Förra året gick vi i mål med vårt projekt att besöka alla Sveriges nationalparker, då 30 till antalet. Men knappt hann vi kryssa på listan innan nationalpark nummer 31 invigdes, nämligen Nämdöskärgårdens Nationalpark.
Och den måste vi ju förstås också besöka.
Nämdöskärgårdens Nationalpark är Sveriges första marina nationalpark i Östersjön och består till 97 % av vatten. Huvudentrén finns på Bullerö längst ut i Bulleröarkipelagen i Stockholms skärgård.
Vi bokar biljetter med Bullerölinjens båttaxi som utgår från Stavsnäs vinterhamn. Båttaxin går endast ett par enstaka turer denna tid på året och förbokning är därför ett måste.
Vi är på plats i god tid innan båten går och hinner med både en fika på Stavsnäs Hembageri och att läsa nationalparkens informationsskyltar som återfinns vid hamnen.
Vi är ett tjugotal entusiastiska resenärer som slår oss ner i båten. De flesta verkar – liksom vi – vara på jakt efter att få kryssa på nationalparkslistan.
En halvtimme senare kliver vi i land på Bullerös brygga.
Det finns flera vandringsleder på ön och vi bestämmer oss för att inleda med den längsta av dem, den 3 km långa orangemarkerade Bullerö Runt.
Vi ger oss iväg över den äng som en gång fungerade som betesmark för de bofastas djur.
Som mest bodde det under 1800-talet 14 vuxna och 3 barn på Bullerö.
Trots att ön inte är stor är det en varierad terräng vi vandrar genom. Skog och klippor avlöser varandra och det bär både uppför och nerför.
Det visar sig vara en betydligt mer ansträngande vandring än vi förväntat oss.
När vi kommer fram till havet slår vi oss ner bland klipporna och äter vår medhavda lunch.
Det är ett riktigt vackert landskap med många små kobbar och skär vi blickar ut över. Det är alldeles tyst och stilla så när som på några havsfåglar som under ljudliga protester flyger iväg när vi kommer och stör.
Vi fortsätter vidare. Tempot är riktigt långsamt. Så långsamt att vi nu börjar tvivla på om vi kommer hinna vandra så många fler av öns leder. Trots att båten inte går tillbaka förrän kl.17.40, dvs sex timmar efter att vi anlänt.
Vi som tänkt att sex timmar nog är alldeles för länge på ön.
Vi gör en avstickare upp till Ormbranten för att titta på utsikten över ön.
Här slår vi oss ner bredvid utkiksplatsen och dricker te innan vi fortsätter vidare.
Vi passerar Brunos dämme, den konstgjorda fågeldamm som konstnären Bruno Liljefors lät uppföra för att han ostört skulle kunna sitta och studera fåglar till sina tavlor.
När varvet är fullbordat och vi är tillbaka vid stugbyn igen har det redan gått tre timmar.
Vi som planerat att vandra alla öns leder får tänka om. Men fler leder vill vi ju hinna med innan båten går tillbaka.
Vi vänder direkt in på den 1,4 km långa vitmarkerade Sydudden Runt.
En kort, men riktigt fin vandring över klipporna längs havet.
Vi hinner även med den kilometer långa Brunos slinga.
Visserligen har vi redan vandrat merparten av denna under vårt varv runt ön, men det är trevliga omgivningar som tål att återupplevas.
Det blir ännu en fika på en bänk vid Brunos dämme.
Vi avslutar vår vandring med ett besök i jaktstugan som Bruno Liljefors lät uppföra år 1909.
I stugan hittar vi en utställning om konstnärens liv, men även information om nationalparkens natur och djurliv.
Sen känner vi oss nöjda och klara med nationalparken.
Det är visserligen strålande sol, men det blåser inga nådiga vindar så vi tillbringar den sista timmen i raststugan. Läser en bok och pratar nationalparker med en annan nationalparksentusiast.
Det har hunnit bli kväll när båten hämtar upp oss för att ta oss tillbaka till Stavsnäs vinterhamn.
Nämdöskärgårdens Nationalpark kan bockas från listan. En nationalpark som bjuder på en riktigt fin skärgårdsmiljö.
Nationalparkssviten är därmed åter komplett. Åtminstone för ett tag. Nya blivande nationalparker planeras hela tiden.
Bullerö är den första ön som vi besöker i Stockholms skärgård, ett besök som ger mersmak. Nu är vi väldigt sugna på att besöka fler skärgårdsöar. Och det finns ju ett par tusen att välja mellan (drygt 24000 öar för att vara lite mer exakt).