Det är ännu en vacker lördag med en temperatur över 20 grader. Som gjort för vandring med andra ord. Av förra veckans nytillkomna vandringssällskap återstår i dag bara hunden.

Kivik

Dagens etapp startar i Kivik och är 15 km lång. Vi kommer inte riktigt att vandra hela etappen i dag, utan sparar ett par kilometer tills en annan dag.

Vi är i väg vid 9.30-tiden och det är redan fullt av människor i den lilla hamnen i Kivik.

Från Kivik går leden vidare till Vitemölla på en asfalterad väg längs havet. Trafiken här är dock inte lika intensiv som vid förra veckans vandring till Kivik.

Knappt två kilometer senare vandrar vi in bland Vitemöllas charmiga små gatuhus.

Från Vitemölla fortsätter leden längs stranden hela vägen bort till Haväng.

Det är en bred strand med vit och härligt mjuk sand. Vandringskängorna åker av och vandringen fortsätter barfota i vattenbrynet. Vattnet är visserligen ganska kallt, men är det sommar så är det.

När vi närmar oss Haväng blir stranden stenigare och vi vandrar i stället upp till ängen ovanför stranden.

I Haväng tar vi en liten paus innan vi fortsätter vår vandring.

Nu fortsätter leden över beteshagar och ängar. Vi sicksackar oss över vägen ett par gånger utan att riktigt förstå varför man inte valt att dra leden rakt fram. Men vi antar att det säkert finns någon logisk förklaring till att det ser ut som det gör.

Efter ett par kilometer kommer vi fram till en asfalterad väg som leder till Skepparp.

Vägen går förbi både vingårdar och små hus innan den fortsätter över en järnväg in i en liten skog. På ena sidan slingrar Verkeån sig fram och hunden får äntligen sitt efterlängtade dopp.

När vi kommer ut ur skogen följer vi en liten grusväg uppför en backe och in i ännu en hage, denna gång full med kor. De håller sig dock på avstånd och vi kan passera obemärkt förbi innan vi når fram till dagens slutmål, Torparebron.

Här får vi vänta en lång stund innan vi kan passera över den vältrafikerade vägen.

Vi stannar inte så länge vid rastplatsen i Torparebron. Platsen ligger direkt intill den stora vägen och känns inte så trevlig. Vi vänder i stället tillbaka över vägen och ger oss åter in i kohagen.

När vi vandrat där en stund i våra egna tankar vänder vi oss om och möts av ett gäng nyfikna kor bakom oss. När vi fortsätter framåt följer de efter. Vi får sällskap hela vägen genom hagen, något inte hunden är alltför imponerad av. Men hon sköter sig fint. Korna med.

När vi kommer tillbaka till Haväng stannar vi till vid sommarkaféet och köper lite fika.

Det är ett riktigt mysigt kafé och vi stannar en lång stund innan vi vandrar vidare.

Vi vandrar sen tillbaka längs havet mot Vitemölla.

Det här är faktiskt första gången som vandringen tillbaka känns lika härlig som på ditvägen.

Framme i Kivik möter vi upp dottern som övernattat hos en kompis. Vi köper lite gott på Buhres fisk nere i hamnen och dukar upp en picknick innan vi kör hemåt.

Dagens vandring slutar på 25 km och tar oss drygt 7 ½ timme, inklusive alla många pauser längs vägen.

Denna etapp är än så länge vår favorit på Österlenleden. Här kommer vi definitivt att vandra fler gånger.

En vecka senare

Vi har några kilometer kvar innan etappen är avslutad, nämligen sträckan mellan Torparebron och Vantalängan. Det är dessa knappa 5 km som vi i dag planerar att inleda med, innan vi vandrar vidare på nästa etapp.

Så vi parkerar bilen vid Torparebron för att ta vid där vi slutade sist.

Vi står nästan omedelbart framför en stor beteshage vid Brösarps norra backar. Vid ingången till denna hage står vi nu öga mot öga med en stor ko. Hon ser inte lika glad och nyfiken ut som korna vi mötte förra veckan, i stället blänger hon intensivt på både oss och hunden. Bakom henne står ett trettiotal andra kor och kalvar och stirrar på oss. Och en enorm tjur.

Det här känns faktiskt inte bra. Inte alls.

Med förra veckans tragiska ko-olycka på västkusten i färskt minne bestämmer vi oss för att inte chansa. Så vi vänder tillbaka till bilen. Bestämmer oss för att ta den här sträckan senare i höst när korna har gått in för vintern.

Ett nytt försök – en månad senare

I dag är det dags att ta tjuren vid hornen (!) och ge oss i kast med sista delen av etappen. Den som vi så snörpligt fick avstå från sist på grund av korna. Men nu är koskräcken bearbetad och för säkerhets skull har vi lämnat hunden hemma.

Vi parkerar återigen bilen vid Torparebron och ger oss i väg bort mot den stora hagen.

I dag står koflocken på ett betryggande avstånd en bit längre bort. Vi kan andas ut och ge oss in i hagen och påbörja vår vandring över backarna.

Det är en riktigt varm och skön sensommardag. Solen skiner och det är riktigt varmt. Ljungen blommar för fullt och färgar backarna lila.

När vi vandrat över backarna kommer vi ut på en grusväg som leder bort mot Vantalängan.

Vi stannar inte så länge i Vantalängan. Vi har mer vandring att göra denna lördag så vi vänder snart tillbaka mot Torparebron.

När vi åter kommer in i den stora hagen hamnar vi helt plötsligt mitt i koflocken utan möjlighet att vända tillbaka. Det är bara att fortsätta framåt. Som tur är verkar korna vara mer rädda för oss än vi för dem så de flyttar snällt på sig när vi kommer.

Vandringen slutar på 8 km och tar oss inte mer än 2 timmar.