Kulen National Park och Kbal Spean

I dag tar vi nya tag efter gårdagens vila och redan kl 8 tränger vi ihop oss i tuktuken igen. Denna gång går färden mot Kulen National Park och Kbal Spean.

Vi ska vandra upp till floden för att titta på the River of a Thousand Lingas, en serie av stensniderier som symboliserar den hinduiska guden Shiva.

Färden från Siem Reap tar nästan 1,5 timme och vi färdas genom en landsbygd med enkla hus och risfält. Att åka tuktuk är ett riktigt trevligt sätt att få ta del av vardagslivet på den kambodianska landsbygden.

Vi tankar tuktuken med lite bensin från en gammal Jack Danielsflaska och kör sen vidare.

Vi verkar vara först på plats. Inte en enda tuktuk eller bil finns i sikte när vi parkerar tuktuken på den lilla parkeringen. Det här känns ju lite ensamt. Någon mer besökare hade vi faktiskt kunnat tänka oss.

Vår chaufför berättar att vi ska gå in mot skogen och absolut inte uppför berget. Han ber sen att få låna fem dollar och vill att vi väcker honom inne i restaurangen när vi kommer tillbaka. Nu ska han gå och sova.

Vi ger oss direkt in i skogen. Hittar en stig och följer den tills vi kommer fram till en skylt. 1,8 km visar skylten. Till vad vet vi inte riktigt, det står inget mer än så. Men vi gissar och hoppas på The River of a Thousand Lingas.

Efter ett tag börjar vi tveka lite. Det känns som vi är på rätt väg, men det bär ju trots allt uppför. Och vår guide sa att vi absolut inte skulle gå uppför berget.

Det känns ändå rätt så vi vandrar på. De enda vi möter på vår väg är ett par kvinnor som sopar löv från stigen.

Vi kommer fram till en liten glänta i skogen. Vi är framme vid the River of a Thousand Lingas.

Det finns inte mycket vatten i floden. Vi går ett varv runt stenarna i gläntan. De är lätta att se nu när vattennivån är låg.

Vi följer floden genom skogen ner till ett vattenfall. Var och varannan meter dyker det upp nya stenar med nya motiv.

Vi fortsätter vandra fram längs den nästan uttorkade floden, men efter ett tag blir terrängen snårig och vi vänder tillbaka igen. Här vill vi inte gå vilse. Det finns fortfarande områden i Kambodja som inte har röjts från minor och även om sannolikheten kanske inte är så stor i detta området vill vi inte riskera något.

På vår väg ner till parkeringen möter vi fler människor.

Det känns inte som Kbal Splean är en av de mer välbesökta platserna i Angkor Wat, vilket faktiskt är lite konstigt. Det är enkelt att ta sig hit och skogen ger välbehövlig svalka.

Vi var nog de enda som åkte tuktuk hit!

Vi köper lite att dricka och väcker sen vår chaufför.

Banteay Srei

Vi åker tillbaka mot Siem Reap och stannar till vid nästa tempel längs vägen, Banteay Srei, också kallat det rosa kvinnotemplet.

Banteay Srei är ett av de tempel som ingår i den rutt som kallas the grand circuit, en 26 km lång runda som bland annat innefattar templen som East Mebon, Ta Som, Neak Pean och Preah Kahn.

Banteay Srei

Banteay Srei känns annorlunda jämfört med tidigare tempel. Om det är för att området ligger mer öppet än många av de andra tempelområdena eller om det är för den rosaaktiga färgen vet vi inte riktigt. Men vi gillar området.

Vi går omkring här en stund innan vi åker vidare. Fyra tempel återstår innan vi är klara för dagen.

East Mebon

Här stannar vi inte så länge.

Det är ett trevligt tempelområde, men inte så stort att det kräver ett längre besök. Åtminstone inte av oss. Vi har snart tittat oss igenom det vi känner är intressant och kan åka vidare.

East Mebon

Ta Som

Nästa stopp blir Ta Som. Om besöket vid East Mebon var snabbt avklarat, är det ändå inget mot den korta tid vi lägger ner på Ta Som. Här finns faktiskt inget som fångar vårt intresse.

Vi går snabbt genom hela tempelområdet. Och så lika snabbt samma väg tillbaka.

Ta Som

Vi börjar nu ana en viss tempeltrötthet hos familjen. Det är förmodligen det som gör att vi här missar den kända vyn, porten som nästan helt tagits över av en jättelik strypfikus.

Men det får helt enkelt vara så.

Neak Pean

Än är vi inte klara. Vi åker vidare till Neak Pean, ett tempel som ligger på en ö i den konstgjorda sjön Jayatataka.

Det är en märklig syn som möter oss när vi kommer fram. Döda träd trängs med levande och utgör en nästan spöklik syn.

Neak Pean

För oss blir faktiskt denna sjö den stora behållningen av besöket. Själva templet är litet och gör inget större intryck.

Preah Khan

När vi kommer fram till dagens sista tempel, Preah Kahn, är vi ordentligt tempeltrötta, svettiga och varma.

Tempelområdet får därför inte riktigt den uppmärksamhet det förtjänar. För Preah Kahn är faktiskt ett riktigt trevligt tempel att besöka. Till exempel finns här flera byggnader som helt eller delvis tagits över av träd, stora som små.

Besökarna är dessutom ganska få denna dag.

Preah Kahn

Trots att vi längtar tillbaka till hotellet och poolen, vissa mer än andra, så går vi omkring här ett lång stund.

Men till sist ger vi upp. Lämnar alla tempel och sätter oss i tuktuken igen. Nu orkar vi inte mer. Vi överger vår plan att se solnedgången vid något passande tempel. Det är flera timmar till solen går ner och inte ett enda tempel till orkar vi med