Att besöka en av världens äldsta regnskogar, Taman Negara, är förstås ett måste när vi är i Malaysia. Man kan till och med säga att det är en av anledningarna till att vi valde just Malaysia som resmål denna vinter.

Den ursprungliga planen att göra en tvådagarstur till Taman Negara ändras i sista minut, vilket senare ska komma att visa sig vara ett klokt beslut. I stället har vi bokat en privatchaufför som ska köra oss dit över dagen.

Jerantut

Det är tidig uppstigning som gäller denna dag. Resan till Taman Negara från Kuala Lumpur tar 4 timmar enkel väg.

Det är fortfarande mörkt ute när vår chaufför hämtar upp oss på hotellet.

Jerantut

Vi stannar till för frukost när vi kommer till den lilla staden Jerantut, porten till Taman Negara National Park.

Vi slår oss ner vid ett bord med utsikt över regnskogen. Det dukas fram ett slags pannkakor att doppa i en skål med kikärtsbuljong och så kaffe förstås.

Efter att vi ätit frukost åker vi vidare.

Rader efter rader av perfekt planterade palmer kantar vägen ut till Taman Negara. Det tar ett tag innan vi förstår att det är palmoljeplantage. Regnskogen som bränns ner för att ge plats åt oljepalmerna.

Efter att ha sett förstörelsen med egna ögon kommer det definitivt inte bli fler inköp av produkter med palmolja som ingrediens. Det här vill vi inte bidra till!

Taman Negara

När vi kommer fram till parkeringen möter vi upp vår guide Sam. Han ska vandra med oss genom regnskogen och berätta om alla växter och eventuella djur vi ser.

Förväntningarna är höga när vi tar båten över till andra sidan floden.

När vi kommer över till andra sidan floden stannar vi till en stund. Här möts vi av små bungalows mitt ute i regnskogen, Mutiara Hotels and Resorts, Det är här vi först planerade att stanna en natt. Nu ligger området i det närmaste öde.

Sam spanar ut över floden. – Det är tur ni kommer i dag, säger han. I morgon är det försent, då kommer ingen att kunna ta sig över.

Det han syftar på är regnmolnen ovanför oss. Det har tydligen redan regnat en hel del och mer regn är att vänta. Samtidigt har vi svårt att förstå att det på en enda dag ska kunna regna så mycket att floden översvämmas.

Han pekar på en skylt som visar att 75 m är högsta vattennivån som mätts upp här, ett rekord som stått sig sedan 1971.

Sam plockar ner små, röda frukter från ett träd och bjuder på oss. – Guava, berättar han. De smakar ganska beskt.

Vi vandrar vidare ut i regnskogen.

I dag får vi hålla oss på spången. Det är för blött för att vi ska kunna vandra utanför, då kommer alla blodiglar fram. Det undviker vi gärna, trots att vi har täckta skor. Ja, förutom han med den skadade foten då, han som inte får på sig vanliga skor utan i stället får vandra med öppna sandaler.

Solen spricker fram mellan de regntunga molnen och det är både varmt och fuktigt där vi går. Kanske klarar vi oss från regnet i alla fall.

Under vandringen stannar vi till på flera ställen. Sam visar oss olika växter och berättar om deras användningsområden. Mat, medicin och skydd, allt en människa behöver finns att hämta här i regnskogen. Hur fantastiskt är inte det?

Lyckan över att få svinga i en egen lian!

Vi möter inte en enda människa under vår vandring. Det känns som om vi har regnskogen för oss själva. Samtidigt som det förstås är skönt att slippa trängas, känns det nästan lite kusligt på samma gång.

På ett ställe gör vi ett försök att vandra utanför spången. Vi hinner inte långt innan blodiglarna kryper på våra skor.

Det blir till att snabbt ta oss upp på spången igen.

Blodigel

Vi kommer fram till Canopy Walkway, som sägs vara den längsta hängbron i världen.

Att få gå på denna hängbro längs trädtopparna har vi sett framemot ända sen vi började planera resan hit. Vi har väntat och vi har längtat.

Den gnagande oron vi känt under vandringen visar sig vara befogad när vi kommer fram till hängbron. Canopy Walkways är stängd för besökare i dag. Det är för blött helt enkelt.

Se men inte röra!

Vi sätter oss en stund nedanför. Besvikna över att vi inte får gå den efterlängtade promenaden där uppe bland träden. Men så är det ju, allt kan vi inte att styra över. Framför allt inte över vädret.

Nu har det dessutom börjat att regna.

Vi vandrar vidare genom skogen och efter en stund kommer vi fram till Tembeling River, floden vars vatten är alldeles brunt.

En liten båt körs fram till bryggan nedanför och vi hoppar i.

Längre upp längs floden finns Seven Rapids och det är dit vi nu är på väg. Sju forsar att passera med båten och vi vet redan nu att vi kommer att bli ordentligt blöta. Men det gör inte så mycket, vi har ombyteskläder i bilen.

Nu har det börjat regna rejält, men det spelar inte så stor roll där vi far fram på floden. Vi blir lika blöta av vattnet som yr längs med båten.

Efter en stund stannar båten till vid en liten strand på andra sidan floden. Vi lämnar skorna i båten och går barfota och alldeles genomblöta upp mot den lilla byn på kullen ovanför. Här ska vi träffa människor ur orang aslifolket, Malaysias urbefolkning.

Först går vi en promenad genom den lilla byn och får en inblick i hur de lever. Sen sätter vi oss i ett litet skjul i skydd mot regnet.

Hmm, hur funkar detta i en fuktig regnskog?

Vi verkar vara de enda turisterna här denna regniga dag. Det gör i sin tur att vi får gott om tid att lära oss hur man kan göra upp eld enbart med hjälp av träd och växter.

När elden väl är i gång bjuds vi på välgrillad tapioka.

Allt som behövs för att göra upp en eld!

Männen tillverkar pilar och sen får barnen prova att blåsa pilar genom blåsrör. Inte så lätt som det ser ut, åtminstone inte i början. Men med lite hjälp och finslipning av tekniken går det bättre efter ett tag.

Vi stannar ett par timmar och regnet fortsätter att ösa ner utan avbrott

När besöket är avklarat går vi ner till båten igen och åker tillbaka till nationalparkens entré.

Vi äter lunch på en liten restaurang vid flodkanten och förutom nudlar serveras även en fantastisk utsikt över regnskogen på andra sidan floden.

I bilen byter vi om till torra kläder innan vi påbörjar den långa bilfärden tillbaka till Kuala Lumpur.

Någon dag senare hör vi på nyheterna att de kvarvarande turisterna på Mutiara Hotels and Resorts har fått evakueras med helikopter. Taman Negara National Park har stängts för besökare då även vägarna dit har översvämmats.

Det över 40 år gamla vattennivårekordet på 75 m är har även det slagits av nattens kraftiga regn och det nya lyder nu på 75,76 m.

Nu förstår vi vad Sam menade att mycket kan hända med vattennivån över en natt!