Vandring i Atlasbergen
Vår ursprungliga plan att åka på en tvådagarssafari ut i öknen faller om intet när yngste sonen ramlar ner från ett träd och bryter axelleden en vecka innan avresa. Arm i mitella och flera timmars kamelridning känns inte som en bra kombination.
Vi bestämmer oss för att göra en dagsvandring i de vackra Atlasbergen istället.
Via riaden bokar vi därför en utflykt med privatchaufför till Ourikadalen. Vårt önskemål är att få se hur arganolja tillverkas och några timmars vandring uppe i bergen.
Ourikadalen
Ourikadalen ligger en dryg timmes bilkörning sydöst om Marrakech. Målet för dagen är byn Setti Fatma, men först ska vi stanna till vid ett kooperativ för att se hur arganolja tillverkas.
Vi åker därefter vidare längs dalen.
En flod slingrar sig längs med vägen och överallt trängs små restauranger med soffgrupper ända nere vid vattenbrynet. Nu är de flesta restauranger stängda. Det är lågsäsong, men vår chaufför berättar att när det är högssäsong myllrar det av inhemska turister som kommer för att undvika sommarens hetta inne i städerna.
Setti Fatma
Framme i den lilla byn Setti Fatma väntar oss en alldeles egen bergsguide som ska se till så att vi inte går vilse uppe i bergen.
Vi börjar vår vandring upp i Atlasbergen. Inledningsvis blir det inte riktigt som vi tänkt oss. Det är vi och mängder av andra turister som delar den lilla stigen upp till ett första vattenfall. Vi passerar otaliga små stånd av mattor, färgglada stenar och allehanda krimskrams längs vägen. – You can come back and buy later, förkunnar vår guide.
Eller kanske inte tänker vi.
Vid första vattenfallet stannar nästan alla och vi pustar ut.
Vi fortsätter och nu blir stigen brantare och stenigare. Vi passerar ett litet café och där stannar resten av människorna. Guiden frågar om vi vill vandra vidare. Det vill vi.
Det bär brant uppför och vi tar oss fram på smala stigar med branta stup rakt nedanför.
Jag tänker att detta kanske inte är den lämpligaste aktiviteten för vår enarmade son, men vår bergsguide lotsar honom säkert över såväl små vattenfall och som uppför branta backar. På vissa ställen är det så trångt och brant att vi nästan får krypa fram.
Vandringen är sannerligen ingenting för den höjdrädde.
Vi vandrar uppåt ytterligare en timme innan vi kommer fram till ännu ett vattenfall. Våra ansträngningar belönas med en vidunderlig utsikt över dalen.
Vi stannar en stund och hämtar andan innan det bär nerför till byn igen. Nu ska vi hinna med lite att äta innan färden går tillbaka till Marrakech.