Vi besöker svenska världsarv på löpande band under vår roadtrip genom Sverige denna sommar och denna dag har turen kommit till resans sjunde och sista världsarv; Engelsbergs Bruk utanför orten Ängelsberg i Västmanland.

I ärlighetens namn ska väl sägas att ingen av oss är så värst intresserade av gamla industrier och Engelsbergs Bruk är inget undantag. Men har vi nu bestämt oss för att besöka alla svenska världsarv så har vi.

Engelsbergs Bruk anlades år 1681 och blev då ett av världens viktigaste järnbruk vilket bidrog till att Sverige blev en av dåtidens främsta järnproducenter.

År 1993 blev bruket ett världsarv med motiveringen:

Engelsberg är ett utmärkt exempel på en betydande europeisk industri med bevarade byggnader så som som hytta, smedja, kontor och arbetarbostäder från 1600- till 1800-talet.

När den stora skogsbrandet år 2014 hotade bruket var ägaren (bolaget Nordstjärnan) tvungen att hyra in helikoptrar som vattenbombade området för att förhindra elden att sprida sig vidare till världsarvet.

Det har hunnit bli kväll när vi anländer till parkeringsplatsen vid bruket. Vi är inte ensamma, men det är sparsamt med andra besökare.

Det här verkar inte direkt vara ett världsarv vi behöver trängas kring och det passar ju bra en corona-sommar som denna.

Engelsbergs Bruk är ett av få svenska privatägda världsarv och det är därför inte möjligt att besöka alla byggnader.

Vissa dagar ges guidade turer i både smedjan och hyttan, men nu är det för sent på dagen för att boka in oss på någon sådan rundtur. Vi får nöja oss med att gå en runda i parken och titta på byggnaderna. Och det räcker gott så för oss.

Området är inte speciellt stort. Vi tar ändå god tid på oss. Världsarven ska definitivt inte bara hafsas igenom. Oavsett om vi finner de intressanta eller inte.

Vi strosar därför sakta genom parken. Tittar noga på alla byggnaderna, men allra mest fångar nog den gröna parken vårt intresse. Träd och blommor är så mycket mer intressanta än gamla byggnader, världsarv eller inte.

En dryg timme senare och vi känner vi oss färdiga med vårt besök. Ett besök som för all del var trevligare än vi förväntat oss. Även om vi troligen aldrig kommer tillbaka.

Även om det kanske inte är det av Sveriges världsarv som kittlar mest är det alltid intressant att lära sig mer om Sveriges historia.