Kebnekaise – en toppbestigning

Topptur Kebnekaise 101

Att bestiga Sveriges högsta berg är förstås en given punkt på vår bucketlista.

Varje nytt reseår inleds med ett bestämt – nu gör vi slag i saken och bestiger det där berget i sommar -, för att sen lite längre fram ännu en gång strykas från listan till förmån för andra resor.

Så håller det på att bli även i år. Kebnekaise hänger med i reseplaneringen faktiskt ända fram till mars, men sen lockar ett par veckor på Bali och vips så har vi ännu en gång suddat bort Kebnekaise från listan.

Men så uppstår en veckas extra ledighet på grund av byte av jobb. Och den är ju dumt att slösa bort resonerar vi. Och plötsligt är Kebnekaise tillbaka på listan, denna gång för att stanna.

Det blir vi och vår 19-åriga dotter som tar oss an Kebnekaise.

Topptur Kebnekaise 1

Vi hinner faktiskt vara hemma tre hela dagar innan det är dags att bege oss till Malmö för att flyga norrut till Kiruna, fortfarande med lite lätt jetlag i kroppen. Men det gör inte så mycket tänker vi, här är det ändå riktigt tidiga mornar som gäller.

Redan sista veckan på Bali börjar vi spana in väderprognosen för våra dagar i norr.

Vi har två dagar att undvara i Kebnekaise. Och just dessa två dagar ska det bli regn enligt väderprognosen. Alla andra dagar visar förstås gula solar, både dagarna före och efter.

Topptur Kebnekaise 5

Vi kollar till och med väderprognosen mitt i natten dagen innan vi ska vandra till fjällstationen. Men de grå molnen biter sig envist fast just dessa två dagar.

När vi lämnar vårt boende i Kiruna för att ta Nikkalouktaexpressen till Nikkaloukta känns det fortfarande väldigt ovisst om vi överhuvudtaget kommer att komma iväg till sydtoppen. Vilket känns lite visset, nu när vi äntligen tagit oss till Kiruna efter alla dessa år.

Vi tröstar oss med att vi i alla fall kommer att vandra till Kebnekaises fjällstation i strålande solsken.

Topptur Kebnekaise 6

När vi anländer till fjällstationen frågar vi direkt vad de anser om vandring till sydtoppen dagen efter. Inga problem får vi till svar. Det förväntas dimma, men inget regn.

Det känns som om vi vinner högsta vinsten. Nu jädrar ska vi upp på Kebnekaise!

Topptur Kebnekaise 11

Vi går och lägger oss tidigt, redan vid 21-tiden. Men det har vi inget för. Våra tältgrannar håller flitigt låda långt in på småtimmarna och över oss kör helikoptrar i skytteltrafik fram och tillbaka. Fjällräddningen verkar ha fullt upp i kväll. Nerförsbacken som tältet är placerat i och de många vassa stenarna under liggunderlaget underlättar inte heller törnrosasömnen.

Nja, vi är nog helt enkelt inga tältmänniskor.

När klockan ringer 4 är vi vakna sen ett tag tillbaka. Och i dag är dagen vi ska ta oss an Sveriges högsta berg! Med ungefär en-två timmars total sömn i bagaget. Kanske inte de mest optimala vandringsförutsättningarna.

Topptur Kebnekaise 20

Vi går ner till fjällstationen för att koka lite gröt.

Det är bara vi och ett annat vandringssällskap som är uppe denna tidiga morgontimme.

Topptur Kebnekaise 26

Klockan är 5.25 när vi börjar vår vandring mot Kebnekaises sydtopp.

De första fyra kilometerna mot Kittelbäcken ska vara enkel vandring har vi läst. Och så här i efterhand är det väl det. Om man jämför med som väntar sen vill säga. Men när vi vandrar fram där i dimman känns det inte så.

Vandringsleden är stenig och bär ganska snart ordentligt uppför.

Topptur Kebnekaise 35

Vi ser inte så mycket av omgivningen. Inte mer än att det på vissa ställen stupar rakt ner mot Kittelbäcken.

Så länge vi ser leden och de röda ledmarkeringarna i dimman fortsätter vi. Det har vi redan bestämt. Blir sikten sämre eller vädret försämras vänder vi tillbaka.

Topptur Kebnekaise 42

Vi kryssar oss fram mellan stenarna på leden. Väntar på att bron över Kittelbäcken ska dyka upp framför oss. För sen väntar ju den riktigt svåra vandringen uppför berget Vierramvare har vi förstått.

Efter ett tag möter vi en man från det andra vandringssällskapet. Han är på väg tillbaka till fjällstationen då vandringen var tuffare än han trott. Men han berättar att det inte är så långt kvar till bron.

Topptur Kebnekaise 44Bron över Kittelbäcken

När bron äntligen dyker upp i dimman framför oss är klockan redan 7.40.

Vi har alltså redan vandrat i över två timmar. Fyra ynka kilometer. Och denna sträcka ska vara den enklaste på hela vandringen.

Topptur Kebnekaise 47

Vi fortsätter över bron.

Nu äntligen ska vi få sätta tänderna i Vierramvare!

Topptur Kebnekaise 52

Nästan direkt möts vi av fina trappsteg av sten. Trappsteg byggda av sherpas som flugits in från Nepal.

Efter trappstegen tar en ganska lättvandrad led vid. Det bär visserligen uppför, men väldigt brant känns det ju inte. Det här känns ju till och med lättare än de senaste två timmarnas vandring mot Kitteldalen.

Topptur Kebnekaise 55

Vi sätter av i ett ganska högt tempo. Eller ja, dottern som vandrat en bit i förväg kanske inte riktigt håller med om detta påstående. Hon tycker nämligen att vi vandrar i ett alldeles för långsamt tempo, men hon håller sig lydigt inom synhåll och väntar in oss med jämna mellanrum.

Topptur Kebnekaise 57Ganska lättvandrat ändå tycker vi

Det tar naturligtvis inte många höjdmeter innan statusen på leden förvärras. Nu är det sten och åter sten som ska passeras. Och brantare blir det. Och ytterligare trappsteg som ska passeras.

Efter ett tag ser leden ut att plana ut en smula och vi befinner oss nu i den lilla dalen mellan Tuolpagorni och Vierramvare. Vi som för en kort sekund trott oss vara uppe på toppen förstår snart att vi nu har en ännu brantare vandring framför oss upp mot Vierramvare.

Topptur Kebnekaise 58

Det är sten så långt ögat kan se. Vilket i och för sig inte är så långt. Dimman gör det omöjligt för oss att se hur långt vi har kvar till toppen. När vi tror vi snart är framme visar sig leden fortsätta uppåt.

Höjdmeter efter höjdmeter av riktigt lösa stenar passeras. Många är gångerna vi ser på varandra och undrar vad vi egentligen håller på med. För särskilt härligt, vackert och njutningsfullt är det inte. Snarare grått, fuktigt, stenigt, dimmigt och ganska (väldigt) jobbigt.

Topptur Kebnekaise 63

Klockan är 9.40 när vi äntligen står uppe vid de många stenrösena på Vierramvares topp, 1711 meter över havet.

Topptur Kebnekaise 61

På andra sidan skymtar vi konturerna av Kebnekaise i dimman. Det känns övermäktigt att vi ska ta oss upp dit.

Nu har det dessutom börjat att snöa.

Topptur Kebnekaise 65Där på andra sidan är Kebnekaise! Så nära, men ändå så långt borta.

Men innan Kebnekaise kan erövras måste vi vandra ner till Kaffedalen. Det innebär att drygt 200 av våra nyss erövrade 1000 höjdmeter kommer försvinna under våra vandringskängor innan det återigen är dags att vända uppåt.

Vandringen ner i Kaffedalen är även den brant och stenig, men den ger oss ändå en chans att andas ut efter all uppförsvandring. Här möter vi också för första gången ett par andra vandrare som nu hunnit i kapp oss.

Kanske har dottern rätt. Kanske är vi ovanligt långsamma.

Topptur Kebnekaise 66

Från Kaffedalen tornar Kebnekaise upp sig framför oss. Men nu har vi fått förnyad energi. Trots att vi ännu inte tagit någon paus.

Stigningen uppför Kebnekaise är även den riktigt brant och stenig. Här vill vi då inte tappa fotfästet och rulla nerför sluttningarna. Framför oss ser vi bara ett par-tre ledmarkeringar åt gången. Så det blir en ledmarkering i taget. Steg för steg.

Topptur Kebnekaise 72På väg uppför Kebnekaise. Toppen av Vierramvare på andra sidan.

Lättnaden är stor när vi äntligen får syn på den gamla toppstugan (1880 m). Nu är det inte långt kvar innan vi når vårt mål.

Topptur Kebnekaise 76Gamla toppstugan från år 1962

Topptur Kebnekaise 78Vad håller jag egentligen på med?

Från gamla toppstugan är stigningen mot toppen inte lika brant och det tar därför inte lång stund innan vi ser konturerna av den nya toppstugan (2040 m) i dimman.

Topptur Kebnekaise 81Nya toppstugan från år 2016

Topptur Kebnekaise 84Topptur Kebnekaise 86

Vi tar en kort paus i toppstugan. Trycker i oss några finnscrisp med mjukost innan vi ger oss i kast med själva glaciärbestigningen.

Ryggsäckarna lämnar vi kvar i toppstugan.

Topptur Kebnekaise 94

Det är inte många meter mellan toppstugan och toppglaciären.

Vi sätter på oss stegjärnen som vi hyrt på fjällstationen kvällen innan och ger oss ut på glaciären.

Topptur Kebnekaise 96Stegjärn ett absolut måste!

En vit vägg tornar upp sig framför oss. Sikten är nästan lika med noll. Trots att hela backen framför oss är full av spår från tidigare toppbestigare blir vi osäkra på var vi ska gå.

Någonstans där i dimman vet vi att det stupar rakt ner.

Topptur Kebnekaise 98

En bit längre bort kommer helt plötsligt ett led av andra vandrare med en guide i spetsen. Vi drar oss dit. Tänker att deras guide nog vet vart var man bäst når toppen på ett säkert sätt.

Samtliga av guidens vandrare hakas på en säkerhetslina som leder upp mot toppen.

Vi håller oss i närheten. Osäkrade och inte riktigt på ett led. Men nästan.

Helt plötsligt stannar guiden. Vi är tydligen redan framme vid toppspetsen. Det är nog tur att vi lite sådär (icke) diskret hängde på den här guidade gruppen, annars hade vi nog fortsatt rakt nerför stupet som nu ligger framför oss. För vi har förväntat oss en bra mycket längre vandring mot toppen än så här.

Topptur Kebnekaise 123Check på bucket-listan!

Medan den guidade gruppen poserar längs kanten på toppen nöjer vi oss med att stå en liten bit därifrån. Det räcker för oss. Med tanke på att de är fasthakade vid en säkerhetslina och vi inte är det känns det som ett bra beslut.

Att stå på toppen av Sveriges högsta berg känns faktiskt… ingenting! Det kickar inte igång någonstans. Ingen religös upplevelse, ingen magi. Nada.

Det känns mest grått, dimmigt och fuktigt. Och fast vi inte direkt längtar efter vårt blöta tält där i nerförsbacken vid fjällstationen, längtar vi ner igen.

Topptur Kebnekaise 128Nä, nu går vi ner igen!

Så vi vänder tillbaka mot fjällstationen.

Vi glömmer bort både att äta och dricka under vandringen. Vi bara travar på, ivriga att komma ner igen. Så långt bort från alla berg och alla stenar som möjligt.

Trots det är det inte förrän vi passerat bron över Kittelbäcken igen som vandringsmotivationen får sig en rejäl dipp. Inte en meter till tänker jag vandra när jag tänker efter. En helikopter får hämta mig. Eller fjällräddningen med en bår. Jag bryr mig inte om vilket.

Några klunkar vatten och en näve Gott & Blandat senare tar jag dock täten och vandrar vidare i ett så raskt tempo att övriga i sällskapet får svårt att hinna med.

(Note to self: Bestig inte Kebnekaise med endast tre finncrisp som bränsle)

De sista kilometerna till fjällstationen känns lika långa som hela den övriga vandringen. Efter ett tag är vi säkra på att vi måste ha gått fel trots att vi fortfarande följer de röda ledmarkeringarna. För så här långt vandrade vi definitivt inte i morse. Men det gjorde vi tydligen.

Topptur Kebnekaise 16

Till sist är vi åter tillbaka vid fjällstationen. Klockan visar på 18.15 och totalt har dagens vandring tagit oss 12 timmar och 50 minuter.

Det blir pasta på fjällstationen innan vi dyker ner i våra sovsäckar. Det droppar in av fukt i tältet. Men varken den, nerförsbacken eller alla vassa stenar hindrar oss från att somna redan vid 20-tiden. Vi sover tungt och i dag hade nog inga pratglada grannar eller räddningshelikoptrar kunnat hålla oss vakna.

2Kebnekaise Fjällstation 27Tack Sydtoppen! Vi ses garanterat inte igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s