbaka till tältet. Nu väntar lunch och sen är det dags att packa ihop våra saker och lägga dem på traktorsläpet. En lättare ryggsäck är allt vi behöver ta med oss.

Dagens sista vandring går längs den gröna och orangea leden ner mot Säludden.

Informationstavlan vid Lägerplatsen berättar att det är goda chanser att se säl i dag och dessutom är det åt samma håll som Las Palmas där båten kommer att hämta oss klockan 17.

Även här är det en ganska tung vandring över sandiga stigar. Riktigt varmt har det också hunnit att bli. Men ensam är jag inte längre. Nu möter jag människor var och varannan meter.

Dottern har som vanligt vandrat i förväg och väntar på mig vid sälskyddet.

Säludden

Vi ser ett trettiotal sälar skymta i havet utanför. Vissa dyker upp och ner i vattnet, andra solar sig på stenarna.

Avståndet mellan sälskydd och sälar är för stort för att vi ska kunna stifta någon större bekantskap med varandra, vilket förstås är meningen. Här ska vi se men inte störa. Det finns visserligen kikare att låna, men vi stannar ändå inte så länge. Det är dags att gå tillbaka och ner mot Las Palmas.

Ett sista svalkande dopp i havet måste jag ju hinna med innan båten kommer.

Efter en timmes väntan på stranden dyker båten upp. Nu är vi tillräckligt många som ska åka tillbaka så vi bildar en langningskedja för att få allt bagage på plats.

Planen är sen att sätta oss inne i båten, bli lagom gungade till sömns och på så sätt fördriva timmarna till Nynäshamn.

Havet vill annorlunda. Det tar knappt tio minuter innan jag känner att jag nog borde gå upp i friska luften på däck. Och jag har absolut inga anlag för sjösjuka. Men för säkerhets skull.

Hela båten gungar och kränger. Vågorna är så stora att de emellanåt sköljer över oss på däck. Det här är utan konkurrens den värsta sjögången jag någonsin upplevt. Men med blicken fastnaglad på horisonten härdar jag ut där jag sitter mitt på det nu blöta golvet. Jag klarar mig undan att bli sjösjuk, till skillnad mot merparten av de andra uppe på däck.

Lättnaden är stor när vi äntligen är framme i Nynäshamn. Vi tar tåget in till Stockholm och när vi till sist checkar in på vårt vandrarhem är vi lagom möra. Vilken båtresa!

Men jag skulle inte tveka att göra om det. Ett återbesök på Gotska Sandön står högt upp på framtidens önskelista.