Miðvágur

Vi har precis återhämtat oss från dagens första vandring Bøur – Gásadalur och ätit lunch på pensionatet. Nu tvekar vi lite om vi verkligen ska ge oss ut på den andra och sista vandringen för i dag.

Det är inte det att vi inte orkar, men det känns inte helt ok att lämna den nu febriga sonen helt själv. Han viftar dock bort vår oro. Han klarar sig utmärkt och dessutom börjar vandringsleden praktiskt nog precis utanför pensionatet.

Så vi ger oss i väg.

Miðvágur och vårt pensionat

Vi lämnar Miðvágur, svänger in på en grusväg och är snart framme vid vandringsledens början.

Vandringen Miðvágur – Bøsdalafossur är ca 1 mil tur och retur och enligt guideboken klassas den som lätt.

Det är en fin kväll. Klarblå himmel och riktigt varmt för att vara Färöarna, upp emot 17 grader. Tröjorna åker av och det blir till att vandra i T-shirt.

Vandringen tar oss förbi Färöarnas största sjö Leitisvatn (eller Sørvágsvatn som den också kallas). Sjön kallas också för ”the lake over the ocean” eftersom det från en viss vinkel ser ut som den svävar ovanför havet. Detta är dock inget som går att se från vandringsleden.

Leitisvatn

Leden slingrar sig svagt uppåt, men det är en lätt vandring på vältrampade stigar.

Planen är att först vandra upp till den 142 meter höga klippan Trælanípa (Slavklippan) innan vi fortsätter mot vattenfallet Bøsdalafossur.

Trælanípa

Trælanípa bjuder på utsikt över öar som Streymoy, Hestur, Koltur, Sandoy, Skúvoy and Suðuroy, även om det ska sägas att vi har svårt att veta vilken ö som är vilken.

Vi går vidare över berget till Bøsdalafossur.

Bøsdalafossur

Vi ser inte så mycket av själva vattenfallet, men stannar ändå en stund och tittar ut över havet och vågorna som slår in mot klipporna.

Sen är det dags att vända tillbaka mot Miðvágur.

På tillbakavägen väljer vi att vandra längs Leitisvatn. Här är inte leden lika upptrampad och lätt att följa, men det gör inte så mycket eftersom det är lätt att hitta tillbaka.

Vi är ute och vandrar i nästan tre timmar.

Det är en riktigt vacker vandring. Vi hade gärna stannat ytterligare ett par timmar om det inte varit för att sonen väntar hemma på pensionatet.