Minst varannan dag bestämmer vi att vi ska ägna oss åt vandring i någon form. Det finns flera vandringsleder på ön och för oss som inte har bil är det ett perfekt sätt att se omgivningarna på.

Eftersom vi spenderade gårdagen i Oia bestämmer vi oss för att i dag ge oss i kast med Santorinis högsta berg, Profitis Ilias (556 m). Inte särskilt högt med andra ord, men det är inte höjden på berget som är problemet. Det är hettan. Att vandra på ett berg utan skugga känns inte speciellt lockande.

Vi kommer iväg betydligt senare än vi tänkt. Klockan är nästan 9.30 när vi lämnar hotellet för att vandra ner mot Perissa där den gula leden mot Kamari börjar. För först måste vi följa denna ungefär halvvägs innan vi kan svänga in på den gröna leden som ska ta oss upp på och över berget ner mot Pyrgos.

Det har redan hunnit bli ordentligt varmt.

Vattnet sinar fort i våra 1 ½ liters flaskor. För säkerhets skull har vi även köpt med oss en stor flaska läsk. Även om vi inte är några läskdrickare i vanliga fall. Men nu kommer den behövas, det är vi övertygade om.

Dit upp ska vi!

Snart försvinner Perissa nedanför oss och de vita husen blir till små prickar. Stigen vi vandrar på är stenig och bär ganska brant uppför, men det är ändå ganska lättvandrat tycker vi.

Klostret uppe på berget – dit vi är på väg – känns dock fortfarande alldeles för långt bort i fjärran.

Snart är vi framme vid entrén till Ancient Thira, en arkeologisk utgrävningsplats.

Här fortsätter den gula leden ner mot Kamari på andra sidan, men vi ska i stället vandra in på den gröna leden som leder upp i bergen.

Men först en paus i den lilla skugga vi hittar vid entrén.

Det är bara vi och ett annat par som sen vandrar vidare mot bergen.

För första gången längs vandringslederna här på Santorini finns röda markeringar längs leden. Vilket ska visa sig behövas för det är mer än en gång som stigen leder åt olika håll.

Det andra paret ger upp och vänder tillbaka. Förmodligen ett smart val, men vi knatar vidare i värmen.

Kamari

Serpentinvägen upp till Ancient Thira

Det är brant och stenigt, men väldigt vackert.

Snart är vi uppe på berget och möjligheten till skugga är nu obefintlig. Flera är gångerna då jag förbannar mig själv över att jag envisas med att vandra när det är så här varmt. Jag funkar ju så dåligt i värme, men det tycks jag glömma för varje gång.

Men nu finns ingen återvändo. Det är bara att dricka vatten och vandra på. Steg för steg uppför det där berget.

Snart ser vi utsikten från andra sidan berget. Pyrgos, Fira och ändå bort till Oia.

På denna sida berget steker inte solen lika hårt. Eller åtminstone känns det inte så för det kommer en svalkande bris emellanåt. Snart dyker det till och med upp små tallar att söka svalka under.

Livet känns med ens hoppfullt igen. Och inte blir det sämre av att vi snart är uppe på toppen.

Utsikt över Pyrgos, Fira och Oia

Väl uppe på toppen tar vi en ordentlig vätskepaus i skuggan. Tittar på alla turister som åkt bil eller buss upp till toppen. Ett par britter undrar om vi vandrat upp bakvägen och skakar på huvudet när vi berättar att det har vi gjort. Men de tröstar oss med att det är lättvandrat ner mot Pyrgos.

Men innan vi fortsätter vidare gör vi ett besök i klostret och tittar på utsikten från alla håll och kanter.

Santorini är verkligen ingen stor ö.

Vandringen ner mot Pyrgos sker uteslutande på asfalt. Serpentinvägar tillsammans med bussar och fyrhjulingar ger inte upphov till någon större entusiasm hos oss. Det känns som det bästa är gjort.

Men det gör inget, nu vill vi bara ner.

Pyrgos

I Pyrgos äter vi vad som börjar bli en traditionell lunch – bulle och chips – på samma stenbänk i parken som sist. Leta upp en restaurang inne i Pyrgos orkar vi inte. Nu längtar vi efter hotellpoolen i Perivolos.

Vandringen tillbaka till Periovolos går längs samma stig som i förrgår. Den är lika vacker i dag som då. Och fastän vi är både trötta och varma så tar vi oss tid att njuta av omgivningarna. För nu kommer vi inte tillbaka fler gånger.

Hela vandringen från Perissa – Profitis Ilias – Pyrgos – Perivolos slutar på drygt 15 km och tar oss 5 timmar.

När vi hoppar i poolen känns det så värt det. Trots att vandring i 35 graders värme känns en smula idiotiskt. Men omgivningarna är riktigt vackra och lederna lätta att vandra, trots att merparten saknar ledmarkeringar.