Våra sista dagar i Mexiko spenderar vi i Tulum på Yucatanhalvöns östra kust.

Här är planen att vi ska bada i klarblått hav, vandra barfota mellan palmerna i pudervit sand, yoga och helt enkelt bara ta det lugnt och njuta av semestern.

Vi tar bussen från Mérida och fyra timmar senare kliver vi av vid Terminal Autobuses i Tulum. Nu kan man ju tycka att vi borde ta en taxi de dryga två kilometerna till hotellet, men icke då. Även denna gång övertalas jag att istället rulla min numera ganska chili-tunga resväska längs knaggliga trottoarerna i stekande sol.

Mitt resesällskap är uppenbarligen inte lika värmekänsligt som jag!

Vi har bokat in oss fyra nätter på Calea Tulum Boutique Hotel i stadsdelen Aldeá Zama.

När vi kommer fram möts vi av en låst dörr. Vi ringer på klockan men ingen öppnar. Vad gör vi nu? Ute i den gassande hettan vill vi ju inte stå. Till sist kommer ett par andra gäster förbi och öppnar dörren åt oss.

Nu möts vi istället av en tom reception.  Efter ett tag kommer en kvinna in, ställer sig och tittar på oss och säger kort: ”No inglese”. Till slut förstår hon att vi vill checka in och vi får vår lägenhet till sist.

Vi orkar inte så mycket mer denna kväll utan det blir hämtmat från en restaurang i området.

Morgonen därpå är det dags att utforska vad Tulum har att erbjuda.

Inte mycket ska det visa sig. Vi promenerar upp till huvudgatan, förbi halvfärdiga hus och en stor mängd Till Salu och Uthyres-skyltar. Hela området vi bor i verkar igenbommat och dött.

Målet för dagen är den lokala marknaden Ca´Axihil, men när vi kommer fram ligger marknaden öde. Det blir en hastig titt innan vi bestämmer oss för att gå vidare längs huvudgatan.

Vi shoppar några lokala souvenirer innan vi bestämmer oss för att gå tillbaka till hotellet för lite vila.

På vägen tillbaka stannar vi till på den lokala frukt- och grönsaksmarknaden.

Senare under dagen har vi bokat in oss på en cacao ceremony på Holistika – ett av Tulums mest kända hälsocenters.

Holistika ligger i stadsdelen La Veleta, men trots avståndet bestämmer vi oss för att gå dit. Efter ett tag ger vi dock upp. Det går helt enkelt inte att promenera omkring i 40-graders värme utan någon större chans till skugga.

Det får bli en taxi de resterande kilometerna. En dyr resa, men värt varenda pesos.

Holistika visar sig vara ett riktigt vackert område inbäddat i jungeln. Lugnt och fridfullt, men nästan tomt på människor.

Vi strosar runt längs Jungle Art Walk i väntan på att vår kakaoceremoni ska börja.

När ceremonin är över tar vi en taxi tillbaka till hotellet. Nu blir det inga fler promenader i hettan har vi bestämt, de dyra taxipriserna till trots.

Följande dag är planen att hänga vid poolen, läsa en bok och ta det lugnt för att senare på eftermiddagen ta en taxi till stranden.

Problemet är bara att poolen visar sig vara stängd för städning större delen av dagen och de fyra solstolarna visar sig redan vara upptagna. När så poolen väl öppnar blir det bara ett snabbt dopp innan vi bestämmer oss för att ta en taxi till stranden.

Vi kan ju lika gärna bada i havet resonerar vi.

När vi kommer fram till Acceso al Parque Nacional del Jaguar, entrén till nationalparken där stränderna i Tulum ligger, håller man redan på att stänga ner.

Vi hoppar på en shuttle som tar oss vidare till stränderna. Vi kan stanna så länge vi vill, men sista shuttlen tillbaka till entrén avgår klockan 17 – det vill säga en halvtimme senare. Efter det måste man promenera tillbaka.

Vi hoppar av vid Playa Paraíso, en av de finaste stränderna. Härifrån har vi läst att vi ska få den bästa utsikten över Tulums mayaruiner. För det får räcka med utsikten, några fler mayaruinbesök finns inte med på agendan.

Nu tänker vi oss bad i böljan den blå och sen en drink på någon av de många strandbarerna i solnedgången.

Det ser lovande ut.

Vägen ner till stranden består av pudervit sand kantad av palmer. Även om strandbarerna vi passerar ser oroväckande stängda ut och inte ens endaste turist syns till.

När vi kommer ner till stranden möts vi av en brun sörja så långt ögat kan se.

Vi hade visst glömt att läsa på om Sargassum-säsongen som nu verkar vara i full gång. Den bruna, illaluktande tången ligger i drivor längs strandkanten och något blått hav går inte ens att skönja.

En snabb titt på varandra: om vi skyndar oss kanske vi ändå hinner med den sista shuttlen tillbaka till entrén, så att vi slipper gå i hettan.

Vi hinner. Shuttlen tar oss tillbaka till entren och vi hoppar in i ännu en dyr taxi tillbaka till hotellet.

Vårt strandbesök är således avklarat på mindre än en halvtimme.

Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Tulum har verkligen inte imponerat så här långt. Inte alls faktiskt.

Att sitta på en nästan tom restaurang i ett öde hotellområde känns bara dystert, så det blir hämtmat även denna kväll. Limesoppa och tacos. Billigt och gott.

Sista dagen i Tulum spenderar vi på Holistika igen. Denna gröna oas är helt klart det bästa Tulum har att erbjuda enligt oss. Detta trots att även detta område ligger i det närmaste öde.

Vad har egentligen hänt med Tulum? Vi känner oss grundlurade. Vi som läst och hört att detta ska vara den perfekta platsen på Riviera Maya. Lugnt, vackert och till och med lite trendigt till skillnad mot grannorten Playa del Carmen. Men allt vi ser är halvfärdiga byggnader och Till Salu-skyltar. Visserligen är det lågsäsong, men lite mer liv hade vi ju räknat med.

Vi som egentligen avskyr att trängas kommer på oss själva att längta efter andra turister. Massor av andra turister. Liv och rörelse. Fullsatta restauranger och barer.

Sista kvällen ger vi oss ändå ut i kvarteret närmast hotellet.

På Taqueria Cinco beställer vi mojitos och en horcatha – en traditionell dryck gjord på ris och smaksatt med vanilj, kanel och socker.

En fin sista kväll blir det trots allt.

I morgon åker vi hem efter en minnesvärd resa runt Yucatanhalvön. En resa vi i stora drag är nöjda med, även om det måste erkännas att Tulum är en besvikelse.

Inte ens hotellägarens choklad och vin som plåster på såren för den bristande servicen gör att vi vill återvända.