Vi har ju dyrt och heligt lovat oss själva att inte göra om det, det vill säga vandra i skållhett väder. Framför allt inga långa sträckor och absolut inte i någon utmanande terräng. För det är bara jobbigt. Så alltså, inga fler vandringar á la Öresundsleden etapp 3, Arild – Mölle.

Det räcker så bra med den upplevelsen anser vi.

Och utsikterna inför helgens vandring ser lovande ut. Visserligen är det en av Öresundsledens längsta etapper som väntar och den är dessutom klassad som utmanande, men väderprognosen lovar moln och ödmjuka 18 grader vår tilltänkta vandringslördag.

Men så vaknar vi denna lördagsmorgon, nu med en väderleksprognos som helt plötsligt lovar strålande solsken och minst 26 grader. Och minnet är tydligen kort för vi sätter oss glatt i bilen och åker tvärsöver hela Skåne för att vandra ännu en etapp av Öresundsleden.

Klockan är inte mer än 8.30 när vi parkerar i Domstens hamn. När vi sätter iväg längs leden kräver vädret till och med en tunn jacka.

Så det här ska nog gå bra intalar vi oss. Tre liter vatten var ligger dessutom nerpackade i våra ryggsäckar. För säkerhets skull.

Skåneledens hemsida påstår att dagens etapp till Helsingborg är 14 km, men Skåneledskylten i Domsten hävdar att den bara är drygt 11 km. För vår del gör det en ganska stor skillnad eftersom vi vandrar etapperna fram och tillbaka.

Just i dag hoppas vi faktiskt att det är skylten i Domsten som har rätt.

Vi lämnar Domsten på en rak och fin asfalterad väg.

Leden fortsätter sen vidare in i Kulla-Gunnarstorps naturreservat.

Det är enkel vandring på fina sandstigar genom nyponrossnår och små tallskogar. Inga höjdskillnader alls.

Efter ett par kilometer kommer vi fram till Hittarp.

Här tar åter asfaltsvandring vid, hela vägen fram till närliggande Laröd. Med andra ord ingen utmanande vandring än så länge. Vilket passar oss alldeles utmärkt en varm dag som denna.

För nu börjar det bli riktigt varmt. Tunnjackan är för länge sedan nerpackad i ryggsäcken igen och vattnet sinar fort i våra vattenflaskor. Så när vi passerar en mur längs havet passar vi på att ta en fikapaus i skuggan.

Utsikten från muren är det inget fel på, men vissa i sällskapet gnäller lite väl mycket över den ruttna tångdoften så vi är snart på väg igen.

Snart kommer vi fram till en brant backe som leder upp mot skogen.

Backen är visserligen ordentligt brant och utmanande, men när vi väl kommit upp på det som kallas Landborgspromenaden planar leden åter ut.

Leden fortsätter in i Pålsjös naturreservat.

Skogsvandring varvas med soldränkt vandring ute på öppna fält. Från Landborgspromenaden får vi också fin utsikt över sundet och Danmark på andra sidan.

Men trots närheten har Danmark aldrig känts så långt bort som nu.

Vandringen fortsätter sen hela vägen längs Landborgspromenaden in till etappens slutmål Kärnan i Helsingborg.

Informationsskyltar längs vägen lär oss att Landborgen höjer sig mellan 20-40 meter över havet och att landhöjningen är ett resultat av inlandsisens avsmältning.

Det bär visserligen både uppför och nerför på sina ställen, men på många ställen är det trappor vilket gör vandringen lättare.

Vi korsar några större vägar, passerar både Pålsjö Mölla och Sofiakällan innan vi närmar oss Kärnan.

Fast först blir det förstås lite felvandring. Åtminstone för den av oss som inte stannar för att fotografera blommor utan i stället fortsätter framåt. För glömmer man svänga av på ett ställe och sen rör till det lite längre fram kan man hamna i Öresundsparken, fast då från fel håll.

Det tar några varv i parken och ett telefonsamtal från den som följt de korrekta orangea markeringarna innan ordningen är återställd.

Pålsjö Mölla

Sofiakällan

Vi är snart framme vid Kärnan, Helsingborgs medeltida borgtorn.

Här hittar vi dock ingen Skåneledsskylt, bara en skylt med information om Kullaleden, så vi blir lite tveksamma om etappen verkligen slutar här. Runkeeper visar att vi bara vandrat drygt 11 km, precis som det stod på skylten i Domsten.

För säkerhets skull fortsätter vi genom parken och vidare in i kvarteren för att se om det finns några skyltar där. Det gör det inte. Och efter en titt på Skåneledens hemsida verkar det som etappen faktiskt slutar vid Kärnan.

Så vi går tillbaka till Slottshagen och Kärnan.

Kärnan

Vi äter vår matsäck i skuggan under ett träd innan vi vänder åter mot Domsten.

På tillbakavägen väljer vi att följa leden längs den asfalterade vägen mot Sofiero i stället för att åter svänga in i skogen, den väg vi vandrade på hitvägen.

Vi är snart framme vid Sofiero Slott.

Sofiero Slott

Något slottsbesök blir det dock inte i dag. Det får bli en annan dag, en dag när slottets 10 000 rhododendron står i full blom. Nu kommer vi ungefär två veckor för sent för den upplevelsen. Och lika bra är det, för vi är varma och trötta och inte alls sugna på att betala inträde för att besöka slottet.

Men en ask jordgubbar är vi sugna på som färdkost på vägen tillbaka.

Vi fortsätter förbi slottet och vidare in i skogen. Snart är vi framme vid Laröd igen och nu fortsätter vi längs samma led som vi kom ifrån.

I Domsten avslutas dagen med ett svalkande dopp i havet. Det vill säga för den av oss som inte har några problem med salt havsvatten och sjögräs. Sommarens första och därmed bästa dopp!

Dagens vandring slutar på 24,5 km och tar oss drygt 7 timmar.

Och vi lovar återigen oss själva att nu ska vi aldrig mer vandra när det är så här varmt. Även om dagens etapp visade sig bli både kortare och mindre utmanande än vi förväntat oss.