En given punkt på naturreservatslistan denna vår är att besöka grodreservaten i sydöstra Skåne. Siktet är inställt på en varm och solig kväll i slutet på maj för att maximera våra chanser att höra både klockgrodor och lövgrodor sjunga.

Solen skiner visserligen när vi ger oss i väg, men särskilt varmt är det inte. Tunga grå regnmoln hänger dessutom i luften och skvallrar om regn senare under kvällen. Så det gäller att passa på.

Först ut är ett besök i Högaborg naturreservat utanför Tomelilla.

En solblekt naturreservatsskylt visar oss in i en hage med betande kor. En liten damm bjuder på vackra speglingar, men några grodor varken ser eller hör vi.

Ginsten lyser som gula solar runt om i naturreservatet, men mer än en kort promenad genom ginsten blir det inte innan vi återvänder till bilen.

Vi har många fler naturreservat som ska besökas denna kväll.

Högaborg naturreservat

Vi kör vidare till Tryde naturreservat.

Inte heller här får vi napp. Ingen grodsång hörs, varken vid den lilla inhängnade dammen eller vid den stora dammen som gömmer sig bakom höga buskar.

Tryde naturreservat

Vi fortsätter i stället vidare till Svartskylle naturreservat, ett av de mest grodtäta naturreservaten i Skåne. Här borde vi ju få lön för mödan tycker man.

Planen från början är egentligen att avsluta vår kväll här med en fika uppe i utkikstornet, ackompanjerad av grodsång nerifrån dammarna. Men när vi ändå kör förbi bestämmer vi oss för att stanna till redan nu. Regnet hänger i luften och någon fika har vi glömt att ta med oss.

Och här får vi äntligen napp.

Vi hör ljudet av klockgrodorna direkt när vi kliver ur bilen. Ljudet som ljuder från dammen låter mer som tutor än klockor, så för säkerhets skull googlar vi fram hur grodsången låter innan vi är säkra på att det är klockgrodor vi hör.

När vi närmar oss den stora dammen framför parkeringen tystnar förstås grodorna trots att vi smyger fram så tyst vi kan. Vi stannar en stund, alldeles stilla för att försöka locka fram grodsången igen, men utan att lyckas.

Vi går tillbaka till utkikstornet och fortsätter sen vår färd mot nästa naturreservat.

Svartskylle naturreservat

Dagens fjärde naturreservat blir Skogshusets enefälad naturreservat.

Här finns en parkering inne i skogen, men ingen informationsskylt som talar vart vi ska gå för att nå naturreservatet. Vilket förstås innebär att vi först irrar omkring inne i helt fel skog. Det blir till att plocka fram mobilen igen för att se vilket håll vi ska gå.

En grusväg leder oss in i skogen, förbi en gård och betesmarker.

Skogshusets enefälad naturreservat

Vi hör klockgrodorna direkt när vi närmar oss dammarna. Ett öronbedövande ljud, mycket högre och tydligare än i Svartskylle. Även en och annan lövgroda stämmer in i sången.

Inte heller tystnar grodkören när vi närmar oss. Det känns riktigt mäktigt att lyssna på.

Det blir en promenad runt dammen innan vi går tillbaka för att köra vidare till närliggande Skoghejdan naturreservat.

Skoghejdan naturreservat

En liten stig förbi alsumpskog och blommande träd tar oss ner till den stora dammen.

Någon grodsång bjuds vi inte på här. I stället börjar det ösregna så häftigt att vi skyndar tillbaka till bilen. Vilket känns riktigt synd för det här är ett naturreservat vi gärna hade utforskat mer. Grodsång eller inte.

Så kanske kommer vi tillbaka en dag.

Regnet upphör nästan direkt, men då sitter vi redan i bilen på väg till Ållskog naturreservat, ett av de större grodreservaten i omgivningarna.

Här blir det ett par varv längs samma vägar i jakt på en parkeringsplats innan vi bestämmer oss för att parkera vid vägkanten. Någon informationsskylt hittar vi inte, men kartan leder oss in på en grusväg och ner till en stor damm.

Ållskog naturreservat

Vi fortsätter sen längs grusvägen förbi skogar och öppna marker. Överallt hör vi klockgrodorna sjunga.

Även här hade vi kunnat tänka oss att stanna en längre stund och fortsätta vår promenad längs vägen, men eftersom vi är lite osäkra på vår vägkantsparkering vänder vi snart tillbaka.

Egentligen är tanken att vi nöjer oss här. Att vi är klara med naturreservatsbesöken för i dag.

Men så kör vi förbi Högestads mosse naturreservat på vägen hem och då måste vi förstås stanna för att ta oss en titt.

Det blir en kort promenad ut bland betesmarkerna, men dammen är inhängnad och gömd bakom buskar och naturreservatsentusiamen är nu nere på noll. Inte heller hör vi någon grodsång som kan höja humöret. Så vi går snart tillbaka till bilen igen.

Högestad mosse naturreservat

Sju naturreservat och en massa grodsång senare är vi hemma igen, mycket nöjda med vår kväll.

Det här kommer vi definitivt göra om. Vi har ännu inte gett upp tanken på den där fikan uppe i utkikstornet med skönsjungande klock- och lövgrodor som sällskap. Så en vacker vårdag kommer vi tillbaka.