Här sparas inte på krutet. Knappt hinner vi hem från vår påskresa till Stockholm innan vi stuvar in hund och dotter i bilen och kör mot Dörröd för att vandra ännu en etapp av Nord till sydleden.

Sist vi avslutade vår vandring i dessa trakter var vi osäkra på både var etappen börjar och om det går att parkera här. Men med gps:en inställd på Frisksportstugan i Dörröd hoppas vi att det löser sig. Och det gör det. Här finns både en parkering och Skåneledsskyltar som pekar oss i rätt riktning. På en kulle ovanför ser vi dessutom vindsskyddet vi inte hittade förra gången.

Inte heller april verkar bjuda på några varma temperaturer. Snåla 2 grader, blåst och snö som viner om ansiktet inleder vår vandring längs en bred och fin grusväg.

Men på något sätt är det ändå vackert med de lätt snötäckta trädsiluetterna. Och frisk luft känns ju aldrig fel. Så humöret hos alla är på topp denna vandringsdag.

Hästhagar och gårdar kantar vår väg. Även en liten ombonad busskur passeras. Och även om vi blir sugna på att sätta oss här och läsa en Kalle Ankapocket motstår vi impulsen och vandrar vidare.

Leden fortsätter längs slingrande grusvägar fram till Romeleåsens golfbana.

Vi fortsätter in i skogen och längs en stig kantad av mossa och frusna vitsippor.

En backe leder oss upp på en kulle och här belönas vi inte bara med en fin utsikt över landskapet, utan även en sol som spricker fram genom molnen.

Vi fortsätter vidare genom en skog, passerar kommungränsen till Sjöbo kommun och kommer snart fram till Humlarödshus Fälad naturreservat.

Här följer vi viltstängslet genom fäladen tills vi återigen kommer ut på en större väg.

Etappen är klassad som lätt och visst är det mestadels breda vägar vi vandrar på. Men det bär betydligt mer uppför och nerför än vi förväntat oss.

Vid Lilla Rödde museum svänger vi av mot Blentarp.

Muséet är stängt tills vidare pga av coronapandemin, men på en informationsskylt läser vi att systrarna Hanna och Anna Jönsson föddes här i slutet av 1800-talet. Då de förblev ogifta och stannade kvar på gården hela sina liv finns hela deras livsverk kvar, bl a flera stora textilsamlingar med flamskvävnader.

Vi svänger in i bokskog och passerar en minnessten över Cecils Hage. Det är dock oklart vem denna Cecil är. En människa, en häst eller någon annan?

Sen följer vi ännu ett viltstängsel innan vi kommer fram till vindskyddet i Blentarp. Ett vindskydd som, hör och häpna, är alldeles tomt denna lördag. För första gången på evigheter denna vandringssäsong får vi alltså plats i ett vindsskydd och kan avnjuta vår medhavda matsäck där.

Efter en stund i vindskyddet vänder vi tillbaka mot Dörröd igen.

När vi kommer till övergången vid golfbanan vägrar hunden gå under strängslet igen. Vi förstår henne. Taggtråd och elstängsel är ingen trevlig upplevelse om man kommer för nära. Eftersom det är en brant övergång får den starkaste i familjen lite styrketräning på köpet.

Vi närmar oss snart Frisksportsstugan igen (stugan som nu inte längre är Frisksportsstugan får vi veta) och vad möter oss som en hägring när vi kommer fram till parkeringsplatsen? En nyss öppnad vagn som säljer nygjorda våfflor och rykande varmt kaffe. Mitt ute i skogen.

Kan livet bli bättre?

Det här är ju exakt vad dessa tre vandrare behöver, de som precis har klarat av 22 km på 5 timmar. I kallt och ruggigt väder.

Så självklart blir det tre våfflor med grädde och sylt (och en kopp kaffe till vandraren med koffeinabstinens).

Vi kommer nog inte tillbaka för att vandra hela etappen igen, då grusvägar inte tillhör vårt favoritvandringsunderlag, men naturen kring Häckeberga lockar att upptäcka när träden har börjat grönska. Och för att inte tala om trevliga våffelkaféer mitt ute i skogen. Sånt gillar vi ju.

Så vet vet, det kanske blir fler besök i trakten någon gång i framtiden.