Dag 8: Resa Siem Reap – Mui Ne

Flygresan till Vietnam och Ho Chi Minh City tar 50 minuter.

Redan när vi landar i Ho Chi Minh City känns det annorlunda än i Kambodja. Flygplatsen känns stor och fräsch och vi behöver bara stå i en kö för att få en stämpel i passet innan vi är ute på andra sidan.

Inflygning över Ho Chi Minh City

Vi har förbokat transfer ut till kusten och orten Mui Ne.

Här är det en ordentlig bil som gäller. Med säkerhetsbälten dessutom. Det senare ska komma att kännas tryggt när vi susar fram i den oerhört hetsiga trafiken.

Bilresan till Mui Ne tar 4 timmar.

Vår chaufför säger inte ett ord till oss under hela resan, trots att vi försöker. Förmodligen för att han inte kan någon engelska, men lite konstigt känns det ju att sitta tillsammans i en bil så många timmar utan att säga ett ord.

Vi får nöja oss med att lyssna på vietnamesisk musik, titta ut över landbygden och försöka hålla hjärtat ifrån halsgropen under de många och långa omkörningarna som görs. Då misstänker vi ändå att vår chaufför är en av de lugnare att åka med.

I Vietnam skulle vi inte få för oss att hyra bil. Det är illa nog att behöva åka med någon annan.

Mui Ne

Det är eftermiddag när vi anländer till den lilla kustorten Mui Ne.

Vi har bokat tre nätter på Joe´s Seaside Boutique Hotel och vi kan checka in direkt.

Vi bor i en bungalow alldeles bredvid stranden. Eller strand och strand, allt vi ser är en betongvägg med ett ilsket hav nedanför.

Här kommer vi då inte att bada.

Vår ena resväska har gått sönder, så vi beger vi oss direkt ut för att försöka hitta en ny.

Mui Ne visar sig inte vara mycket mer än en enda lång gata kantad av hotell, affärer och restauranger. Lite själlös tycker vi redan efter ett par meter.

Vi hittar en resväska i en affär. Affärsinnehavaren verkar mest uttråkad och det är nätt och jämnt vi avslutar affären. Vi måste ju ha den där väskan.

Vi går sen gatan upp och ner. Innan vi går tillbaka till hotellet passar vi på att boka en utflykt till i morgon, till de vita och röda sanddynerna utanför Mui Ne.

Dag 9: Fairy Springs & de vita och röda sanddynerna

Jag vaknar tidigt nästa morgon och beslutar mig för att utforska omgivningen kring hotellet medan resten av familjen sover. Tidvattnet har dragit sig tillbaka och nu finns det helt plötsligt en lång sandstrand nedanför hotellet.

Det får naturligtvis bli en strandpromenad i stället. Man vet ju aldrig när tidvattnet kommer tillbaka och gömmer stranden igen.

Havet ser dock fortfarande alldeles för ruffigt ut för att jag ska våga mig på något bad.

Resten av familjen vaknar i omgångar och det blir därför ingen gemensam frukost denna morgon. Medan sönerna vaknar till går vi andra en promenad längs gatan utanför.

Inte heller i dag innehåller gatan några större sensationer eller variationer så efter ett tag vänder vi och går tillbaka.

Vi stannar till vid ett fruktstånd och köper med oss lite frukt. Damen som säljer frukten är helt klart den trevligaste vi har mött så här långt.

Sanddyner och Fairy Spring

Vi hinner med lite bad i poolen innan vi slår oss ner i receptionen i väntan på den bokade jeepen som ska köra oss till sanddynerna.

Tiden går utan att någon jeep syns till. Till sist får vi be hotellreceptionisten ringa till resebyrån. Jo, han är på väg får vi höra. Det tar en timme innan chauffören dyker upp, sur och butter.

Vad som kommer visa sig vara ”the ride from hell” tar sin början.

The jeep from hell!

Jeepen vi åker i är inte i bästa skick.

Inredningen sitter löst och det skramlar och låter i varje kurva. Det finns två sittplatser längst bak, men vi får tränga ihop oss tre personer. Det innebär att jag får sitta uppe på kanten. Det blir till att hålla ett stadigt grepp i taket vid varje sväng för att inte trilla ut. Att det dessutom inte finns några säkerhetsbälten är väl knappast lönt att ens nämna.

Sen gårdagens bilresa förstår vi att det tutas och körs om stup i kvarten här i Vietnam. Men det gör oss inte förberedda på vår chaufförs otroligt aggressiva omkörningar. Han kör om precis allt och alla hela tiden och tutan går varm. Vi ser på blickarna från bilchaufförerna han kör om att det här inte är några vanliga omkörniningar, inte ens med vietnamesiska mått mätt.

För första gången någonsin på en resa blir jag rädd och vill åka hem till hotellet igen.

Vi stannar till vid Fairy Spring.

Här är det meningen att vi ska ta av oss skorna och gå barfota längs den mer eller mindre uttorkade floden Suoi Tien. Vi är lite skeptiska först, det måste medges. Men promenaden tar sig ju längre vi går där i vattnet.

Det är faktiskt riktigt trevligt att gå där längs flodfåran och titta på den vackra naturen runt omkring.

Efter en dryg timmes promenad är vi tillbaka vid parkeringen igen. Vår chaufför ligger och sover i en hängmatta. Vi känner att han inte riktigt är någon man vill väcka, så vi låter honom sova vidare.

Vi passar i stället på att läska upp oss med lite sockerrörsjuice medan vi väntar på att han ska vakna.

Mui Ne Fishing Village

När han vaknar bär det vidare och vi lämnar nu Mui Ne och kör ut på landsbygden.

Två hjul i varje kurva, tut tuuuut och hej och hå vad det går. Här gäller det verkligen att hålla i sig för att inte ramla av.

Vi kör och kör. Efter en stund börjar jag på riktigt undra om vi blivit kidnappade av vår galning till chaufför. Inte en endaste jeep möter vi där vi flyger fram på landsbygden. Är vi verkligen på väg mot rätt håll?

Men till sist blir de stora vita sanddynerna synliga och vi kan äntligen kliva ur jeepen och andas ut. Phu!

Här går det att hyra en annan jeep upp till sanddynerna. Det kostar 40 $, men vi avböjer. Vi har fått nog av jeepar och bestämmer oss för att vandra upp dit i stället. En tung och tidskrävande promenad, men värt vartenda steg.

Det är riktigt häftiga sanddyner som breder ut sig framför oss.

Vi hoppar, skuttar och tramsar oss en lång stund i den varma sanden innan vi anser oss vara klara med sandlekarna.

Vi går tillbaka till parkeringen och köper glass i den lilla kiosken. Vår chaufför är inte ett dugg intresserad av att köra oss vidare. Han ska först spela klart sitt pokerset.

Så vi får snällt sätta oss och vänta.

Så bär det av igen. Håller mig krampaktigt fast i taket genom kurvorna och ber en bön om att vi ska komma helskinnade tillbaka till hotellet igen.

Men först ska vi besöka de röda sanddynerna.

Dessa sanddyner är inte lika stora som de vita och här är många fler människor. Vi tar av oss skorna och vandrar iväg genom sanden.

När vi sett solen gå ner över sanddynerna går vi tillbaka till jeepen.

Efter ännu en vansinnesfärd med många omkörningar landar vi till sist vid hotellet. Vi hoppar nästan av innan jeepen hinner stanna. Och nä, chauffören får ingen dricks av oss.

Vi kommer då inte att boka fler utflykter med den resebyrån, det är ett som är säkert.

Lätt omskakade går vi en promenad längs shoppinggatan och äter sen kvällsmat på en mysig restaurang nära hotellet.

Vi bokar också en utflykt till Ta Cu Mountain Nature Reserve i morgon. Med en annan resebyrå och vi ber speciellt om en lugn och säker chaufför.

Dag 10: Ta Cuberget

Det är vår sista dag i Mui Ne. Egentligen har vi inte tänkt boka in något denna dag utan bara hänga vid poolen och ta det lugnt. Men så blir det förstås inte.

Mui Ne är ingen ort vi känner att vi vill hänga en hel dag i. Det blir i stället en utflykt till det närliggande Ta Cuberget och dess tempel.

Läs mer om utflykten här: Ta Cu Mountain Nature Reserve

Vi är tillbaka vid hotellet igen strax efter kl 13.

Resten av dagen tillbringar vi på hotellet. Vi badar i poolen och tittar på alla kitesurfare utanför stranden. De är verkligen många, hela himlen är full av färgglada skärmar.

På kvällen går vi en sista promenad i Mui Ne. Vi är redan ordentligt trötta på denna lilla ort och trots att det är härligt att andas havsluft längtar vi alla efter att åka vidare till storstaden och Ho Chi Minh City.

Vi är färdiga här. Helt och hållet.