En av anledningarna till att vi besöker Mexiko denna sommar är mayaruinstaden Chichén Itzá – ett av världens sju nya underverk, tillika ett världsarv sen år 1988.

Vi anländer till Mexiko i juli – en av de absolut varmaste månaderna i Mexiko. För att orka gå runt bland alla mayaruiner bestämmer vi oss för att boka en utfärd där vi får möjlighet att vara på plats redan klockan åtta när området öppnar.

Att hitta en sådan utfärd visar sig vara svårare än förväntat, men eftersom vi har positionerat oss i Mérida våra första dagar i landet hittar vi till sist en lokal arrangör som kan tillgodose vårt önskemål.

Vi betalar 900 kr/person och utflykten bokas via Viator.

Det är tidig uppstigning. Redan klockan sex står vi framför Catedral de San Ildefonso i Mérida för upphämtning. Två timmar senare är vi framme vid Chichén Itzá och vårt äventyr kan börja.

Vi är så tidiga att området ännu inte hunnit öppna när vi kommer fram till entrén, men det gör att vi är nästan först i kön när dörrarna väl slås upp.

Vi följer den breda vägen upp till ruinerna. Vår guide berättar att vägen senare under dagen kommer vara kantad av marknadsstånd och massor av besökare.

Snart ser vi Chichén Itzas mest ikoniska monument – El Castillo (även känd som Kukulcáns pyramid).

Pyramiden byggdes någon gång mellan år 800 – 1100 och tillägnades ormguden Kukulcán. Varje sida av pyramiden består av 91 trappsteg som tillsammans med det översta trappsteget (totalt 365 stycken) utgör en dag i solåret.

Under vår- och höstdagsjämningen skapar solens strålar ett unikt skuggspel längs pyramidens norra trappa som ser ut som en slingrande orm.

Vi är tacksamma över att vi är här så tidigt, klockan är inte ens nio och det är redan stekande hett. Bara tanken på att vara här senare under dagen när solen står som högst känns utmattande.

En timme senare har vi besökt både Krigarnas tempel och Bollplanen med de detaljrika väggrelieferna, vissa smått makabra. Vår guide är mycket duktig och portionerar ut lagom med information om ruinerna vi passerar.

Vi får sen ytterligare en timme på egen hand i området.

Det blir en promenad längs den gamla mayavägen och ytterligare ett par ruiner innan vi slår oss ner på ett kafé bredvid El Castillo för att svalka oss med varsin kokosnöt innan det är dags att gå tillbaka.

Vi lämnar sen Chichén Itzá och kör de knappa sju milen till den lilla staden Sotuta.

Här ska vi äta en traditionell mexikansk lunch hos en familj och medan den tillreds badar vi i deras privata cenote El Gato. En cenote som familjen upptäckte av en slump när de skulle borra en brunn i sin trädgård.

Branta trappsteg leder oss ner till den slutna cenoten.

Det är en sagolik syn som möter oss när vi kommer ner från trappan. Ett klarblått vatten och ett grottak fullt av stalaktiter.

Vattnet är svalt och skönt och timmen går fort, så snart är det dags att gå ovanjord igen för att äta lunch.

Till förrätt serveras guacamole, nachos och Sopa de Lima, en traditionell soppa från Yucatan. Huvudrätten består av tacos med bl a Cochinita pibil – även det en traditonell rätt. Till efterrätt delar vi ett fruktfat med bland annat mango och papaya.

Det är en av de godaste måltider jag någonsin ätit!

När lunchen är uppäten lämnar vi  Sotuta för att åka vidare till Izamal – den gula staden.

Här börjar vi med ett besök i klostret Convento de San Antonio.

Klostret byggdes år 1549 ovanpå mayaruinen Ppap Hol Chac som jämnades med marken. Man använde sen stenarna från pyramiden till att bygga klostret. Här finns också världens näst största atrium som ramas in av 75 valv.

När klosterbesöket är över går vi vidare till pyramiden Kinich Kak Moo.

Värmen slår nu riktigt hårt mot oss så jag står över möjligheten att klättra upp på den 35 meter höga pyramiden.

Hur gärna jag än vill så går det helt enkelt inte.

När pyramiden har skådats från alla håll och kanter utom just uppifrån är det dags att lämna Izamal och åka tillbaka till Mérida.

Det har varit en innehållsrik (och väldigt varm) dag, men en riktigt bra utfärd blir betyget!