Det är första helgen i maj och det är dags att köra en repris från förra året, nämligen att vandra längs Skåneleden.

I år faller valet på Ås till åsleden.

Åstorp

Delleden startar vid stationen i Åstorp så det är bara att parkera bilen och ge sig i väg.

Det är en riktigt härlig majdag som ligger framför oss, perfekt för vandring. Vi är dock lite ringrostiga, vi går fel nästan direkt. Ingen skugga ska dock falla över Skåneleden för detta misstag, det är vi som inte är riktigt uppmärksamma på de orangea markeringarna.

Men vi är snart tillbaka på leden igen.

Etappen börjar med någon kilometer längs den asfalterade vägen vilket ger en totalt omysig vandring med bilarna som kör förbi.

Vid Tingvalla svänger leden äntligen in mot skogen och det blir med ens lite trevligare.

Att vandra genom en nyutslagen bokskog är som balsam för själen. Inte heller blir det sämre av att solen skiner och temperaturen för första gången denna kalla vår stiger upp mot 20 gradersstrecket. Det är bara den där kepsen som saknas… igen!

Vi stannar till vid en liten sjö och fikar. Lägger oss sen en stund i gräset och njuter av solen, livet och stunden innan vi samlar ihop oss och vandrar vidare.

Leden fortsätter genom omväxlande bokskog och granskog. Det är en lätt vandring på breda grusvägar större delen av sträckan.

Vi är inte ensamma om att vandra i skogen denna dag. Vi möter förvånansvärt många andra människor, faktiskt fler än vi är vana vid sen tidigare vandringar längs Skåneleden.

Strax innan etappens slutmål, vindskyddet i Hålebäck, stöter vi på en stor snok som ligger och solar sig på stigen framför oss. Har man som vissa av oss svår ormfobi är denna slingriga soldyrkare ingen man bara passerar förbi hur som helst.

Snoken har inga som helst planer på att flytta på sig, så till sist är det bara att kliva åt sidan och försöka passera. Hinner ungefär en meter innan nästan snok kommer slingrande i full fart över stigen, precis vid mina fötter.

En inte alltför trevlig upplevelse, åtminstone om man frågar mig. Resten av gänget bryr sig inte så mycket.

Vindskyddet i Hålebäck

Vindskyddet är upptaget när vi kommer fram och sitta bland eventuella snokar på marken känns inte lockande. Vi äter därför vår lunch uppe på en stor stock innan vi vandrar tillbaka.

Vi tar en kopp kaffe vid samma sjö som på hitvägen.

Hunden är sugen på ett dopp i vattnet, men blir snabbt avbruten. I vattnet simmar nämligen ytterligare en orm eller snok och eftersom vi här inte vet vilket det är så blir det inget hundbad. Vi vill inte riskera några giftiga bett i nosen.

Snart slutbadat!

Vi fortsätter sen tillbaka genom bokskogen och tittar på vad som ser ut att vara någon typ av konstverk längs backarna.

När vi kommer tillbaka till Åstorp och bilen har vi vandrat 20 km och det har tagit oss ungefär 6 timmar. Då har vi stannat ett par gånger och tagit det riktigt lugnt.