Att åka båt på Ishavet är ingen billig aktivitet. Det märker vi snabbt när vi skannar av nätet på vår jakt efter en lämplig arrangör.

Till sist hittar vi företaget Polarcharter som erbjuder samma båtutflykter som övriga arrangörer och det till ett bättre pris. Så vi slår till på en utflykt till det nerlagda samhället Pyramiden och ett besök vid närliggande Nordenskiöldsglaciären.

Klockan 8.30 blir vi upphämtade vid hotellet och nerskjutsade till den lilla hamnen i Longyearbyen där vår båt MS Polargirl ligger och väntar.

Vi är ganska många som ska med på dagens utflykt och det blir med en gång trångt i fören där alla förstås vill stå och titta ut över havet. Ja, inte riktigt alla. Åtminstone inte hela tiden. Efter en stund försvinner sönerna in i båten och slår sig ner på en soffa i stället.

Så ger vi oss ut från Adventfjorden.

Havet blänker blått omkring oss och vi har stora förhoppningar om att kanske få se en val eller flera under denna tur.

Det blåser friskt och trots att jag är klädd i fem lager med tröjor, fleece och vindjacka, underställ, byxor, överdragsbyxor, mössa och vantar så fryser jag en aning där jag står i fören och spanar ut över havet. Men jag kan inte förmå mig till att gå in och värma mig. Det är så vackert att jag inte vill missa en enda sekund.

Omkring oss flyger fåglar och lyckan är stor när vi äntligen får se den eftertraktade lunnefågeln.

Omgivningen kring båten vi färdas i är något av det vackraste vi någonsin sett. Det finns inga ord som gör bergen och glaciärerna rättvisa. De måste upplevas.

Pyramiden

Efter tre timmar når vi Pyramiden.

Övergivna hus tornar upp sig framför oss och i bakgrunden skymtar berget som gett den lilla gruvbyn sitt namn.

Pyramiden tillhörde Sverige fram till 1927 då byn såldes till Ryssland.

De sista invånarna lämnade Pyramiden 1998 och sedan dess ligger byn öde. Eller det finns faktiskt ett hotell där det nu bor åtta människor.

Pyramiden

En av dessa är vår ryske guide som möter oss när vi lägger till i kajen.

Över hans axel hänger geväret, för här är det faktiskt inte helt omöjligt att stöta på en isbjörn. Guiden berättar att för bara några månader sedan bröt sig en isbjörn in på hotellet och han pekar på en lagad fönsterruta när vi går förbi.

Vi uppmanas att hålla ihop och går sen en guidad tur genom Pyramiden.

Byggnaderna vi passerar ser förvånansvärt välbevarade ut och vi får veta att det är på grund av permafrosten.

När vi kommer fram till byns övergivna sporthall stannar vi till. Här får vi en kvart att på egen hand undersöka byggnaden.

Inne är det som tiden stått stilla. Vi tar en snabb titt, men går snart ut igen. Vi tittar hellre på bergen än på en övergiven gymnastiksal.

Pyramiden är verkligen en annorlunda plats.

Till skillnad från resten av Svalbard finns här gräs och en och annan maskros skymtar fram. Guiden berättar att man hämtade jord från Ukraina för att kunna erbjuda bete till djuren som hölls här. Det är därför här finns både gräs och blommor.

I de övergiva husen har måsarna nu byggt bon

Sista besöket på rundvandringen blir matsalen. Här är väggarna klädda med vacker mosaik och i fönstret står vissna blommor. Jag undrar om de verkligen har stått där sedan 1998 eller bara är ditsatta för besökarnas skull. Vi går ut igen.

Det är något obehagligt med övergivna byggnader.

Vi avslutar på hotellet. De som vill kan köpa något att dricka i baren eller ryska souvenirer i den lilla affären. Vi avstår båda.

Efter en stund blir vi upphämtade av en buss som kör oss ner till den väntande båten.

Nordenskiöldglaciären

När vi kommer upp på båten har det hunnit bli lunchdags. Medan vi äter lunch ute på däck tar båten oss vidare till glaciären Nordskioldsbreen, mittemot Pyramiden.

Båten stannar alldeles framför glaciären och framför oss tornar en hög vägg av snö och is upp sig. Det hörs ett dån när isen kalvar och släpper ifrån sig stora flak av is ner i havet.

Båten kör längs med glaciären innan den vänder och kör tillbaka mot Longyearbyen.

Under hemresan passerar vi fler vackra berg och vyer. Vi fortsätter framhärda på däck, denna gång i aktern där vi nu är ensamma om att sitta i solens sken och spana ut över havet. Valarna lyser dock med sin frånvaro denna dag.

Det tar tre timmar innan vi återigen lägger till vid hamnen i Longeyearbyen.