Beng Mealea

Det är vår sista dag i Kambodja och Siem Reap och vi har faktiskt bokat in ytterligare ett tempelbesök. Trots att vi nu besökt ett 15-tal tempel är vi tydligen inte riktigt klara än.

Denna gång är det templet Beng Mealea som står på tur. Ett tempelområde som ligger nästan 8 mil från Siem Reap.

Det tar nästan två timmar att färdas i tuktuk till Beng Mealea. Färden går på gropiga grusvägar genom små byar, marknader och risfält. Barn springer längs vägkanten och fattigdomen blir på något sätt mer påtaglig här än i Siem Reap.

Vi blir glada varje gång vi åker förbi en skola med barn. Det känns som att det ändå finns hopp och en framtid för barnen i Kambodja. Låt oss i alla fall hoppas på det.

Vi är lagom möra i våra bakdelar när vi hoppar av tuktuken vid Beng Mealea. Det har ju inte direkt varit asfalterad motorväg hit.

Tempelområdet ligger en bit in i den svala skogen och är i närmast orört skick. Här ligger stenar huller om buller och växtligheten har tagit över stora delar av området.

Det skulle kunna vara en alldeles speciell känsla att vandra igenom detta näst intill orörda tempelområde. Om vi inte hade kommit samtidigt som åtta busslaster med glada kineser.

Det är både trångt och livat på den lilla trägången som går genom tempelområdet. Vi kommer varken fram eller tillbaka. Det är bara för oss att vänta på att kön av människor ska röra sig framåt.

Den yngre sonen blir snabbt populär hos kineserna och får flera gånger ställa upp för fotografering, något han gör med ett leende. Efter ett tag funderar han lite skämtsamt på om han kanske ska börja ta betalt, en dollar per foto.

– Då skulle jag nog bli rik mamma!

Det är ett mäktigt tempelområde vi går genom.

Inte förrän vi kommer ut på andra sidan lättar trycket något och vi kan pusta ut. Vi fortsätter sen runt hela området innan vi kommer tillbaka till parkeringen.

Här stannar vi en stund och köper lite att dricka.

Jag köper en klänning i ett av de många marknadstånden vid parkeringen. Det är lite svårt det här med att pruta. Vi vet att vi förmodligen betalar rejäla överpriser, men när en klänning kostar 40 kr känns det varken lätt eller rätt att pruta.

Det enda vi är benhårda med är att vi inte köper något av barn. Hur söta de än är och hur svårt det än är att stå emot. Barn ska gå i skolan, inte försörja sina föräldrar. Vill man underlätta detta ska man köpa av vuxna människor.

Vi hoppar upp i tuktuken och åker tillbaka mot Siem Reap.

Vi tar en annan väg tillbaka. Förmodligen tycker vår chaufför att vägen hit slet lite onödigt hårt på tuktuken, för nu är det inte så mycket gropig grusväg vi färdas på.

Med besöket vid Beng Mealea sätter vi punkt. Nu blir det inte fler tempelbesök. Inte i Kambodja i alla fall.

Vi riktigt känner hur sönerna drar en suck av lättnad. De har verkligen skött sig exemplariskt, men att under 3 dagar besöka 16 tempelruiner i 35 graders hetta är inte deras sätt att njuta av en semester. Då glömde jag att nämna alla mil de färdats i en tuktuk utan rygg- eller armstöd.