Man kan samla på mycket. I vårt fall samlar vi på upplevelser. Som i svenska nationalparksbesök. De tar ingen plats, samlar inte damm, i stället får vi uppleva underbara ställen på vår vackra jord. Bästa samlingen tycker vi.

Så vi har alltså som ambition att besöka samtliga av Sveriges 30 nationalparker inom de närmaste åren.

Än så länge har vi besökt 21 svenska nationalparker från norr till söder. Alla vackra och unika på sitt sätt. Och de allra flesta har varit enkla att ta sig till. Det har bara varit att åka dit och uppleva. Men så har vi några undantag.

Töfsingdalens Nationalpark i Dalarna är ett sådant undantag.

För här gäller ödslig, orörd och oledad vildmark. Långt ifrån alla bilvägar. För att ta sig hit krävs en längre vandring, antingen från Grövelsjön eller Ängesildret.

Men det är klart vi måste hit när vi nu denna sommar befinner oss i Dalarna. Inte bara för kryssandets skull förstås. Utan för att vi är nyfikna på vad denna avlägsna, svårtillgängliga nationalpark har att erbjuda.

Informationen på nätet om hur man tar sig till nationalparken är knapphändig. Åtminstone om man som vi planerar att besöka nationalparken över dagen. Och därmed slopa tältnatten, som i och för sig hade varit underbar. Men inte denna gång. Tiden är helt enkel för knapp. Det är mycket annat ska hinnas med denna semester.

Vi kan läsa oss till att det är 7 km tuff vandring till nationalparken om man utgår från vindskyddet vid Ängesildret. Problemet är bara att vägen dit inte är i bästa skick och att det krävs en bil med hög frigång. Så att köra hyrbilen dit är alltså inte ett alternativ.

Så då återstår bara vandring från Grövelsjön, totalt 13 km vandring enkel väg från fjällstationen fram till nationalparksgränsen.

Vi ringer till Grövelsjöns fjällstation kvällen innan och får veta att det inte går att parkera vid fjällstationen om man inte är gäst, men att det finns en fri parkering vid Grövelgården en bit därifrån och här ska det dessutom finnas väl markerade leder rakt ut i vildmarken.

Så strax efter klockan 8 rullar vi in på nämnda parkeringen. Redo att börja vårt äventyr.

Ledmarkeringen vid parkeringen gör oss dock en smula förvirrade. För det finns bara en väg att gå och det är mot Lövåsen. Och det känns inte alls rätt. Men vi fortsätter ändå längs den markerade leden för säkerhets skull. Och snart kommer vi fram till fler skyltar. En skylt pekar åt Grövelfjäll, en annan åt Hävlingen. Vi tvekar en stund innan vi väljer att fortsätta vidare mot Hävlingen.

Vilket ska visa sig vara ett klokt val. För nu verkar det som vi äntligen är på rätt väg.

Vi kommer fram till sommarparkeringen precis vid vandringsledernas början. Inser att vi ju kunde ha parkerat här i stället. Men det är inte mycket att göra åt nu. Så vi fortsätter uppför trapporna, upp mot kalfjället.

Det bär direkt uppför. Ordentligt uppför. Trots att vi vandrat åtskilliga mil denna vår känns inte kondisen helt på topp. Den inledande tre kilometer långa uppförsbacken tar på krafterna. Vi kan inte låta bli att undra vad vi gett oss in på. Vi vet ju inte ens om vi är på rätt väg.

Men vi fortsätter framåt längs den steniga stigen. För i dag ska vi till Töfsingdalens Nationalpark. Så är det bara.

En lätt regnskur drar förbi. Den av oss som förståndigt nog packat med regnkläderna hinner inte mer än byta om innan regnet drar förbi igen. Det är samma person som önskar att hon packat med en tunn mössa. Eller en buff. För det blåser inga nådiga vindar på kalfjället denna dag.

Den regnklädeslösa medvandraren lånar frikostigt ut sin buff. Så att inte kepsen ska blåsa all världens väg över fjället.

Efter den inledande uppförsbacken är det enkel vandring. Vältrampade stigar varvas med spänger. Horisonten är fylld av vackra höga fjäll. Snart syns också sjön Hävlingen. Och skogsklädd mark som vi gissar är vårt mål, Töfsingdalens Nationalpark.

Hoppas vi i alla fall. Riktigt säkra kan vi ju inte vara.

En längre spång leder oss ner mot trädgränsen.

Vi är snart framme vid Hävlingskällorna, samernas tidigare sommarviste. Här möter vi för första gången fler vandrare. Så särskilt trångt på leden kan vi ju inte påstå att det är denna dag. Kanske är ryktet om Grövelsjöns popularitet denna sommar kraftigt överdrivet. Eller så är alla andra någon annanstans. Vad vet vi?

På väg mot Hävlingestugorna verkar de i alla fall inte vara.

Vi fortsätter ytterligare ett par kilometer mot Hävlingestugorna. Strax innan stugorna får vi så äntligen syn på skylten vi längtat efter. Töfsingdalens Nationalpark! Blott en kilometer dit.

Vi är på rätt väg! Vi som undrat och tvekat åtskilliga gånger under vandringens gång.

Den sista kilometern in mot nationalparken är den vackraste delen av dagens vandring tycker vi. Trots att vi verkligen gillar att vandra på kalfjäll.

Men vandring längs steniga stigar och spänger, med en glittrande sjö längs ena sidan och hjortronfyllda myrar, små tjärnar och väldoftande tallskog längs den andra. Det blir helt enkelt inte bättre eller vackrare än så här.

Till sist är vi framme vid bron över Storån.

På andra sidan skymtar vi nationalparksskyltarna. Det känns mäktigt. Framför allt eftersom vi inte riktigt varit säkra på att vi vandrat på rätt led, åt rätt håll.

Men nu är vi äntligen framme i Töfsingdalens nationalpark.

När vi känner oss klara med nationalparksentrén fortsätter vi vidare längs de orangea markeringarna, dock osäkra på om den markerade leden egentligen tillhör nationalparken eller inte.

Oavsett så är terrängen densamma. Stora stenblock och ogenomtränglig skog.

Vid en raststuga bredvid sjön äter vi vår medhavda matsäck innan vi går tillbaka till nationalparksentrén igen.

Vi stannar här en stund. Klättrar en bit över stenblocken och stannar en stund vid bron för att ta in omgivningen kring nationalparken. För trots avsaknaden av vandringsleder vill vi ju ha sett mer än bara entrén. Men mycket mer än så blir det ändå inte.

Töfsingdalens nationalpark är inte den mest gästvänliga. Men nu har vi varit här. Även om vi väl inte direkt kan påstå att vi ”gjort” nationalparken. Men det får duga så här.

Så kryss och bock framför Töfsingdalens Nationalpark. Bättre än så här blir det inte för oss. Om man inte vill ägna dagen åt att klättra över stora stenblock. Och det vill inte vi. Inte någon annan heller verkar det som.

Vi vänder tillbaka över bron. Vidare mot Hävlingestugorna igen.

Vandringen tillbaka mot Grövelgårdens parkering går i rask takt.

Det blåser halv storm på kalfjället. På vår väg tillbaka blir vi hejdade av en pappa som just slagit upp sitt tält bredvid leden. Vet vi om det kommer blåsa så här mycket hela dagen? Det vet vi ju förstås inte, men för säkerhets skull svarar vi att det kommer fortsätta att blåsa. Vill inte lova för mycket. Men något regn har väderleksrapporten inte visat tröstar vi med.

Till sist ser vi äntligen Grövelsjöns fjällstationen nere i fjällskogen framför oss.

Dagens vandring slutar på 27 km och tar oss nästan 8 timmar. En stundtals ganska ansträngande vandring, men ack så vacker. Att vandra på kalfjället är något alldeles extra tycker vi som inte har något kalfjäll hemma.

Och så fick vi ju dessutom lägga vår 22:a svenska nationalpark till samlingen.

En riktigt härlig vandringsdag i en riktigt härlig miljö bli omdömet från oss denna dag. Hit kan vi absolut tänka oss att åka igen.