Det har gått en månad sen vi sist vandrade och nu börjar det bli dags att sätta fart igen om vi ska hinna till Brösarp innan vintern gör sitt intåg.

Väderleksrapporten för dagen lovar sol och dryga 20 grader. Ändå känns det som höst i luften trots att det bara är i mitten av augusti.

Vi parkerar bilen vid Maglebjärs vindskydd, osäkra på om det egentligen är en parkeringsplats eller inte.

Leden går först en liten bit längs en skogsväg innan vi svänger in mot skogen. Vi passerar genom en fårhage och kommer därefter ut i ett litet stugområde. Både bil- och tågtrafik ljuder genom skogen så det där lugnet infinner sig aldrig riktigt.

Efter fyra kilometer når vi den lilla orten Sjunnerup. Här fortsätter leden ut på en större väg och över järnvägsbron. Vi är tacksamma över att det är sparsamt med trafik för det känns allt annat än säkert att promenera längs vägkanten med hunden när bilarna kör tätt förbi.

Till sist är vi över på andra sidan och kan fortsätta in mot skogen.

Vi hinner inte så långt innan det åter är dags att korsa en större väg. Denna väg är desto mer trafikerad och vi blir stående en stund innan vi äntligen hittar en lucka i trafiken och kan ta oss över på andra sidan.

Nu ser det äntligen ut att bli skogsvandring igen.

Mindre skogsstigar och grusvägar avlöser varandra och efter ett tag har vi vandrat så pass långt in i skogen att alla ljud från biltrafiken avtar. Äntligen!

Helt plötsligt tornar stora mörka moln upp sig på himlen och en stund senare öser regnet ner. Vi hinner nätt och jämnt ta skydd under ett stort bokträd.

Det får bli lite fika uppe på trädstammen i väntan på att regnet ska avta. Trots bokträdets skyddande krona blir vi ändå genomblöta.

Vi väntar en stund, men regnet fortsätter ösa ner. Det hade inte gjort så mycket om vi hade haft regnkläder med oss. Nu har vi inte det. Väderleksrapporten lovade ju sol hela dagen. En stor gul sol utan några regndroppar.

Efter ett tag ger vi upp och fortsätter vidare trots regnet.

Vi vandrar en bit genom ett kalhygge innan skogen åter tar vid.

När vi kommer in i skogen avtar äntligen regnet och när vi en stund senare når fram till dagens slutmål, vindskyddet vid Onsvalakällan, skiner solen igen.

Vindskyddet vid Onsvalakällan

Våra kläder torkar snabbt i solen och vi äter sen vår medhavda lunch i vindskyddet.

Vi skyndar oss sen tillbaka till bilen innan det hinner börja regna igen.

När vi når bilen i Maglebjär har vi vandrat totalt 21,5 km och det har tagit oss knappt 5 ½ timme.

Vi korar direkt denna etapp till den sämsta någonsin på våra Skåneledsvandringar.

Här finns absolut inga vyer som väcker någon som helst entusiasm enligt oss. Det som främst drar ner betyget är alla större vägar vi har varit tvungna att passera. Att det regnar kan förstås inte Skåneleden hjälpa, men betyget hade inte blivit mycket blivit bättre utan regnet. Här finns helt enkelt inget som drar.

Men någon etapp måste ju hamna i bottenskiktet, så är det ju.