Vi har precis vandrat klart Nord till sydledens etapp 15 och befinner oss nu vid vindskyddet i Sturup.

Det är dags att påbörja nästa etapp, 15A, som förhoppningsvis kommer leda oss tillbaka till bilen som står parkerad vid vindskyddet i Häckeberga.

Första delen av etappen går längs samma leriga stig som ledde oss till vindskyddet, men när vi kommer tillbaka till grusvägen svänger vi nu i stället av mot Dörröd.

Leden tar oss in i Häckeberga-Degebergahus naturreservat, ett av områdets tre naturreservat.

Här växer det riktigt gamla bokar och ekar och vi passerar några riktigt mäktiga exemplar.

Etappen är klassad som lätt och visst är det lättvandrade grusvägar vi går på, men det bär betydligt mer uppför och nerför än vi förväntat oss.

Efter ett par kilometer kommer vi in i nästa naturreservat, Häckeberga-Husarahagen.

Även detta naturreservat är känt för sin gamla bokskog med över 300-åriga gamla träd. Här jobbar inte direkt årstiden med oss för vi ser ingen som helst skillnad på de båda naturreservaten. Just nu längtar vi mest efter att bokarna ska slå ut i sin härliga ljusgröna färg.

Lyckan är därför stor när vi äntligen passerar ett av få hus längs etappen och hittar några nyutslagna vårblommor.

Hurra, det finns färg där ute!

Efter ytterligare ett par kilometer längs grusvägarna i skogen passerar vi ett lite mer öppet område, innan det sen åter är skogsvandring som gäller.

Vi möter flera sällskap med andra vandrare när vi tror att vi börjar närma oss slutet på etappen.

En ganska brant stig leder oss nu in i Dörröds Fälad naturreservat.

Här hittar vi äntligen ett par Skåneledsskyltar som pekar oss i rätt riktning.

Eftersom vi inte riktigt vet om etappen slutar här vid skyltarna eller vid Dörröds vindskydd (eller rentav vid Kullatorpet eller Häckeberga vindskydd) bestämmer vi oss för att vandra vidare till vindskyddet innan vi fortsätter tillbaka till bilen.

Hela etappen ska ju vandras. Det är bestämt sen länge.

Något vindskydd hittar vi dock inte, bara en eldstad och några bänkar.

Kanske går vi inte tillräckligt långt, kanske missar vi vindskyddet. Eller så finns det inte kvar. Oavsett så känner vi oss nöjda (och frusna) och vänder tillbaka mot stigen som leder till Kullatorpet.

Ligger/låg vindskyddet i Dörröd här eller någon annanstans?

Nu bär det äntligen nerför efter alla uppförsbackar. Faktiskt ganska brant nerför. Lyckan blir dock kortvarig för snart bär det återigen uppför.

Vi passerar Kullatorpet och fortsätter sen ytterligare ett par kilometer (i en härligt lång nerförsbacke) för att komma tillbaka till vindskyddet i Häckeberga och bilen.

Det har nu börjat duggregna och vi känner oss helt färdigvandrade för i dag. Redo att köra hemåt. Så vi sätter oss i bilen och kör ut på grusvägen. För att upptäcka att bommen vid vägen nu är nerfälld och vi kommer inte ut. Så det är bara att vända tillbaka och försöka hitta ut en annan väg. Det blir några nervösa rundor längs grusvägarna innan vi äntligen hittar ut. Puh!

(Note to self, man ska inte parkera vid vindskyddet i Häckeberga)

Dagens totala vandring längs de båda etapperna slutar på 27 km och tar oss 6 timmar.

Det här är inte en etapp som väcker någon större entusiasm hos oss, tyvärr. Trots riktigt fina skogar så är etappen enformig och ganska tråkig tycker vi. Kanske hade vi större förväntningar då vi verkligen tyckte om förmiddagens vandring längs etapp 15, kanske börjar vi bli kräsna efter all vandring de senaste veckorna.

Men hit kommer vi mest troligt inte att komma igen.