När vi bokar vår resa till Jordanien är det mycket vi vill hinna med att se och göra. Jordanien är ett land fullt av historia och sevärdheter så något måste få stryka på foten. Vi tvekar lite kring Amman. Hur mycket tid ska vi egentligen lägga här? En, två eller flera dagar?

För att vi ska besöka Jordaniens huvudstad är förstås självklart.

Det slutar med att vi lägger fyra nätter här. En natt i början av resan eftersom vi landar så sent på kvällen och tre nätter i slutet av veckan. Amman är dessutom en bra utgångspunkt för utflykter till sevärdheter i närheten t ex Döda Havet.

Totalt har vi en och en halv dag till att utforska staden och den tiden brukar räcka gott för att upptäcka en stad, åtminstone skrapa lite på ytan.

Rainbow Street och Al Balad

Vi har precis kommit tillbaka till Amman från vår resa söderut och ska nu tillbringa våra sista dagar på resan här.

Det är inte helt enkelt att hitta information om vad som är sevärt i Amman, men vi lyckas på något sätt förstå att det är till Rainbow Street man ska åka om man vill turista i huvudstaden.

Vi lämnar in resväskorna på rummet, går ner till receptionen och frågar om de kan hjälpa oss med en taxi till Rainbow Street. Det kan de absolut, de kallar på en man som lovar köra oss på direkten för 3 JD.

Under färden berättar chauffören sitt namn och så får vi stränga förmaningar om att inte berätta för polisen om vi skulle bli stoppade att vi betalar honom för färden. I stället vill han att vi ska säga att han är en mycket god vän till oss. Vi får upprepa hans namn några gånger så att han är säker på att namnet verkligen sitter som det ska.

Hmm, tänker vi. Det var ju inte svarttaxi vi hade planerat att åka med. Men det är det ju inte mycket att göra åt nu.

Vi blir avlämnade mitt i en rondell. För säkerhets skull. Mannen har ingen växel men lovar att lämna den dinar som fattas i hotellreceptionen. Vi är ganska övertygade om att vi aldrig kommer få se röken av denna dinar.

Vi går vidare till Rainbow Street.

Gatan visar sig vara ganska trist. Vi tittar in i en affär som säljer Döda Havsprodukter och innan vi vet ordet av står jag där och får skönhetstips. Inte för att jag egentligen behöver det bedyrar mannen som samtidigt ser till att mina händer blir skrubbade och insmorda med diverse välgörande måste-ha-krämer.

Vi som bara vill handla en liten tvål kommer ut med en kasse full med en massa annat. Naturligtvis har de ingen växel här heller, men lite extra badsalt stoppas raskt ner i kassen av expediten som kompensation.

Vi förstår ju att vi blir lurade. Det blir vi alltid. Men det gör inte så mycket.

Mot Al Balad

Vi fortsätter gatan fram och kommer ner till Al Balad, Ammans historiska stadskärna.

Grand Husseini moskén

Om det var nästan folktomt på Rainbow Street är här desto fler människor. Det råder full kommers bland affärerna och överallt ropas och gestikuleras det vilt.

Vi tränger oss försiktigt fram bland folkmassorna längs affärerna som säljer mattor, kryddor och mat. Köper lite mer tvål. Det går inte att låta bli när de ligger så där charmigt uppslängda i en kartong. Förmodligen har de legat där ett tag, men för 1 JD tar vi chansen. Eller risken, beroende på hur man vill se det.

Oemotståndliga!

Tanken är sen att gå vidare till amfiteatern som ska ligga någonstans i närheten, men efter ett tag ger vi upp. Vi är trötta och hungriga och bestämmer oss för att besöka amfiteatern en annan dag.

Vi går tillbaka till Rainbow Street, köper med oss falafel och letar sedan reda på en taxi för att åka tillbaka till hotellet.

Det blir en vittaxi denna gång. Med taxameter och allt.

Mer Amman

De efterföljande dagarna är vi upptagna på annat håll, så inte förrän sista dagen finns det tid till lite mer utforskande av staden.

I kväll går flyget hem, men innan dess har vi nästan en hel dag att spendera i Amman. Vi tänker oss ett besök på både amfiteatern och citadellet denna sista dag.

Solen skiner som alla andra dagar så vi bestämmer oss för att strunta i att ta en taxi och i stället promenera in till de centrala delarna av staden.

Det tar en dryg halvtimme innan vi börjar närma oss Rainbow Street.

King Abdullah moskén

Då får vi plötsligt syn på King Abdullah moskén lite längre fram. Denna stora blå moské måste vi förstås titta närmare på tänker vi och svänger därför av från vår planerade rutt.

Vi promenerar vidare genom små gränder och kvarter, men efter ett tag har moskén försvunnit ur vår åsyn och nu vet vi inte riktigt var vi är. Men det gör inget, vi fortsätter ner mot vad vi förmodar är Downtown Amman.

Vår ganska ordentliga omväg leder oss nästan rakt på amfiteatern. Eller rakt på är kanske att ta i. Men åtminstone rakt på en skylt som pekar åt vilket håll vi ska gå.

Och till slut står vi äntligen där framför amfiteatern som är mycket större och pampigare än vi föreställt oss.

Eftersom vi har varsitt Jordan Pass kostar det oss inget att besöka amfiteatern.

Vi stannar en stund. Klättrar upp till översta raden och tittar ut över staden. Härifrån ser vi dessutom vårt nästa mål -citadellet- uppe på en kulle ovanför staden.

När vi känner oss klara med amfiteatern tar vi oss en snabb titt i det lilla museet bredvid innan vi går vidare.

Vi tar nog inte den vanligaste vägen upp till citadellet, men vi är ändå övertygade om att vi tar en genväg där vi kämpar oss uppför den branta backen förbi slitna hus och trädgårdar.

Efter ett tag undrar vi ändå om vi verkligen är på rätt väg, men när vi frågar en liten pojke om vägen pekar han uppåt. Och mycket riktigt. En stund senare är vi framme vid citadellet. Visserligen kommer vi nog in bakvägen, men det spelar ju inte så stor roll.

Vi stannar en stund och tittar ut över den fina utsikten över Amman innan vi går vidare för att titta på ruinerna.

Intresset för just ruiner är inte särskilt stort hos någon i familjen. Sonen envisas dock med att vi måste stanna en stund. Det tar ett tag innan vi förstår att det inte är ruinerna som drar. Klockan 12 börjar nämligen en Pokemon Go-raid och den vill han på inga villkor missa. Inte nu när han väl masat sig upp hit.

Vi går honom till mötes. Dels för att han aldrig klagar när vi drar med honom på olika upptåg, dels för att det är riktigt trevligt här uppe. Bättre utsikt över staden går inte att hitta.

Citadellet i all ära, men vad kan vara viktigare än en Pokemon Go-raid?

Till sist är sonen nöjd och vi likaså. Det blir varsin glass innan vi påbörjar den långa promenaden tillbaka till hotellet.

På vägen blir det en favorit i repris, falafel på samma restaurang som förra gången, Al Quds falafel. Utan att ha provat något annat av stadens falafelställen utnämner vi ändå detta till Ammans bästa falafelställe!

(Sista dagen i Amman räcker hotellreceptionisten fram en dinar till oss. Det är växeln från svarttaxi-chauffören. Den vi var så säkra på att vi aldrig skulle få igen.)