Vandring till Sarkofagen

Att vi vill vandra på Svalbard vet vi redan när vi bokar resan, men det svåra är att hitta ett företag som erbjuder vandringar där även barn kan följa med. De flesta företag vi hittar har en åldersgräns på 12 år.

Till sist hittar vi Svalbard Wildlife Expedition som erbjuder en vandring där åldersgränsen är 10 år. Vandringen går till det 512 meter höga berget Sarkofagen i utkanten av Longeyearbyen.

Det är eftermiddag när vi hämtas upp av vår guide. Det är bara vi och guidens litauiska kompis som ska vandra denna kväll.

Vi kör upp till Nyebyen där vi parkerar.

Sarkofagen

Innan vi kan påbörja vandringen uppför Sarkofagen måste vi ta oss över alla små bäckar som bildats av smältvattnet från glaciärerna. Vi får hoppa över på de stenar vi hittar och när inte det räcker hämtar guiden en stege till hjälp.

Men över kommer vi, även om inte alla är helt torra om fötterna.

När vi kommer över på andra sidan får vi först en säkerhetsgenomgång. Vår guide berättar vad som kommer att hända om vi, mot all förmodan, skulle råka stöta på en isbjörn.

Nu är inte detta speciellt troligt, isbjörnar är sällsynta även här på Svalbard och helst håller de till där det är mycket snö och is. Men ibland händer det faktiskt att de tar sig in till Longyearbyen. Så det gäller att vara förberedd.

Vi vandrar upp längs med glaciären Longyearbreen.

Stigen vi går på är stenig och det bär brant uppför, men tioåringen har inga som helst problem med att hänga med sällskapet. Det är snarare hans föräldrar som sackar efter.

Vi vandrar fram till spetsen av Sarkofagen. På båda sidorna stupar det rakt ner.

Utsikten över Longyearbyen och Isfjorden är fantastisk, åtminstone så länge den syns. Dimman som helt plötsligt dyker upp från ingenstans hinner svepa in utsikten både en och två gånger under vår vistelse uppe på berget.

Vi lägger varsin sten i röset, skriver i gästboken och tar alldeles för många foton. Vi kan helt enkelt inte låta bli. Vi mumsar kex och dricker varm vinbärssaft och njuter av den fantastiska utsikten.

En utsikt som inte går att beskriva i ord.

Sen bär det nerför igen, denna gång på andra sidan berget.

Efter en stunds vandring är det dags att ta på oss stegjärnen och vandra ner längs glaciären Larsbreen. Här kan vi inte låta bli att stanna var och varannan meter för att beundra de vackra isformationerna som smältvattnet skapat. I vissa fåror forsar vattnet fram.

Vi lär oss att själva glaciären heter fonna och utkanten av glaciären heter breen.

Larsbreen

Så tar glaciären slut och ett område med stenar breder ut sig framför oss. Här tar vi ännu en paus. Äter mer kex och dricker ännu mer varm vinbärssaft.

Sen är det dags att leta efter fossil.

En aktivitet som visar sig vara lätt beroendeframkallande. Det är kallt och vi fryser en smula där vi kryper omkring bland stenarna. Men vi har svårt att slita oss.

En timme senare har vi hittat många fina fossil och eftersom området tillhör en kolgruva får vi lov att ta våra fynd med oss hem.

Vi vandrar tillbaka mot Nyebyen och bilen som guiden först glömmer var han parkerat.

Väl tillbaka på hotellet ser vi från fönstret hur Sarkofagen reser sig mot skyn. Tänk att vi precis har varit där uppe på toppen!