Planen är att någon gång göra en längre vandring i varje landskap och denna midsommar har turen kommit till Östergötland. Ett landskap vi aldrig tidigare vandrat i trots att vi faktiskt tillbringat en hel del tid där genom åren.
Valet av vandringsled blir den drygt 27 km långa Omberg Runt, en del av Östgötaleden och även landskapets signaturled.
Vi bokar in oss två nätter på Stocklycke vandrarhem på Omberg – Sveriges äldsta vandrarhem, vars huvuddel delvis uppfördes redan år 1825 och som ligger mitt ute i skogen med vandringslederna precis utanför.
Väderleksprognosen lovar riktigt höga temperaturer denna midsommardag, men även stora mängder regn och åska. Det vill vi ju gärna undvika så vi håller tummarna för att vi ändå ska hinna runt berget innan ovädret brakar loss.
Vi lagar en enkel frukost i köket innan vi ger oss iväg. Ett gäng bananplättar och varsitt äpple får utgöra matsäck under dagen.
Vi väljer förstås fel väg. Förlitar oss helt på ChatGPT som talar om för oss att vi ska svänga höger om vi vill vandra den mest ansträngande delen av leden först, vilket vi förstås vill. Det tar ett par hundra meter innan vi inser att vi borde ha Vättern på vår vänstra sida – vilket vi definitivt inte har.
Det är bara att vända och vandra tillbaka till vandrarhemmet.
Vi hinner inte många meter in i skogen innan vi kommer på att äggen vi skulle ha med oss fortfarande kokar i självhushållsköket. Så det är bara att vända tillbaka till vandrarhemmet för att försöka rädda äggen.
Men några ägg blir det inte för vår del denna dag.
Sedan är vi äntligen redo att börja vår vandring – en halvtimme efter utsatt tid.
Det bär uppför direkt. Sådär brant och flåsigt att man nästan tappar andan.
Men vilken underbar omgivning vi vandrar genom! En skog grönare än grönast och med ett glittrande Vättern nedanför klipporna. Fåglar som kvittrar i kör och färgglada blommor som kantar stigen vi går på.
Stigen vi går på är full av stenar och rötter. Vi får verkligen se upp med var vi sätter fötterna för att inte snubbla.
Leden är väl markerad. Vi följer de orange markeringarna för Östgötaleden.
När vi efter ett par kilometer kommer fram till Älvarums udde är tanken först att stanna för en fika, men platsen är redan upptagen.
Vi bestämmer oss för att vandra vidare. Trängas vid vackra vyer är inget för oss.
Vi fortsätter längs Vätterns kant.
Passerar Västra Väggar och fortsätter sen vidare till Drottning Ommas borg. Här svänger vi av för att ta oss en titt på borgen, men det är inte mycket att se. Några stenar som ligger huller om buller i gräset, de flesta överväxta.
Vi funderar ett tag på att göra en avstickare bort till Borghamn, men så ser vi att himlen börjar bli svart och det mullrar på avstånd.
Att bli fast i ett åskoväder har vi inte lust med. Bäst att trampa på.
Nu vänder leden tillbaka mot Stocklycke igen.
Vi har vandrat en mil och nu jagar de svarta molnen oss i hasorna.
Vi hinner inte så långt innan regnet kommer – ett regn som tilltar allt mer i styrka. Dags att stanna och plocka fram regnjackan. Regnbyxorna får dock stanna kvar i ryggsäcken. Det är riktigt varmt och svettigt så blöta shorts känns bara som en bonus.
Vi har tacksamt nog hunnit in i den täta skogen vars trädkronor nu fungerar som ett jättelikt paraply. Det är inte många droppar som faller på oss där inne i skogen.
Det är ett riktigt mysigt sommarregn. Åskan mullrar i horisonten, men kommer inte närmare än så.
När vi passerar utkanten av Ombergs turisthotell upphör regnet.
Vi slår oss ner i vindskyddet en bit ifrån och äter vår matsäck och bestämmer oss sedan för att fullfölja hela varvet nu när risken för åska tycks vara över.
När vi ätit upp är det dags att ta itu med de sista kilometerna.
Vi följer grusvägen som leder upp mot vandrarhemmet en bit innan vi svänger in mot Ellen Keys Strand.
Vi passerar huset som byggdes år 1910 åt den svenska författaren Ellen Key som sedan levde här fram till sin död år 1926.
Någon strand leder dock leden inte till, utan i stället bär det in i Bokskogens naturreservat på en riktigt stenig stig med branta stup längs sidorna. Uppåt förstås. Alltid uppåt.
När vi kommer tillbaka till vandrarhemmet har vi vandrat 27 km och det har tagit oss 8 timmar.
Det här är verkligen en vandringsled extra allt!
Vackra skogar, branta klippor, ett glittrande Vättern, borg- och klosterruiner, blommande ängar. Allt man önskar och lite till. Helt klart en vandringsled som tar sig upp på vår topplista över svenska vandringsleder.
Hit kan vi absolut tänka oss att åka igen!