En sista vandring i Saxon Switzerland Nationalpark är det tänkt att vi ska hinna med innan vi styr kosan hem till Sverige. Valet av plats känns självklar; den kända stenbron vid Bastei och området däromkring.

Att det här är en mycket populär plats har vi förstått genom våra efterforskningar på nätet. Lägg därtill ett riktigt vackert höstväder och det faktum att det verkar var skollov i Tyskland och vi förstår att vi inte kommer att vara ensamma här. Men det kan inte hjälpas, vi befinner oss i Prag denna morgon och kan inte vara på plats riktigt så tidigt som vi önskar.

Det hinner således gå ett par timmar längs de tjeckiska vägarna innan gps:en leder oss över gränsen och in till den lilla kurorten Rathen vid Elbes strand.

Vi hittar direkt en ledig parkeringsplats nere i byn, vilket i sig är ett mirakel för här är vi verkligen inte ensamma. Det tar dock en stund innan vi förstår att parkeringsavgiften ska betalas på det närliggande hotellet. Men sen är vi redo att ta oss an vandringsleden till Bastei och den kända bron.

Rathen

Det bär uppför större delen av vandringen. Inga branta partier, men tillräckligt för att vi ska bli ordentligt flåsiga.

Solen strålar från en klarblå himmel och skogen lyser i härligt höstglada färger. Förutsättningarna för en riktigt fin vandring är således optimala. Om det inte vore för alla högljudda skolklasser som passerar oss i en aldrig sinande ström.

Men man kan inte få allt. Inte hela tiden.

Vi dröjer oss kvar vid en av de många utsiktsplatserna längs leden. Så länge att de flesta av skolklasserna hinner passera.

Nedanför oss ringlar floden Elbe sig fram och runt omkring oss kikar vackra sandstensklippor fram genom den färgglada skogen. Riktigt vackra vyer som gör att vi har svårt att förmå oss att gå vidare.

Men nu var det ju den kända stenbron som var målet med vår vandring. Bron som byggdes som en träbro år 1824 och sen ersattes av en stenbro år 1851. En bro som fungerat som en turistattraktion ända sen dess.

Inte förrän vi befinner oss en bit ute på själva bron inser vi att vi är framme. Och det på grund av den stora mängd människor som stannat till för att föreviga sig själva framför utsikten. Men vi kan knappast klaga, vi dröjer ju också oss kvar på bron i ett desperat försök att få en skymt av utsikten. Det går så där. Det är trångt om saligheten. Milt sagt.

Jag vet inte riktigt vad vi förväntat oss, men definitivt mer än det här.

Vi går snart vidare. Att trängas på bron tjänar ingenting till. En bit längre bort finns en utkiksplats där vi borde få en bättre helhetsbild av hur bron egentligen ser ut.

Även här är det trångt. Vi får köa en stund innan det blir vår tur att kliva upp på utkiksplatsen.

Motljuset gör väl att bron inte riktigt kommer till sin rätt, men vi känner ändå ingen större entusiasm över broutsikten. Bilderna vi sett på Instagram måste ha varit rejält filtrerade känner vi. Men utsikten över landskapet runt omkring är det definitivt inget fel på.

Vi kliver snart ner igen, ger plats åt någon annan i det långa ledet av människor som väntar nedanför.

bron vid Bastei

Trots vårt svala intresse för själva bron stannar vi ändå till en stund på tillbakavägen. Skolklasserna verkar ha gått vidare, nu finns det utrymme att titta lite närmare på både bro och utsikt.

Vi fortsätter sen tillbaka genom skogen, ner mot byn och snart är vi tillbaka vid parkeringsplatsen igen.

Det här var inte resans bästa vandring, men ett perfekt ställe att motionera benen på inför den stundande långa bilfärden till Rostock. Så en perfekt bensträckarpaus om man är i trakterna och har några timmar över. Men inte mer än så tycker vi.