Fira till Oia – vandring längs kalderan

DSC_0028

Den är en given punkt på vår att-göra-lista i Santorini – vandringen mellan Fira och Oia. Faktiskt den enda måste-punkten, förutom den berömda solnedgången i Oia.

Så egentligen är det konstigt att vi sparar den till sist. För man vet ju egentligen aldrig vad som kan hända längs vägen. Och när vi inser att vi kommer göra denna vandring veckans varmaste dag ångrar vi att vi inte gjort den tidigare.

Men det är inte mycket att göra åt. För avstå den finns det ingen tanke på.

Nästan fem liter vatten och läsk packas ner i ryggsäcken. Uppstigning strax innan klockan sex, vilket vi inte har mycket för då första bussen från Perissa inte verkar gå förrän klockan 7.50. En buss som dessutom verkar köra inom alla små byar längs vägen till Fira.

Så inte förrän strax innan klockan 9 kan vi påbörja vår vandring i Fira.

DSC_0925

Det finns egentligen ingen markerad led som leder till Oia, men så länge vi har havet på vänster sida och ser Oia borta i fjärran känner vi att det blir svårt att gå vilse.

Vi väljer att hålla oss så nära bergskanten som möjligt. Smala gränder med vita hus är det vackraste vi vet och här finns härligheten i överflöd. Och även om vi inte är mycket för lyx och flärd är det inte utan att vi önskar vi hade haft tillräckligt med pengar för en övernattning i de små sviterna vi promenerar förbi.

De med egen liten pool och en obetalbar utsikt över kalderan.

DSC_0932DSC_0940

Trots att vi inte haft möjlighet att starta vår vandring så tidigt som vi önskat erbjuder stora delar av den lilla vägen en tacksam skugga.

DSC_0943

Det är inte bara värmen som håller oss tillbaka och gör att vandringen går i snigelfart. Utsikten över alla hus och kyrkor gör att vi måste stanna var och varannan meter för att ta in vyerna.

Fira är verkligen en vacker stad. På gränsen till vackrare än Oia tycker vi.

DSC_0949DSC_0951Utsikt över Fira

DSC_0954DSC_0955

Övergången från Fira till grannbyn Imerovigli sker nästan obemärkt.

Fortfarande kantas stigen av vita hus utslängda på klippkanten. Vi passerar vita kyrkor med blå kupoler och vandrar vidare bredvid fikonträd och färgglad bougainvillea.

DSC_0970DSC_0972DSC_0976Utsikt över Nea Kameni och Palea Kameni

DSC_0982DSC_0987DSC_0991DSC_1000

I Imerovigli passerar vi Skaros klippa.

Här finns möjlighet att vika av på stigen mot klippan, men vi vågar inte chansa på att vi orkar vidare till Oia efter ett besök här. Det är ändå nästan en mil kvar och solen stiger fort på himlen.

DSC_1001Skaros klippa

DSC_0001DSC_0003

Efter Imerovigli ändrar leden karaktär. Nu lämnar vi lyxsviterna och kullerstensvägen. Och vår enda möjlighet till skugga försvinner.

DSC_0019DSC_0020DSC_0026

Nu bär det uppför i det gassande solskenet. Vi passerar kyrkorna Saint Mark Holy Orthodox  och Prophet Elias Holy Orthodox, varav tar vi en paus vid den sistnämnda innan det bär nerför igen. Vidare längs smala grusstigar.

Vi är ganska många som vandrar denna dag, men särskilt trångt på stigen är det inte.

DSC_0048Saint Mark Holy Orthodox Church

DSC_0056

Snart tar bebyggelsen slut och efter en sträcka asfaltsvandring längs vägen bär det uppför bergen igen.

DSC_0065DSC_0069

Solen steker obarmhärtigt på oss där vi vandrar upp på berget. Men steg för steg tar vi oss upp.

Lättnaden är stor när vi når the Assumption of the Virgin Mary Holy Chapel, den lilla vita kyrkan vi tidigare sett som en liten prick uppe på berget.

Nu är det bara nerför som gäller resten av vägen in mot Oia.

DSC_0083The Assumption of the Virgin Mary Holy Chapel

DSC_0095DSC_0101DSC_0105Profitis Ilias Church

DSC_0107Oia

Vandringen ner mot Oia går i rask takt. Någon längre vistelse i Oia är inte planerad denna dag. Vi har sett och gjort vad vi ska här. Så planen är att gå direkt till busstorget för att ta bussen tillbaka till vårt hotell i Perivolos.

Vi hinner precis in i Oia när vandringen tar en oväntad och något dramatisk vändning. Det gör att vi blir kvar längre än vi tänkt. Men en dryg timme senare sitter vi äntligen på bussen tillbaka, lättade över att allt slutade väl.

DSC_0117

Vandringen på knappt 11 km tar oss nästan 3 timmar och den är värd vartenda steg, trots den stekande solen. Utsikten över kalderan och de vita byarna är otroligt vacker.

När vi sätter oss i bussen visar termometern ute 39 grader. Så vi är glada att vi började så tidigt som vi gjorde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s