Egentligen tycker vi redan från början lite synd om Tivedens Nationalpark, dit vi nu är på väg efter att ha tillbringat förmiddagen på vandrarhemmet i Sjötorp med att vänta ut regnet. För hur ska denna nationalpark – som är sist ut av resans tre nationalparker – kunna mäta sig med de föregående två som bjudit på en fantastisk miljö och vandring?

Det kommer inte gå, det säger ju sig själv.

Men ett besök i nationalparken blir det i alla fall. Och vandring likaså.

Vi börjar vårt nationalparksbesök vid huvudentrén.

Trollkyrkorundan

Här faller valet av vandringsled denna eftermiddag på den 4,6 km långa Trollkyrkorundan, en ganska lång och krävande led enligt hemsidan.

Vi ger oss direkt ut på vandringsleden.

Det börjar inte så bra. Solen som nyss försiktigt kikat fram mellan molnen försvinner igen och vi hinner inte mer än upp på Oxaberget innan det börjar att regna. Ett regn som tilltar i styrka för varje steg vi tar längs den ganska svårvandrade stigen.

Det är bara att stanna till och kränga på regnkläderna.

Nu gäller det verkligen att ta det lugnt så vi inte halkar på de våta trädrötterna. Och det bär dessutom antingen brant uppför eller nerför.

Vandringshumöret är väl inte helt på topp, det ska erkännas. Även om vi egentligen inte har något emot att vandra i regn. Men vi föredrar ju helt klart torrt väder.

När vi väl vågar höja blicken från stigen är det en riktigt härlig omgivning vi vandrar genom. Illande grönt blåbärsris och dimmoln mellan träden. Klar och ren luft. Det finns ju egentligen inget att klaga på. Förutom att vi trots regnkläderna känner oss kalla och blöta.

En dryg halvtimme senare är vi framme vid Lilla Trollkyrkan.

Här stannar vi till en stund för att titta på utsikten. När vi går ner från klippan slutar det att regna och solen tittar fram igen.

Lilla Trollkyrkan

Vandringshumöret stiger nu i takt med att solens strålar värmer upp oss igen.

Vi möter inte så många andra människor under vår vandring. Kanske beror det på vädret, kanske beror det på att det är en helt vanlig måndag. Men vi har förstått att det annars kan bli ganska trångt i denna populära del av nationalparken.

Men i dag slipper vi i alla fall att trängas.

När vi kommer fram till Stora Trollkyrkan är det dags för en lunchpaus uppe på klippan.

Vi dukar upp vår mat på klipphällen och hänger upp våra blöta regnkläder på tork i några tallar. Solen strålar och livet är härligt igen. Så härligt att vi blir sittande här längre än vi tänkt oss. Men vi har inte bråttom.

Lunch på Stora Trollkyrkan

Till sist packar vi ihop oss och vandrar vidare längs Trollkyrkesjön och Metesjön.

Det bär visserligen både uppför och nerför på sina ställen, men det här är en mycket mer lättvandrad del av Trollkyrkorundan tycker vi och är nöjda med att vi vandrar åt det här hållet istället för tvärtom. Man ska ta det jobbiga först.

Trollkyrkesjön

Metesjön

Hela rundan tar oss knappt fyra timmar. Visserligen sinkar regnet tempot i början av vandringen och vi tar också en längre paus uppe på Stora Trollkyrkan, men det är en ganska krävande led. Så det tar den tid det tar.

Eftersom vädret nu ser lovande ut fortsätter vi att göra Tivedens Nationalpark enligt plan. Vi kör därför vidare till Entré Vitsand ett par kilometer bort.

Vitsandsrundan och Vitsandsgrottorna

Vi väljer här att följa den knappt kilometerlånga Vitsandsrundan upp mot Vitsandsgrottorna. Det är en lättvandrad runda till skillnad mot dagens tidigare nationalparksvandring.

Vitsandsstranden

Vi följer Vitsandsbäcken genom skogen fram till grottorna.

När vi klättrat klart på klippblocken vid grottorna fortsätter vi genom skogen. En bred spång leder oss sen tillbaka mot parkeringen igen.

Nu känner vi oss färdiga med nationalparken för denna gång.

Trots den något frostiga inledningen så får Tivedens Nationalpark högt betyg av oss. Vi känner oss faktiskt inte riktigt färdiga med denna nationalpark. Är vi i krokarna någon gång i framtiden och behöver en längre bensträckarpaus kommer vi nog hit igen.