I dag är det dags för en utflykt. En båtutflykt till de närmaste öarna utanför Santorini närmare bestämt.

Utflykten köper vi direkt av Apollo, men annars går dessa utflykter att köpa lite varstans på Santorini och priset är ungefär detsamma. Och alla utflykter ser exakt likadana ut; ett stopp på den aktiva vulkanön Nea Kameni, ett bad i de varma källorna vid Palea Kameni och ett par timmar på ön Thirassia.

Varken mer eller mindre.

Vi blir upphämtade vid hotellet tidig morgon. Praktiskt och bekvämt. Nerkörda till hamnen där vi hoppar på båten som ska ta oss ut till öarna. En båt som packas full av människor, nästintill bristningsgränsen.

Nea Kameni, Palea Kameni och Thirassia

Första stoppen för dagen blir Nea Kameni, en ö som tillsammans med grannön Palea Kameni är nominerad till Unesco:s lista över geologiska världsarv.

Nea Kameni är den yngsta vulkanön i Medelhavet, blott 430 år gammal och med vissa delar av ön så unga som 50 år.

Det kostar 5 euro/person för att få stiga i land på ön.

När vi betalt inträdet följer vi stigen som slingrar sig genom lavalandskapet. Försöker förgäves hitta lite skugga. För i dag är det varmt, väldigt varmt. Närmare 40 grader berättar vår guide för oss.

Det är nästan mer än jag mäktar med så när klungan av människor stannar för att lyssna på guidens information går jag vidare på egen hand. Det går inte att stå still i gassande solsken. Men som tur är finns det gott om informationsskyltar längs stigen som leder runt ön.

Det är drygt två kilometer till högsta toppen på vulkanen, men det är inte är så brant.

Jag går en runda på toppen och tittar på utsikten. Vulkaniska landskap är väldigt vackra med sina svarta lavastenar.

Mitt vatten börjar ta slut och värmen tar knäcken på mig. Jag vill så mycket och orkar så lite. Så jag går tillbaka och sätter mig i skuggan. Väntar på att resten av gänget ska komma ikapp.

Palea Kameni

Senast klockan 11.40 ska vi vara tillbaka vid båten har vi fått information om. Gärna fem minuter innan. När klockan hunnit bli 12.20 och de sista passagerarna ännu inte dykt upp kommer jag ihåg varför jag inte gillar att åka på utflykter som dessa. Jag gillar inte människor som inte respektera andras tid, som inte tycker den är lika mycket värd som deras.

Men till slut dyker de upp, utan minsta ånger till sin försening, trots att de får en ordentlig utskällning av guiden.

Vi kan äntligen åka vidare.

Vi åker inte så långt. Nästan stopp är grannön Palea Kameni.

Här ska vi bada i de heta källorna inne vid strandkanten.

Det innebär att vi får hoppa i från båten en bit ut och simma in till det varma vattnet. Så en efter en hoppar vi i, tillsammans med människorna från de andra båtarna som lagt till samtidigt som vi. Vi är som ett stort fiskstim som ivrigt simmar in till strandkanten för att få ta del av det undergörande vattnet.

Vattnet i havet är iskallt och alldeles underbart efter den varma promenaden på Nea Kameni.

Ju närmare land vi kommer desto varmare och rödare blir vattnet. Men sådär jättevarmt blir det inte, de varma källorna till trots. Så jag simmar snart tillbaka till båten igen. Resten av gruppen kommer snart efter. Mer än en halvtimme blir det inte här.

Det tar en stund innan alla klättrat upp på båten, men sen är vi på väg igen.

Vi var många som ville ta del av de hälsobringande källorna!

Dagens sista stopp blir ön Thirassia. Här får vi drygt två timmar till vårt förfogande att göra vad vi vill med.

Vi börjar med att äta lunch. Trots alla lockande fisk- och skaldjursrestauranger vid havet blir det i stället varsin god gyros på en enkel stol under ett provisoriskt solskydd.

Här sitter vi i godan ro och njuter av både måltid och utsikt, men efter en stund får dottern nog. Hon bara måste upp för den långa trappan och se vad som finns ovanför berget. Jag som redan insett att hettan besegrat mig denna dag och att det definitivt inte blir någon uppförsvandring längs en brant backe stannar kvar vid havet när hon ger sig iväg.

Vissa tål definitivt värme bättre än andra.

Jag går i stället en runda vid strandkanten. Tittar på små pittoreska hus och drömmer om nygrillad fisk när doften från de många restaurangerna når mig när jag passerar.

Till sist går jag för att möta dottern som sms:ar att hon nu är på väg ner.

Jag orkar ungefär tio meter i uppförsbacken innan jag får ta skydd i skuggan under ett fikonträd. Det stör mig en smula att jag inte orkar mer än så här i dag, framför allt när jag får höra om den vackra byn där uppe. Vita hus och söta små gränder.

Men nästan 40 grader är ändå nästan 40 grader. Jag behöver inte skämmas över att jag inte orkar.

Till sist är våra timmar på Thirassia över och vi samlas återigen på båten. Alla på plats i tid denna gång. Nu är det dags att åka tillbaka till hamnen, men först ska vi kryssa nedanför Oia för att få se de vita husen som hänger över klipporna.

Oia

En knapp timme senare är vi tillbaka i hamnen och snart är vi åter på hotellet.

En varm och händelserik dag, men jag har fortfarande inte ändrat min uppfattning om båtutflykter. De är inget för mig. Ändå gissar jag att det är inte är den sista båtutflykten för min del. Det kommer säkert fler.

För alla platser går inte att besöka på egen hand. Det här var en av dem.