En övernattning i en öken har länge stått på vår önskelista.

Att se solen gå ner, äta en god middag och sen med endast stjärnorna som sällskap krypa in i ett tält och somna till ljudet av… absolut ingenting. Och sen vakna i gryningen, krypa upp på en sanddyna och se solen sakta gå upp över öknen.

Vem vill inte vara med om en sådan upplevelse?

Vi har försökt två gånger tidigare utan att lyckas.

Första gången i Dubai försvann vår bokade övernattning i ett myller av uppträdanden, kamelridning och matrester. Andra gången var planen en övernattning i Sahara under vår resa i Marocko, men då bröt yngste sonen axelleden innan avresa och turen fick därför ställas in.

Men nu är det dags. Tredje gången gillt! I Wadi Rum ska vår önskan äntligen gå i uppfyllelse har vi bestämt.

Vi bokar vår ökentur med företaget Bedouin Directions. Valet av jeeptur faller på den lite mer omfattande Mehdi Special Jeep Tour och så en övernattning på deras egna beduincamp.

Vi betalar 165 JD (ca 2100 kr) för tre personer och då ingår alla måltider.

Wadi Rum Village

Vår chaufför som hämtat oss i Petra lämnar av oss på uppsamlingsplatsen vid Mehdis hus. Här bjuds vi på svart, sött te – smaksatt med kardemumma och salvia – i små glasmuggar medan vi väntar.

Det blir upphämtning strax efter klockan 9.30. Vi hoppar upp i jeepen och så bär det av mot vårt stora efterlängtade ökenäventyr.

Vi är inte ensamma turister ute i öknen, men de jeepar som kör omkring väljer olika vägar så vi slipper köra efter varandra på led.

Första stoppet blir vid Lawrence källa.

Vi som räknat med att detta skulle bli en lagom vilsam jeeptur i öknen får genast tänka om. Träningsvärken efter gårdagens tremila-vandring i bergen får sig en rejäl omgång för nu ska vi vandra uppför ännu ett brant berg på jakt efter den lilla källan.

Salvia vid Lawrence källa

Vi får ta den tid som vi behöver. Det finns inga klockslag att passa och ingen annan som väntar på oss. Så efter vandringen till källan slår vi oss ner på en dyna i det lilla tältet nedanför och dricker en kopp te.

Under tiden passar vår chaufför på att socialisera med de andra chaufförerna.

Vi kör vidare och stannar sedan vid en stor sanddyna.

Den kan vi ju inte motstå. Vi hoppar raskt ur skorna och beger oss barfota upp på sanddynan.

Det är något med stora sanddynor som gör att vi bara måste hoppa, skutta och fåna oss där i sanden. Det är som vi blir som barn på nytt!

Där satt det! Det obligatoriska ökensandhoppet!

När vi lekt färdigt åker vi vidare igen.

Wadi Rum är en mycket vacker öken tycker vi. Inte för att vi har så många öknar att jämföra med, men det är något visst med den röda sanden och klipporna.

Nästa stopp är Khazali Canyon, en smal ravin inne i bergen.

Det är trångt inne i den lilla ravinen och för första gången ganska många människor på en och samma plats. Egentligen är vi inte mer än ett tiotal personer, men eftersom alla ska tränga sig igenom ravinen samtidigt tar det lite tid.

Vad vi ska här att göra blir vi inte riktigt kloka på. Visserligen finns det några klippmålningar längs ena väggen, men vi blir faktiskt lite tveksamma till om de verkligen är så gamla som de sägs vara.

Khazali Canyon

Vi anser oss snart vara klara med ravinen och det bär återigen vidare ut i öknen.

Vi besöker det som sägs vara resterna efter House of Lawrence och klättrar uppför några klippor innan det är dags för lunch.

Vårt lunchställe!

Vår chaufför parkerar jeepen intill en smal ravin.

Medan vår lunch tillagas tar vi en promenad längs sanddynerna. Vi lägger oss ner i sanden och vilar en stund. I solen är det stekande hett, men så fort vi kommer in i skuggan åker tröjorna på.

Efter en halvtimmes vila där i sanden är lunchen färdig.

Chauffören har nu rullat ut en matta i sanden och dukat upp kikärtsgryta, bröd och olika röror. Till efterrätt blir det bananer och små söta kakor. Det smakar fantastiskt!

När vi ätit färdigt packar vi ihop oss och fortsätter ut i öknen.

Varning för långsamt gående dromedarer!

Vi gör flera vandringar bland klipporna, både på egen hand och i sällskap med andra.

Som avslutning klättrar vi upp på den ca 15 meter höga Um Frouth Arch, en aktivitet jag hinner ångra både en och två gånger innan jag väl står där uppe på den smala stenbron och blickar ut över öknen.

Um Frouth Arch

Solnedgång över Wadi Rum

Det börjar nu bli kväll och upplevelsekvoten börjar närma sig bristningsgränsen. Men först den där efterlängtade ökensolnedgången. Den vi längtat så länge efter.

Vi parkerar jeepen nedanför en stor sanddyna.

Ytterligare lite tramsigheter i sanden hinns med innan vi bänkar oss uppe på sanddynan för att blicka ut över bergen där solen precis börjat sin bana neråt.

Det är en vacker, om än något disig, solnedgång. Men vi är nöjda. Mycket nöjda.

Nu vidare mot campen där vi ska övernatta.

Beduin Camp

Bedouin Directions har sin egen camp ute i öknen. Den består av sex små tält som ligger inklämda mellan klipporna, nästan dolda från utsidan.

Vi är ett tiotal personer som ska övernatta här i natt.

Badrummet

Vi äter middag och dricker ytterligare några koppar te. För att inte vara några större te-drickare har det hunnit bli ganska många koppar av detta svarta te för vår del i dag.

När middagen är avklarad slås elektriciteten av och det blir alldeles kolsvart ute. Här finns inga soldriva lampor eller tända lyktor, bara ett kompakt mörker.

Vi har två ficklampor med oss, men har glömt byta batterier i den ena. Bäst att hushålla med batterierna i den andra. Man vet ju aldrig om man kommer behöva gå upp mitt i natten.

Jaha, så vad gör vi nu då?

Vi stannar ute en stund och tittar på den fantastiska stjärnhimlen. Sen finns inte så mycket mer att göra. Klockan är inte ens 19 när alla gäster går in till sitt och det blir alldeles knäpptyst ute.

Det känns både skönt och lite läskigt på en och samma gång.

Soluppgång vid campen

Vi vaknar tidigt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur tidigt vi gick och lade oss i går kväll.

Sonen vill dock sova vidare och stannar kvar i tältet när vi ger oss ut på jakt efter det perfekta stället att se soluppgången på.

Vi hittar en klippa bakom campen och klättrar upp en bit. Det är bara vi och ett par holländare som har hittat hit. Eller som orkat stiga upp så här tidigt.

I väntan på soluppgången!

Det blir precis en sådan härlig soluppgång som vi drömt om!

Vi sitter där uppe på vår klippa och ser solen sakta stiga upp bakom klipporna och färga hela öknen gul och orange. Det är alldeles tyst och stilla.

Den här stunden kommer vi leva länge på!

När solen gått upp och vi sett oss mätta på utsikten klättrar vi tillbaka ner till sonen som nu kan tänka sig att stiga upp.

Vi äter frukost och blir sen körda tillbaka till Wadi Rum Village, en resa som tar nästan en timme. Vi har verkligen övernattat långt ut i öknen!