Vi vill inte vänta längre. Väderleksrapporten får lova vad den vill, i dag kör vi.

Det är dags att äntligen få sätta vandringskängorna i Besseggen, en vandring som är klassad som en av världens tio vackraste vandringar.

Eftersom vi bor drygt 8 mil från Gjendesheim där båten utgår ifrån har vi bokat båttid klockan 9.30. Vi missar visserligen frukosten, men det gör inget för i receptionen ligger en väl tilltagen frukostpåse och väntar på oss.

Parkeringen kostar 150 norska kronor och då ingår shuttlebuss till Gjendesheim.

Den 20 minuter långa båtfärden längs sjön Gjende är en upplevelse i sig. Det är nästan så vi vill sitta kvar på båten och njuta av vyerna. Men snart är vi framme i Memurubu där vandringen börjar.

Den friska vinden biter i både kinder och händer. Ännu en gång önskar jag att jag kommit ihåg att packa med vantar. Men vi ska nog snart bli varma, dagens totala stigning är på drygt 1000 höjdmeter upp till högsta punkten på Vesjfjellet (1743 m).

Vi är en ganska stor skara vandrare som samtidigt tar oss an den första långa branta backen. Det är nackdelen när alla anländer samtidigt. Men vi har bestämt oss för att ta det långsamt, pausa ofta och spara på krafterna. Vi har fler vandringar vi vill göra under resan så det gäller att inte bränna allt krut på en gång.

De första två kilometerna går längs en brant, stenig backe. Den värsta stigningen, förutom själva Besseggen, enligt många. Vi håller med.

Men utsikten slår det mesta vi sett och gör det väl värt ansträngningen. Vi är omgivna av höga snötäckta fjälltoppar och turkost vatten.

Efter ett par timmars brant stigning leder stigen ner till en liten sjö. För att snart leda uppåt igen.

Framför oss ligger nu Besseggen synlig.

Från håll ser det ut som en riktigt smal och brant bergskam, helt omöjlig att klättra uppför. Det är inte utan att jag blir lite nervös. Höga höjder med branta stup är inte riktigt min grej, det måste erkännas. Men bevisligen är det genomförbart utan att ramla ner, med tanke på att runt 60.000 människor ger sig i kast med Besseggen varje år.

Besseggen

Det finns flera sätt att ta sig ner till Bessvatnet på andra sidan. Vi väljer oavsiktligt en mittemellan väg nerför berget i stället för att gå längs vattnet.

Nu är vi halvvägs, 7 km in i vandringen. Och nu är det dags för vandringens höjd (!) punkt.

Ner med kameran i ryggsäcken. Den vill man inte ha dinglandes om halsen när det är klättring på bergsklippor som gäller.

Hit upp ska vi!

Det är en utmanande klättring. Inte fysiskt, men psykiskt. För råkar man titta åt sidan stupar det brant ner. På båda sidorna. Så det är bara att hålla blicken stadigt framåt och klättra på. Det här är ingen del av vandringen man kör om varandra. De som kommer från andra hållet får snällt vänta tills man tagit sig förbi.

När den – i mitt tycke – värsta klättringen är över belönas man med en fantastisk utsikt. Höjdskillnaden mellan de båda sjöarna, den turkost färgade Gjendesjön och det blåfärgade Bessvatnet är drygt på 400 meter, men härifrån ser de ut att vara på samma nivå.

När vi når toppen av bergskammen tror vi det är över. Det vill säga att nu är det färdigt med all uppförsvandring.

Det är det inte.

Stigen fortsätter vidare uppåt. Och uppåt. Just när vi äntligen tror oss se toppröset visar det sig att det finns ett annat toppröse lite längre fram. Men det är definitivt mer lättvandrat. Och en riktigt vacker omgivning i all sin karghet.

Efter ytterligare en timmes vandring upp på Vesjfjellet når vi till sist äntligen sista toppröset och vandringens högsta punkt.

Härifrån bär det äntligen (nästan) bara nerför.

Det är en riktigt tuff vandring tillbaka ner till Gjendesheim.

Branta partier, rullgrus och lösta stenblock gör att framför allt knäna får jobba hårt. Men även lår och tår får sin beskärda del. Ett par vandringsstavar hade suttit fint känner jag, men det är inte mycket att göra åt nu.

Men lättnaden när vi äntligen är nere vid Gjendesheim igen är stor.

Vattnet i våra vattenflaskor är sedan länge slut och eftersom det inte funnits några möjligheter att fylla på under vandringen är vi väldigt törstiga. Vi hinner precis fylla upp flaskorna innan shuttlebussen kommer för att ta oss tillbaka till parkeringen.

Där nere väntar målet – Gjendesheim

Vandringen slutar på 14 km (270 våningar) och tar oss prick 7 timmar.

En fantastisk vandring alla kategorier, även om jag är glad över att jag inte på förhand visste hur läskig klättringen på bergskammen skulle bli. Men nu är det gjort och jag är väldigt nöjd med min bedrift. Att vi dessutom fick perfekt väder med sol och svalkande vindar gör inte saken sämre.