I Hiroshima byter vi tåg till Shinkansen igen och rör oss mot Kyoto.

Vi har exakt tre minuter på oss att byta tåg i Okayama. Shinkansen väntar inte.

Vi står redo med resväskorna när tåget stannar på stationen. Rusar tvärsöver perrongen, men vågar inte chansa på att hinna till vagnen vi ska åka med, utan vi tar närmaste vagn. När vi kommer upp i gången börjar tåget rulla igen.

Arashiyama – Bambuskogen

Vi har två hela dagar i Kyoto och mycket vi vill hinna med. Vi bestämmer oss därför för att åka direkt till Arashiyama och bambuskogarna när vi kommer fram.

Vi checkar in våra resväskor på hotellets incheckningsdisk på Kyoto Station och tar sen tåget till Arashiyama. När vi kliver av följer vi folkströmmen mot bambuskogen.

Det är varmt och fuktigt även här. I bambuskogen är det svalare.

Vi går omkring en stund innan vi tar tåget tillbaka till Kyoto.

Vi ska bo i Otsu, en liten ort utanför Kyoto. Det tar tio minuter med tåg att ta sig dit och till Prince Hotel där vi ska bo tre nätter.

Vi bor på 17:e våningen och har en alldeles fantastisk utsikt över Lake Biwa.

Efter en promenad till närliggande affär där vi provianterar kvällsmat och frukost till nästa dag går vi tillbaka till hotellet och gör kväll.

Dag 11: Ryoanji, Kinkaguji & Nijoslottet

I dag ska vi hinna med mycket är det tänkt. Planen är att ta tåget in till Kyoto och vidare med buss till det zenbuddistiska templet Ryoanji.

Ryoanji är en del av historiska Kyoto eller historiska monument i det gamla Kyoto som är upptagen på UNESCO:s världarvslista och som i dag består av 17 olika monument runt om i Kyoto, Uji och Otsu.

Vi inleder med ett besök i den berömda zenträdgården från slutet av 1400-talet. Det är bara vi och ett par andra turister som slår oss ner framför den välkrattade trädgården.

”Zenträdgården i Ryoanji består av 15 stenar, varav endast 14 stenar kan ses samtidigt, oavsett varifrån trädgården betraktas. Det sägs att endast den som har uppnått upplysning eller satori kan se alla 15 stenar samtidigt.”

Vi provsitter ett par olika vinklar för att se om det verkligen är sant att man inte kan se alla stenar på en gång. Det kan man inte, även om naturligtvis äldste sonen hävdar att just han kan.

När vi känner oss färdiga med stenträdgården går vi en promenad i den vackra parken som omsluter tempelområdet. Det är riktigt behagligt att gå omkring i den svalkande grönskan.

Kinkakuji – Guldpaviljongen

En kvarts promenad bort från Ryoanji ligger nästa sevärdhet på vår lista, nämligen Kinkakuji eller Guldpaviljongen som den också kallas.

Även Kinkakuji är ett av monumenten i historiska Kyoto på UNESCO:s världsarvslista.

Vi tvekar faktiskt en stund när vi ser de långa köerna vid entrén. Ska vi verkligen in här och trängas med alla andra? Sådana stunder brukar ju inte bli så minnesvärda.

Men så bestämmer vi oss för att ändå ge det en chans. Vi kan ju inte stå här utanför och inte gå in. Hur illa kan det bli liksom?

Vi följer det långa ledet av människor fram till den lilla sjön i vilken Guldpaviljongen är belägen. Överallt står det parkvakter och jagar på. Här gäller det att trampa på och inte stanna till.

Vi står en stund och tittar på paviljongen som speglar sig i vattnet. Den är väldigt vacker, absolut är det så. Men vi känner oss snabbt klara med besöket och nu vill vi bara härifrån. Vilket inte visar sig vara så lätt.

Vi kan inte gå tillbaka samma väg som vi kom. Vi måste följa strömmen av människor och gå runt hela parken och genom alla små affärer. Det ser parkvakterna till.

När vi äntligen tagit oss ut ur tempelområdet pustar vi ut. Vi tar bussen tillbaka till Kyoto station.

Klockan är strax efter 12 och vi tycker alla att vi har ätit alldeles för lite sushi på den här resan. Så det blir ett besök på sushirestaurangen inne på Kyoto station. Vi får köa ett tag innan vi får plats, men det är det värt. Nu vet vi dessutom hur vi ska uppföra oss och därför blir det inget sushidippande i grönt te denna gång.

Nijoslottet

Mätta och belåtna beslutar vi oss för att ta oss an dagens sista sevärdhet, Nijoslottet.

Nijoslottet är också med på UNESCO:s världsarvslista som ett av monumenten i historiska Kyoto.

Till Nijoslottet går det bra att ta tunnelbana.

Slottet håller på att renoveras och delar är inslaget i byggplast. Vi kan ändå ana den vackra slottsfasaden. Vi löser inträde och går in på slottsgården.

Ett besök inne i Ninomarupalatset är förstås ett måste. Vi måste ju prova på att gå på de berömda knarrande lärkgolven. Inne i palatset är det svalt och skönt att gå omkring.

Ninomaruträdgården

Vi fortsätter genom den vackra Ninomaruträdgården innan vi åker tillbaka till hotellet.

Dag 12: Fushimi Inari, Higashiyama & Gion

Nästa dag är vi uppe tidigt. Vår plan är att ta oss till shintohelgedomen Fushimi Inari innan alla andra människor hinner dit. Vi lyckas inte något vidare. När vi väl kommer dit är det människor i varje hörn.

Fushimi Inari är känt för sina tusentals torii-portar som leder upp till toppen av det 233 meter höga berget Inari.

Vi hade gärna vandrat hela vägen uppför berget. Om det inte hade varit så förbaskat varmt. Om vi hade haft mer tid. Nu nöjer vi oss med att gå en bit genom de många portarna.

Efter några timmar har vi sett nog av både torii-portar och tempel.

Kiyomizutemplet

Vi åker vidare mot Higashiyama och templet Kiyomizu-dera.

Kiyomizu-dera är även det en del av historiska Kyoto som finns med på UNESCO:s världsarvslista.

För att komma dit måste vi promenera uppför en backe. I denna värme och luftfuktighet som råder känns varje liten backe som ett större berg. Denna backe är inget undantag. Vi fläktar energiskt med våra solfjädrar och jag börjar på allvar bli rädd att jag kommer att drabbas av en förslitningsskada i fäkta-med-solfjädern-muskeln. Den jobbar hårt denna resan.

Vi kommer fram till templet, men känner att vi nu drabbats av akut tempeltrötthet. Detta trots att vi bara har besökt fyra av Kyotos nästan 3000 tempel. Inte ett endaste tempel till orkar vi med.

Vi stannar en stund och tittar på utsikten över Kyoto.

Utsikt över Kyoto

Higashiyama

Vi går vidare genom de små gränderna i Higashiyama, ett av Kyotos bäst bevarade historiska områden. Här finns många av Kyotos tempel.

Vackra trähus kantar gångvägen och i de charmiga affärerna säljs allt ifrån solfjädrar, ätpinnar och glass i alla tänkbara smaker.

Yasaka pagoden

Vi slår till på varsin glass. Sönerna satsar på säkra kort och väljer vanilj och jordgubb. Vi känner oss modiga och provar smaker som svart sesamfrö och grönt te.

Vi har bokat in oss på en japansk teceremoni under eftermiddagen.

Läs mer om teceremonin här: Kyoto – en japansk teceremoni

I väntan på att det ska bli dags för teceremonin äter vi en smörgås på kafé Karin. Inte det godaste vi ätit, men längre bort från tehuset vill vi inte gå. När smörgåsen är uppäten sitter vi en stund utanför och tittar på alla människor som går förbi iklädda vackra yukatas.

Efter teceremonin går vi tillbaka genom gränderna i Higashiyama och åker sen tillbaka till hotellet. Det är dags att packa ihop oss och förbereda för hemresan.

I morgon åker vi tillbaka till Tokyo för en natt på Narita Sky Hotel innan det är dags att flyga tillbaka till Sverige.

Vi har haft två fantastiska veckor i Japan och vi är alla överens om att detta är ett land vi måste åka tillbaka till. Men inte under den japanska sommaren, den var i hetaste laget.