Fulufjällets Nationalpark – Njupeskärsleden och Lavskrikeleden

DSC_0077

Efter alla varningar i både tidningar och olika sociala medier om en väldig trängsel vid Fulufjällets nationalpark, är det med viss vånda vi vänder kosan hit denna sommar. Vi gillar ju inte att trängas när vi är ute i naturen. Men ändå gör vi som alla andra också verkar göra och åker hit ändå.

Så här gäller det att lägga upp en strategi för att slippa de värsta folkmassorna.

Vi börjar med att boka in oss tre nätter på Fulufjällsgården, ett vandrarhem bara ett par kilometer från nationalparken. På så sätt är tanken att vänta ut dagsbesökarna och förhoppningsvis kunna åka dit när det har blivit lite färre människor.

DSC_0783

Så sagt och gjort. Vi inkvarterar oss på vandrarhemmet och sen är det dags att testa om vår strategi håller.

Det har hunnit bli eftermiddag när vi sätter oss i bilen för att köra till nationalparksentrén.

Vi passerar långa rader av bilar som står parkerade längs vägkanten och det är också ganska gott om bilar kvar på de båda parkeringsplatserna, men det är ändå förhållandevis lätt att hitta en ledig parkeringsplats nära entrén.

DSC_0685Lavskrika utanför nationalparken

Det finns flera olika vandringsleder inne i nationalparken och vi bestämmer oss för att börja med den mest kända, Njupeskärsleden.

Leden är bara 3,9 km lång och går nästan uteslutande på breda stigar eller spänger.

DSC_0689

Vi är inte ensamma, men de flesta av besökarna verkar vara på väg tillbaka så det är inte särskilt trångt på leden. Men vi håller trots det ett högt tempo till Njupeskär. Vill ju inte riskera att de gapiga och skräniga gängen bakom oss hinner ikapp.

DSC_0068

Väl framme vid vattenfallet tar vi dock god tid på oss.

Vi går hela vägen ut till fallet, så nära att vi blir alldeles blöta av de stänkande vattenmassorna som forsar ner. Men det får det vara värt, Njupeskär är ju ändå Sveriges högsta vattenfall med sina 93 meter, varav 70 meter i fallhöjd.

DSC_0066DSC_0708Njupeskärs vattenfall

DSC_0709

När vi känner oss klara fortsätter vi vidare längs Njupeskärsleden.

DSC_0734

Det är en omväxlande vandring trots den korta sträckan. Vi passerar steniga branter och höjder med utsikt ända bort mot Nipfjällen och vandrar sen genom tät granskog förbi myrar och små sjöar.

Det är en riktigt vacker omgivning, tillika en alldeles varm, solig och myggfri kväll.

DSC_0730DSC_0075DSC_0090DSC_0764DSC_0772DSC_0777DSC_0782

Lavskrikeleden

När vi kommer tillbaka till nationalparksentrén bestämmer oss för att även vandra med den 2,1 km långa Lavskrikeleden innan vi åker tillbaka till vandrarhemmet.

Inledningen på denna led är densamma som nyss vandrade Njupeskärsleden, men nu är vi helt ensamma och kan därför ta det riktigt lugnt. Nu finns tid att spana in de ännu omogna hjortronen på myren och sitta en stund vid den vackra sjön.

DSC_0795DSC_0793DSC_0798DSC_0800DSC_0804DSC_0112DSC_0806DSC_0811

Även denna led tar oss genom gröna granskogar och förbi små sjöar med vackra speglingar.

DSC_0824DSC_0819DSC_0116DSC_0831DSC_0835DSC_0102DSC_0841

Ett par timmar och totalt 6 km senare känner vi oss klara för dagen.

Njupeskär vattenfall och två av nationalparkens vandringsleder är avklarade, även om det inte blev någon längre vandring denna kväll. Än återstår den längre Jaktfalksleden och ett besök hos världens äldsta trädklon – Old Tjikko – innan vi är helt klara med Fulufjällets Nationalpark, men det sparar vi till en annan dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s