Dag 1: La Spezia

Familjen är återigen komplett, vi är med andra ord fem familjemedlemmar som ska åka till Italien denna sommar och vandra i de fem små byarna som utgör Cinque Terre. En resa vi alla ser väldigt mycket framemot.

Cinque Terre är också en nationalpark och hela området är sedan 1997 med på UNESCO:s världsarvslista.

Vi landar i ett molnigt, men väldigt varmt, Pisa på förmiddagen. Tar bussen från flygplatsen den korta sträckan till tågstationen där vi köper tågbiljetter till La Spezia.

Inte glömma att stämpla biljetten innan vi hoppar på!

Det tar drygt en timme innan tåget rullar in på perrongen i La Spezia.

Vi har valt att bo i La Spezia de dagar vi ska besöka byarna i Cinque Terre. Anledningen är främst att det är svårt att hitta boende i byarna, men också att det är mycket mer prisvärt att bo här.

När vi kommer av tåget vet vi inte riktigt hur vi ska hitta vårt pensionat. Det ska visserligen inte vara så långt från stationen, men det är varmt och vi känner oss lata. Det får bli taxi i stället den korta sträcka det faktiskt visar sig vara till Bella Napoli, där vi ska bo i fyra nätter.

Vi köper med oss hämtpizza och hänger sen en stund i lägenheten.

På kvällen går vi en promenad för att se oss omkring i staden. La Spezia är kanske inte Italiens charmigaste stad, men den duger gott till oss. Vi ska inte tillbringa så mycket tid just här.

La Spezia

Vi köper först våra vandringskort på tågstationen.

Vi har inte läst på och vet alltså inte när vi köper ett tredagars kort att vandringsleden är stängd på sina ställen. När damen i kassan berättar detta för oss har vi redan betalt. Nåväl.

Det blir varsin äkta italiensk gelato på torget innan vi går tillbaka till pensionatet. Någon kommer på den briljanta idén att vi ska äta så många glassar vi bara kan denna resa, så att vi sen kan kora Italiens bästa gelato. Att alla givetvis är med på denna idé är ju självklart.

Vi handlar lite gott i affären bredvid innan vi gör kväll.

Dag 2: Monterosso – Vernazza

I dag är det dags att börja vandra mellan byarna. I våra vandringspass ingår obegränsat tågresande mellan byarna under våra tre dagar.

Tanken från början är att vandra hela Senturio Azurro denna första vandringsdag, men eftersom det visar sig att leden är stängd mellan de sista tre byarna så får det bli tåg de sista sträckorna.

Vi bestämmer oss för att börja vandringen i byn längst bort, Monterosso.

När vi hoppar av tåget i Monterosso vet vi inte riktigt var vi ska börja.

Vi följer efter ett franskt par som ser ut att veta vart de är på väg. Det visar sig att det vet de inte alls. Vi går åt helt fel håll och hinner en bra bit upp i bergen innan vi inser detta. Vi vänder. Det franska paret följer efter. De tycker väl att vi ser ut att veta vart vi är på väg.

Nä, det här var nog inte riktigt rätt väg… men fin utsikt!

Vi går tillbaka till tågstationen och börjar om. Nu ser vi klart och tydligt var vandringsleden börjar. Hur kunde vi missa denna?

Vi sätter av mot nästa by, Vernazza.

Vi är verkligen inte ensamma om detta vandringsäventyr. Det är ordentligt med människor på väg mot samma mål och bitvis är det riktigt trångt på leden. Men det är bara att stiga åt sidan och släppa fram de som har mer bråttom.

Monterosso

Det är bara 3,6 km mellan Monterosso och Vernazza.

Leden är smal och stenig och det bär brant uppåt i bergen. Solen strålar från en klarblå himmel och det är riktigt varmt.

Vi inser snart att vi borde läst på bättre. Det är inte att rekommendera att vandra denna led i sandaler, inte ens av vandringsmodell. Det tar inte lång tid innan skoskaven är ett faktum.

Det tar oss nästan två timmar innan vi skymtar Vernazza nedanför oss. Barnen som har vandrat i förväg sitter redan och väntar på oss när vi kommer fram.

Vernazza

Vi går genom Vernazzas små vindlande gränder och kan inte se oss mätta på alla färgglada hus som ligger utströsslade som små färgglada godisbitar på kullen.

Inne i byn finns en liten, men välbefolkad strandremsa. Vi nöjer oss med att bara doppa fötterna denna gång. Det är snart dags att vandra vidare. Men först måste vi förstås belöna oss med varsin gelato.

Usch, det ser ut att bli lika många turister idag!

Vi tar en promenad längs gränderna innan vi sätter av mot nästa by, Corniglia.

Vernazza – Corniglia

Leden mellan Veranazza och Corniglia är 3,45 km lång. Terrängen är liknande den vi nyss gått på och det bär även här brant uppför.

Hejdå Vernazza!

Svetten lackar och det är omöjligt att svalka av sig där vi går. Gillar man inte att bli svettig och trängas med andra lika svettiga människor ska man inte vandra i Cinque Terre, åtminstone inte i augusti när det är stekande sol och högssäsong för vandrare.

Corniglia

Vi anländer Corniglia vid 16-tiden. Även här sitter barnen och väntar på oss när vi vandrar in i byn.

Corniglia är den enda av byarna som inte ligger vid havet.

Vi vandrar in längs de smala gränderna i den lilla byn.

Nu är det dags att äta lunch och vi slår oss ner på restaurang La Lanterna vid ett litet torg. Beställer in en riktigt dyrlunch i form av pasta, blåmusslor och andra skaldjur.

Sen tar vi de 377 trappstegen ner till tågstationen. Nu är det slut på vandrandet, nu är det tåg som gäller. Skoskaven tackar, bugar och bockar.

Manarola

Vi tar tåget till Manarola.

Manarola

Här går vi först den lilla bit vi kan gå av den drygt en kilometer långa Via dell´Amore innan en avspärrning sätter stopp för vidare vandring.

Vi vänder tillbaka och går ner i byn.

Trappor leder ner till havet. Husen klättrar längs sidorna och båtarna står uppdragna vid husen då det inte finns någon hamn. Vid klipporna längs med havet hoppar människor rakt ner i det blå havet.

Vi går genom byn och vandrar sen så långt vi kan på den 2,9 km långa leden mellan Corniglia och Manarola. Vi hinner inte långt innan ännu en avspärrning hindrar oss. Längre fram ser vi hur ett stort jordskred förstört leden fram till Corniglia som skymtar på en klippa längre bort.

Längre än så här kommer vi inte vandringsmässigt i Cinque Terre.

Riomaggiore

Vi tar tåget vidare till den sista av byarna, Riomaggiore. En tågresa som bara tar tre minuter.

Riomaggiore

Riomaggiore påminner lite om Manarola. En trappa leder ner mot havet och de färgglada husen klättrar längs bergsidorna och ramar in den lilla viken. Här ska vi ta det dopp i havet vi så länge letat efter.

Vi badar direkt från klipporna. Vattnet är iskallt och alldeles ljuvligt. Vi stannar i en bra stund innan vi kan förmå oss att gå upp.

Vi går sen vidare till själva byn som ligger ovanför havet. Här köper vi dagens dyraste, men godaste glass.

Egentligen vill vi stanna till solen går ner, men vi orkar helt enkelt inte. Det har varit en lång dag och vi tar i stället tåget tillbaka till La Spezia.

Solnedgången får vänta till en annan kväll.

Dag 3: Levanto – Monterosso

Även nästa dag är vigd åt vandring, men gårdagens vandring känns i benen och framför allt skoskaven gör att vandring känns allt annat än lockande denna dag.

Egentligen vill vi vandra leden mellan Levanto och Monterosso, men eftersom vi fått skiftande budskap om hur lång tid denna vandring tar, är i stället planen att vandra mellan Bonassola och Levanto.

Så efter frukost tar vi tåget till Levanto.

Läs mer om vandringen här: Sentiero Levanto – Monterosso

Dag 4: Portovenere

Det är sista dagen i Cinque Terre och vi inleder med ett besök i Portovenere som inte ligger så långt från La Spezia.

Läs mer om besöket här: Portovenere

När vi kommer tillbaka till La Spezia blir det ett par timmars vila i lägenheten.

På kvällen bestämmer vi oss för att åka in till någon av byarna i Cinque Terre för att ta ett kvällsdopp och se solnedgången.

Monterosso känner vi oss klara med, likaså Corniglia. Riomaggiore har vi redan tagit ett dopp i och den lilla hamnremsan lämnar lite övrigt att önska. Valet står alltså mellan klippdopp i Manarola eller stranddopp från den lilla strandremsan i Vernazza.

Vi väljer Vernazza.

När vi kommer till Vernazza börjar vi med kvällsbadet. Nu är det lite mer lagom med människor jämfört med när vi i förrgår vandrade in i byn.

Vi byter snabbt om på klipporna och så hopp i det ljumma vattnet.

När kvällsbadet är avklarat går vi för att köpa lite glass.

Med varsin riktigt god gelato i handen går vi sen på upptäcktsfärd inne i de små gränderna. Vi går upp till bastiljonen, men tycker inte att vi vill betala 1,50 euro/person för utsikten.

Vi går i stället ner till hamnen.

Vi slår oss ner på de varma klipporna och inväntar solnedgången. Den är inte den mest fantastiska vi sett, men vi är ändå nöjda när vi till slut tar tåget tillbaka till La Spezia.

I morgon åker vi vidare mot Toscana.