Egentligen är det ganska märkligt att vi aldrig tidigare besökt Pulkens naturreservat för att titta på tranorna, med tanke på att vi bor så nära. Vi gjorde ett försök för några år sedan, men då stannade vi vid vägkanten när vi såg antalet besökare på parkeringen. Och det var alldeles för långt bort för att se några tranor på riktigt.

I år kan det ju tyckas ännu märkligare att besöket faktiskt blir av. För besökstrycket är hårt denna vår. Alla vill se tranorna dansa in våren. Vi med. Så vi bestämmer oss därför för att åka dit en vardagskväll och hoppas då på mindre trängsel.

När vi kör in på parkeringen denna tisdagskväll är vi förstås inte ensamma. Men det är alldeles lagom med besökare och vi behöver inte trängas någonstans. Med andra ord är det lätt att hålla en tranas avstånd till andra människor och det är ju bra så här i pandemitider.

Vi hör tranorna direkt vi kliver ur bilen. Borta på fältet ser vi den stora samlingen av fåglar. Några tranor flyger iväg, några går in för landning. Andra spänner fjädrarna och dansar runt och vissa bara går omkring. Och det är verkligen en mäktig syn.

Även om vi inte har någon kikare med oss och tranorna befinner sig en bit bort gör mängden fåglar det ändå sevärt. Så trots riktigt isiga vindar stannar vi längre än vi räknat med.

Vi hinner också med ett varv runt fågeltornet och titta på den lilla utställningen om tranor.

Sen känner vi oss nöjda och klara med vårt besök och vi lämnar Pulken för denna gång.

Tänker att vi passar på att åka vidare för att besöka några andra naturreservat att lägga till vår samling. Nu när vi ändå i i trakterna.