Så var vi åter på plats i Torup denna söndag för att fortsätta vår Skåneledsvandring. Denna gång ska vandringen ta oss ända in till Malmö och det måste erkännas att vi inte har några större förväntningar på dagens vandring. Och då tänker vi inte på vädret som enligt prognosen visar regn och allmänt tråkväder. Men vandring längs en cykelbana in till en storstad lockar inte nämnvärt.

Men alla etapper ska vandras. I rätt ordning dessutom. Så det är bara att sätta igång.

Dagens etapp är av det längre slaget. Tanken från början är att parkera bilen i Bulltofta och ta bussen till Torup, alltså bara vandra enkel väg. Men numera är det ju inte bara att hoppa på en buss och slänga fram lite pengar, utan nu måste det fixas med appar, kundcenter eller inköp av biljetter på annat sätt och för oss som aldrig åker buss känns det mest bara krångligt. Dessutom är väl inte kollektivtrafiken det vi bör utnyttja så här i pandemitider.

Så vi bestämmer oss för att vandra fram och tillbaka. Precis som vi brukar.

Innan vi påbörjar dagens vandring måste vi förstås besöka slottet, eller rättare sagt slottsträdgården.

Slottet från 1500-talet är ett av Skånes bäst bevarade slott och trots att inga träd eller växter ännu slagit ut i slottsträdgården är det en riktigt fin omgivning.

Torup Slott

Vi stannar en stund, men till sist är det dags att slita sig från slottet och ge sig i väg på en grusväg genom bokskogen.

Vi lämnar snart skogen och leden fortsätter runt en golfbana innan vi kommer fram till Bara.

Från Bara är det bara (!) asfaltsvandring som gäller.

Bara

En tydlig orange Skåneledspil leder oss in genom Bjärshög, men därefter upphör mer eller mindre Skåneledens ledmarkeringar. Vilket i och för sig inte gör så mycket för någon annan väg än rakt fram på den asfalterade cykelvägen finns inte att vandra.

Några vårblommor fångar vårt intresse längs vägen. Utöver dessa är det tomt på intryck. Det är bara att pinna på, kilometer efter kilometer på denna tråkiga väg tills vi närmar oss Malmö.

Vi vandrar förbi Kvarnby och fortsätter in mot Husie (ska det visa sig).

Nu börjar vi bli tveksamma. För här upphör de nyss återupphittade orangea ledmarkeringarna. Bäst att stanna, plocka fram mobilen och kolla in kartan på Skåneledens hemsida. Vi blir inte så mycket klokare av det. För vi vet inte riktigt var vi är på kartan. Vi ber en förbipasserande om hjälp och får veta att vi nu är i Husie. Bulltofta pekas ut i en annan riktning.

Husie skulle vi väl inte till enligt Skåneledens karta? Vi väljer ändå att fortsätta rakt fram på cykelvägen för snart dyker de upp igen, de klassiska orangea lyktstolpsmarkeringarna. De leder oss vidare in i ett villakvarter och även om vi inte riktigt får ihop det med Skåneledens karta fortsätter vi följa markeringarna. Glada över att äntligen ha hittat rätt.

Men vid Videdalsskolan tar det tvärstopp. Här tar lyktstolpsmarkeringarna slut. Och hur vi än vänder och vrider, går till höger, vänster eller rakt fram går de inte att återfinna.

Orangea markeringar på lyktstolparna, men inte Skåneledens tydligen…

Nu ger vi upp. Skiter helt enkelt i Skåneleden. Tar fram gps:en och vandrar genom villakvarteren bort till Bulltofta Motionscenter där vi tror etappen slutar. För inte heller här finns några Skåneledsskyltar, men väl orangea markeringar.

Så då kan vi ju vandra rätt väg tillbaka tänker vi.

Något vindskydd hittar vi inte och inte heller den minsta ledtråd till var det kan finnas. Men eftersom vi gissar att det ändå kommer vara fullt sätter vi oss på en bänk och packar upp vår matsäck.

Vi packar snart ihop igen. Det här var inget mysigt ställe och nu vill vi tillbaka till Torup igen.

Så vi följer de nu väldigt tydliga orangea ledmarkeringarna genom motionsområdet, övertygade om att vi nu äntligen vandrar åt rätt håll. Vid en liten korsning får vi välja mellan att följa rullstolsmarkeringar rakt fram eller svänga åt höger och följa de klassiska markeringarna. Vi väljer det sistnämnda.

Och efter ett tag upptäcker vi att det står SL5 på en av markeringarna. Men va f-n! Vi vandrar ju SL2.

SL5… men kanske ändå SL2… eller?

Vi vågar inte fortsätta. Området är stort och vi vill inte riskera att följa SL5 till Spillepengen eller rent av till Lomma. För det är inte åt samma håll som vi ska. Och vi har inte råd med några extra kilometer där vi gissar oss fram och sen eventuellt får gå tillbaka.

Så det blir gps:en tillbaka till Videdalsskolan där vi kom ifrån.

Vi kan ändå inte låta bli att känna att det är fel, trots de orangea lyktstolpsmarkeringarna (som helt uppenbart inte kan tillhöra Skåneleden trots exakt likadant utseende). För enligt kartan ska vi svänga någonstans. Och det har vi inte gjort. Den enda större vägkorsning som vi passerar är den vid Husie kyrkoväg och här kollar vi extra noga på tillbakavägen. Och mycket riktigt finns det orangea markeringar både före och efter övergångsstället (men ingen annanstans). I efterhand har vi förstått att det nog ändå är här vi skulle ha svängt. Men riktigt säkra är vi ju inte.

När vi till sist kommer tillbaka till Torup har vi vandrat 28 km och det har tagit oss drygt 6 timmar.

Vi har definitivt inte vandrat rätt väg och det har förmodligen varit både omvägar och genvägar, men den totala distansen är exakt densamma som vi skulle vandra i dag. Och det får vi väl vara nöjda med.

Det här är utan konkurrens den allra sämsta etappen vi någonsin vandrat på Skåneleden, alla delleder inkluderade. Inte bara är den otroligt bristfälligt markerad, den är också trist och tråkig. Vi kan faktiskt inte alls förstå varför den här etappen finns över huvudtaget.

Så hit kommer vi absolut inte igen. Bulltofta Motionscenter kickade inte heller igång någon som helst entusiasm hos oss trots sina stora gröna ytor. Torup däremot, hit ser vi fram emot att få återkomma till när det är dags att vandra nästsista etappen på Nord till Sydleden och då hoppas vi att bokarna har hunnit att slå ut.