Ett besök vid den kinesiska muren är förstås resans stora måste när vi denna påsk befinner oss i Kina. Ytterligare ett av världens sju nya underverk ska nu alltså bockas av från bucket-listan.

Det kräver en hel del efterforskningar innan vi till slut bestämmer oss för att besöka den del av muren som ligger ungefär sju mil från Beijing, Mutianyu.

Denna del av muren ska vara en av de mest välbevarade och dessutom ska det också vara möjligt att vandra vidare längs den del av muren som inte har restaurerats. Det bästa av två världar alltså. Åtminstone tycker vi det.

Nu är bara frågan hur vi ska ta oss dit på bästa sätt?

Vi har begränsat med tid i Beijing. Vi har mycket vi vill hinna med. Så vi tänker att vi kanske kan slänga in ett besök vid Minggravarna samtidigt som vi besöker muren? Samtidigt vill vi verkligen ägna muren den tid som den förtjänar. Ett besök här är absolut inget vi vill hasta förbi.

Vi googlar företag som kan ta oss dit. Men alla verkar ha dessa – för oss totalt ointressanta – shoppingstopp längs vägen. Och vi vill inte slösa dyrbar tid på att besöka tefabriker, jadetillverkning eller prova kinesisk örtmedicin. Än mindre köpa något.

Men till sist hittar vi företaget China Highlights som lovar noll shoppingsstopp när man hyr bil/ chaufför med dem.

Beijing

Vi kör igång direkt med murbesöket, redan första dagen. Det gäller att ta det viktigaste först. Trots att det är lördag och förmodligen fullsmockat av människor vid muren. Men i morgon är det söndag och det är antagligen lika illa. Och vi har inte fler dagar i Beijing.

Klockan 8 blir vi upphämtade vid vårt hotell.

Chauffören som ska köra oss till Mutainyu kan inte ett ord engelska. Då menar vi alltså inte ett endaste ord engelska. Vi kan således varken kommunicera med honom eller diskutera dagens rutt. Vilket vi gärna hade velat. För vi har nästan redan bestämt oss för att hoppa över besöket vid Minggravarna. Och bara koncentrera oss på den kinesiska muren. Hur vi nu ska kunna förklara detta för vår chaufför vet vi inte riktigt. Men det löser väl sig på något sätt tänker vi.

Det tar nästan en timme innan vi tagit oss igenom Beijings trafik och kommit ut på landet. Och ytterligare en halvtimme innan vi är framme vid Mutianyu.

Nu uppstår nästa problem.

Vår chaufför förklarar uppenbarligen något viktigt för oss när vi kliver ur bilen. På kinesiska förstås. Vi som inte förstår ett ord av vad han försöker säga svarar på engelska, varpå han fortsätter prata med oss på kinesiska. Nu riktigt långsamt. Som om det skulle hjälpa. Men nix, vi förstår inte ett ord av vad han försöker säga oss.

Räddningen blir till sist en man som står en bit bort och hör vår fruktlösa konversation. Han visar sig kunna några ord engelska och kommer ilande till vår hjälp. Vad vår chaufför försöker säga oss är att vi ska komma tillbaka till bilen när vi är klara med vårt besök vid muren.

Det hade vi nästan kunnat gissa oss till.

Vi går ner till entrén. Känner oss ganska bortkomna, men hittar till sist en biljettlucka och köper våra inträdesbiljetter.

Det kostar 45 yuan/person att besöka muren. Sen betalar vi visst ytterligare 15 yuan/person för att åka en shuttlebuss till själva muren som ligger ett par kilometer längre bort.

När shuttlebussen tagit oss nästan ända fram till muren finns det två sätt att ta sig upp på denna. Antingen åker man linbana upp eller så gör man som vi, vandrar de dryga två kilometerna upp och då hamnar man vid vakttorn 8.

Sen kan man bara välja om man vill vandra åt höger eller vänster.

Vägen upp till muren

Det är en riktigt mäktig känsla att äntligen komma upp på muren och se hur långt den sträcker sig bort mot horisonten. Detta trots att vi är långt ifrån ensamma.

Det är verkligen trångt om utrymmet på sina ställen.

Vi hoppas att det lättar ju längre bort från linbanorna vi kommer. Att trängas vid sådana här sevärdheter är aldrig roligt. Tycker i alla fall inte vi.

Vi har på något sätt inbillat oss att murvandringen ska bli en ganska enkel match.

Det blir den inte. Det bär hela tiden uppför. Rejält uppför. Trappsteg efter trappsteg. Oregelbunda och på sina ställen ganska slitna trappsteg. Hundratals trappsteg. Tusentals trappsteg. Massor av trappsteg som aldrig verkar ta slut.

Samtidigt steker solen ganska bra på oss.

Vi är ordentligt flåsiga när vi till sist kommer fram till den brantaste delen. Nu har vi bara ett par hundra trappsteg kvar i princip rakt uppför innan det planar ut en aning.

När vi väl tagit oss uppför branten tunnas trängseln ut. De flesta verkar stanna antingen innan eller direkt efter den branta sträckan.

Sista biten fram mot vakttorn 20 är vi nästan helt ensamma. Äntligen blir det tyst runt omkring oss. Nu kan vi börja njuta av vyerna på riktigt.

När vi kommer fram till sista vakttornet innan den orörda delen tar vid möter vi en äldre dam som står och säljer läsk, godis och souvenirer. – Sista chansen att köpa något förkunnar hon när vi passerar.

Vi köper varsin läsk. Den dyraste vi någonsin köpt. Men också bland den absolut godaste. För nu är vi både trötta, varma och törstiga.

Vi fortsätter sen vidare längs den igenväxta muren. Ytterligare ett par vakttorn passeras innan vi till sist känner att vi måste vända tillbaka.

Inte för att vi vill eller för att vi inte orkar fortsätta. Utan för att vi helt enkelt måste.

Vi har bara hyrt vår chaufför till klockan 17. Och vi måste hinna få oss något att äta innan vi kör tillbaka. Vi förstår också av morgonens körning hit att vi behöver nästan två timmar för att ta oss igenom Beijings trafik. Något vi inte räknat med.

Något besök vid Minggravarna är det förstås inte tal om nu. Men även om vi redan räknat bort detta besök vet ju inte chauffören om våra ändrade planer. Vi har dessutom redan varit borta fler timmar än vad han förmodligen räknat med.

Vi får hålla ett ganska raskt tempo tillbaka.

Nerför är ju alltid lättare att gå än uppför. Även om knän och vader protesterar. Det blir nog en härlig träningsvärk i morgon.

Det gäller att halka försiktigt!

Vår tanke är först att ta linbanan ner, till sonens stora glädje. Men så ändrar vi oss. Benen känns fortfarande förvånansvärt pigga, de många trappstegen till trots. Så vi väljer att vandra ner igen. Till sonens stora besvikelse.

Innan vi tar shuttlebussen tillbaka till parkeringen måste vi hitta något att äta. Sonen är sugen på en macka på Subway och även om det kanske inte riktigt är vad vi hade tänkt oss får det bli så. Här gäller det att ge och ta så att alla blir nöjda.

Godistillverkning

När vi kommer tillbaka till bilen tar det en stund och ett telefonsamtal till China Highlights innan vår chaufför till sist förstår att vi förstår att det inte blir något besök vid Minggravarna.

Men så till sist beger vi oss tillbaka mot Beijing och med endast tio minuter till godo är vi åter tillbaka vid vårt lilla hotell inne bland hutongerna.

Vi har haft en helt fantastisk dag uppe på muren. Nästan fem timmars vandring uppför (och nerför) ett par tusen trappsteg kommer definitivt kännas i benen i morgon. Men det var så värt det.