Efter alla varningar i både tidningar och olika sociala medier om en väldig trängsel vid Fulufjällets nationalpark, är det med viss vånda vi vänder kosan hit denna sommar. Vi gillar ju inte att trängas när vi är ute i naturen. Men ändå gör vi som alla andra också verkar göra och åker hit ändå.

Så här gäller det att lägga upp en strategi för att slippa de värsta folkmassorna.

Vi börjar med att boka in oss tre nätter på Fulufjällsgården, ett vandrarhem bara ett par kilometer från nationalparken. På så sätt är tanken att vänta ut dagsbesökarna och förhoppningsvis kunna åka dit när det har blivit lite färre människor.

Så sagt och gjort. Vi inkvarterar oss på vandrarhemmet och sen är det dags att testa om vår strategi håller.

Det har hunnit bli eftermiddag när vi sätter oss i bilen för att köra till nationalparksentrén.

Vi passerar långa rader av bilar som står parkerade längs vägkanten och det är också ganska gott om bilar kvar på de båda parkeringsplatserna, men det är ändå förhållandevis lätt att hitta en ledig parkeringsplats nära entrén.

Lavskrika utanför nationalparken

Det finns flera olika vandringsleder inne i nationalparken och vi bestämmer oss för att börja med den mest kända, Njupeskärsleden.

Leden är bara 3,9 km lång och går nästan uteslutande på breda stigar eller spänger.

Vi är inte ensamma, men de flesta av besökarna verkar vara på väg tillbaka så det är inte särskilt trångt på leden. Men vi håller trots det ett högt tempo till Njupeskär. Vill ju inte riskera att de gapiga och skräniga gängen bakom oss hinner ikapp.

Väl framme vid vattenfallet tar vi dock god tid på oss.

Vi går hela vägen ut till fallet, så nära att vi blir alldeles blöta av de stänkande vattenmassorna som forsar ner. Men det får det vara värt, Njupeskär är ju ändå Sveriges högsta vattenfall med sina 93 meter, varav 70 meter i fallhöjd.

Njupeskärs vattenfall

När vi känner oss klara fortsätter vi vidare längs Njupeskärsleden.

Det är en omväxlande vandring trots den korta sträckan. Vi passerar steniga branter och höjder med utsikt ända bort mot Nipfjällen och vandrar sen genom tät granskog förbi myrar och små sjöar.

Det är en riktigt vacker omgivning, tillika en alldeles varm, solig och myggfri kväll.

Lavskrikeleden

När vi kommer tillbaka till nationalparksentrén bestämmer oss för att även vandra med den 2,1 km långa Lavskrikeleden innan vi åker tillbaka till vandrarhemmet.

Inledningen på denna led är densamma som nyss vandrade Njupeskärsleden, men nu är vi helt ensamma och kan därför ta det riktigt lugnt. Nu finns tid att spana in de ännu omogna hjortronen på myren och sitta en stund vid den vackra sjön.

Även denna led tar oss genom gröna granskogar och förbi små sjöar med vackra speglingar.

Ett par timmar och totalt 6 km senare känner vi oss klara för dagen.

Njupeskär vattenfall och två av nationalparkens vandringsleder är avklarade, även om det inte blev någon längre vandring denna kväll. Än återstår den längre Jaktfalksleden och ett besök hos världens äldsta trädklon – Old Tjikko – innan vi är helt klara med Fulufjällets Nationalpark, men det sparar vi till en annan dag.