Andorra. Ett land jag aldrig har besökt, ett land vars existens jag knappt vetat om. En av Europas mikrostater, ett litet furstendöme i Pyrenéerna inklämt mellan Frankrike och Spanien.

Så när jag nu tillbringar ett par dagar i Barcelona efter min vandring längs Camino de Santiago är det självklart att jag vill passa på att besöka landet. Och därmed lägga land nr 72 till min lista.

Det är knappt tjugo mil till Andorra från Barcelona. Man kan ta en lokalbuss till huvudstaden Andorra la Vella eller köpa en färdig utflykt, men vi väljer att hyra bil och köra dit istället. Då kan vi även passa på att besöka Monserrat, ett bergsområde med benediktinklostret Santa Maria de Montserrat.

Santa Maria de Montserrat

Andorra är inte med i EU, men ingen är intresserad av att se våra pass när vi passerar gränsövergången. Det är bara att köra vidare de knappt tio milen till Andorra la Vella, en ort som ligger inklämd i en liten dal mellan bergen.

Vi har bokat in oss en natt på Hotel Monte Carlo i Encamp, en dryg halvmil från Andorra la Vella.

En gammal golden retriever möter oss i receptionen när vi ska checka in. En hotellreceptionist som skakar på huvudet när han ser att vi är från Sverige och undrar:

-Sverige! Är det så våldsamt där som man läser om i tidningarna? Ja alltså, inte för att jag tror på allt som skrivs, men stämmer det?

Hotel Monte Carlo, Encamp

Efter en stund på rummet bestämmer vi oss för att ta oss ner till Andorra la Vella och se vad staden har att erbjuda. Att det finns gott om skattefria varor vet vi redan, men kanske finns det något mer.

Vi bestämmer oss för att låta bilen stå. Att hitta parkeringsplats i stan känns bara trixigt, vi kan lika gärna gå dit. En promenad längs trottoarkanten bredvid den tätt trafikerade vägen. Men när vi tröttnar på hus och bilar är det bara att höja blicken och titta på de omgivande gröna bergen.

Orter som Encamp, Engordany, Les Escaldes och Andorra la Vella ligger på rad efter varandra och det är inte lätt att veta var en ort slutar och nästa tar vid.

Encamp

Knappt två timmar senare är vi framme i Andorra la Vella.

Vi strosar runt längs gågatorna, tittar i affärer och sitter en stund på ett kafé med en kopp kaffe. Det räcker för oss, mycket mer finns inte att se eller göra.

När det börjar skymma promenerar vi tillbaka till hotellet igen.

Efter en god natts sömn vaknar vi tidigt, äter frukost och checkar sen ut. Nu står ett efterlängtat besök på Caldea Spa – en av Europas största spaanläggningar – på agendan.

Det är lätt att hitta till Caldea Spa, det är bara att ta sikte på den blanka pyramidliknande byggnaden som reser sig högt över staden.

Caldea Spa, Les Escaldes

Vi har bokat in oss på ”Inúui Early Admisson” och är på plats redan klockan 9. Tänker att det borde vara färre besökare tidigt på morgonen. Dessutom har vi lite mer som vi vill se och göra innan vi kör tillbaka till Barcelona senare under dagen.

Tillträde till både Inúui (för enbart vuxna) och Thermoludiq (för hela familjen) ingår i vår biljett och vi har fyra timmar på oss att njuta av lyxen.

Och vi njuter. Även om vi vill och försöker hinner vi inte med allt, men vi är nöjda och avkopplade när vi fyra timmar senare hoppar in i bilen för att styra kosan norrut.

Efter en hel del velande fram och tillbaka om vi ska besöka Mirador Solar de Tristaina – en av Andorras mest kända sevärdheter – eller inte, beslutar vi oss till sist för att köra dit. Vi vill ju inte riskera att missa något sevärt nu när vi ändå är här. För mest troligt kommer vi inte tillbaka.

Så vi kör vidare längs CG3, en av huvudvägarna. Passerar små byar som Ordino, La Cortinada och El Serrat längs vägen. Kör fel ett par gånger, trots gps:en, men hamnar snart på rätt spår igen när vi inser att vi ska hålla oss till huvudvägen och inte svänga in på någon mindre väg.

En knapp timme senare rullar vi in på parkeringen framför linbanan som ska ta oss upp till soluret. Bara för att inse att det är stängt. Om det är för dagen eller säsongen vet vi inte, men både linbanan och restaurangen är igenbommade och det finns ingen annan människa i sikte.

Lite snopet nu när vi väl hade bestämt oss, men inte mycket att göra åt.

Visserligen kan man vandra upp till utkiksplatsen, men med drygt åttio mil i benen den senaste månaden får det vara så. Vi nöjer oss istället med att stanna en stund och titta ut över de omgivande bergen. Det får räcka så.

Sen känner vi oss färdiga med Andorra. Vi har sett och gjort nästan allt vi velat det dryga dygnet vi har varit här. Så check och bock på det lilla landet mellan Spanien och Frankrike.

Nu är det dags att köra tillbaka till Barcelona och fortsätta vår semester.