När vi förra sommaren för första gången åkte till Höga Kusten var platsen för vandring given; Skuleberget och Skuleskogens Nationalpark med kända Slåttdalsskrevan förstås. För oss som för alla andra förstagångsbesökare.

Men med dessa ”måsten” avklarade är det denna sommar dags att upptäcka några andra av Höga Kustens fantastiska platser. Och sådana finns det massor av, så hur ska vi kunna välja bland alla dessa pärlor?

Valet faller till sist på en vandring längs Världsarvsleden, en 10 mil lång vandringled i Nordingrå, hjärtat av Höga Kusten.

Under våra dagar här förra sommaren körde vi bara genom Nordingrå på vår väg mot Bönhamn. Även om vädret då mest bjöd på regn och dimma föll vi direkt för omgivningarna. Så i år är planen att upptäcka området till fots, åtminstone en liten del av det.

Eftersom vi hört och läst så mycket gott om naturreservatet Rotsidan faller valet av vandringsled på Världsarvsledens etapp 9 mellan Barsta och Fällsvikshamn, drygt 10 km vandring fram och tillbaka.

Vi är uppe tidigt, redan strax efter klockan 7 sitter vi i bilen på vår väg till Nordingrå.

Att köra runt i dessa omgivningar tidigt på morgonen är ren och skär njutning. Ingen trafik, bara vackra vyer så långt vi kan se. Vi kunde till och med gett oss iväg ännu tidigare inser vi nu. Så hade vi fått ännu mer tid att uppleva morgonens stillhet med de vackra speglingarna i vikarna runt omkring.

Tanken är att först besöka Norrfällsviken innan alla andra människor hinner dit. För att detta fiskeläge är en Nordingrås mer populära platser har vi ju förstått. Och det är klart att vi måste dit och se vad som är så speciellt med denna plats.

Vi stannar inte så länge i Norrfällsviken. Visst är det ett vackert område, men inte alls så fantastiskt som vi förväntat oss. Trots att det är en riktigt vacker morgon. Och trots att vi är nästan ensamma ute på bryggan vid fiskebodarna.

Vi vill också sätta igång med dagens vandring innan det blir för varmt. Så vi kör vidare mot Barsta där dagens vandring utgår från.

Fiskebodarna i Barsta

Vi parkerar nere i hamnen och ger oss iväg uppför en liten kulle mot Barsta kapell.

Kapellet från år 1665 sägs vara Höga Kustens bäst bevarade fiskekapell och här finns bland annat flera bibliska originalmålningar. Vi måste förstås besöka kapellet innan vi vandrar vidare så vi letar fram en rostig gammal nyckel och kliver in för att ta oss en titt.

Barsta kapell från 1600-talet

När kapellbesöket är avklarat leder blå markeringar oss vidare in i tallskogen.

Efter ett par kilometer skymtar vi havet genom skogen.

Egentligen går Världsarvleden vidare inne i skogen, men rekommendationen är att i stället fortsätta vandringen längs klipporna vid havet. Så det gör vi förstås. Rekommendationer är till för att följas och det är ju därför vi är här, för klippvandringen genom Rotsidans naturreservat.

Trots att det bara är förmiddag har det redan hunnit bli riktigt varmt. Och längs klipporna finns inga träd som erbjuder skugga.

Men havet finns ju alldeles bredvid oss. Blått och inbjudande.

Så vi stannar till nästan med en gång för att ta oss ett svalkande dopp. Vi byter om uppe på klipporna och beger oss ner till vattnet. Strandkanten är full av såphala alger så det blir inget hopp och skutt ner i havet, snarare ett försiktigt nerhasande i det iskalla vattnet.

Efter en stunds plaskande i böljan den blå är det dags att gå vidare. Nöjda och avsvalkade, åtminstone för stunden. Men vi hinner inte så långt innan proceduren måste upprepas.

Det är verkligen stekande hett i dag.

Vi fortsätter vår vandring längs klipporna varvat med klapperstensfält, kilometer efter kilometer.

Från att från början varit i stort sett ensamma börjar det nu dyka upp allt fler människor. Vi får snart kryssa mellan handdukar och picknickkorgar. Dock ser vi inte en endaste människa som badar i havet vilket vi tycker är lite märkligt. Att bara ligga platt på klipporna i den stekande solen, utan den minsta skugga, och inte bada i havet känns övermäktigt. Vi hade inte stått ut en minut.

När vi närmar oss slutet av naturreservatet vänder vi åter in till de blå ledmarkeringarna i tallskogen.

Vi kommer ut i ett sommarstugeområde eller byggarbetsplats kanske är mer rätt. För här verkar det byggas nytt för fullt.

En grusväg leder oss sen ner mot etappens slutmål, världsarvsskylten i Fällsvikshamn.

Vi dukar upp matsäck på en liten bänk vi hittar i utkanten av skogen. När vi är färdigfikade fortsätter vi vidare nerför grusvägen. För även här finns ett kapell, dock av mer moderna mått.

Vi stannar en stund utanför kapellet. Tittar på de söta fiskebodarna nere i viken och funderar på om vi ska fortsätta vår vandring ytterligare en bit. Men beslutar oss till sist för att vända tillbaka mot Barsta igen. Solen fortsätter att steka på oss och vi vet alldeles för lite om nästa etapp på Världsarvsleden. Att den inte går vid havet vet vi, men inte om den går inne i skogen eller bara längs grus- och asfaltsvägar.

Och att vandra längs en väg i denna värme är inget vi är sugna på.

Även på tillbakavägen väljer vi att vandra längs klipporna.

Det har nu hunnit blir ordentligt trångt på sina ställen, men fortfarande ser vi ingen som badar i havet. Vi blir lite fundersamma, man kanske inte bör bada i havet här av någon anledning? Men oavsett så blir det inga fler dopp för vår del. Det är visserligen önskvärt då värmen slår hårt, men nu vill vi tillbaka till Barsta.

Vi har andra planer för både Nordingrå och dagen.

Dagens vandring slutar på 10 km och tar oss ett par timmar.

Det här är en riktigt vacker del av Höga Kusten och nu blir vi förstås lite sugna på att vandra hela Världsarvsleden. Kanske kommer vi tillbaka och vandrar hela leden under ett par dagar eller så nöjer vi oss med en etapp lite då och då när vi är i krokarna.