Klockan är strax efter 9 när vi anländer till den lilla skogsparkeringen i S Hultarp.

På skylten vid S Hultarp står det att det är 15 km till etappens slutmål i Maglebjär, på Skåneledens hemsida står det 14 km. Det kan tyckas oväsentligt, en kilometer hit eller dit, men om man som vi måste vandra fram och tillbaka kan två extra kilometer faktiskt spela en viss roll.

Vi bestämmer oss därför för att i stället vandra till Frostavallen, 13,7 km enkel väg känns mer lagom tycker vi.

Vi ger oss in i skogen och svänger av vid vindskyddet. Fåglarna kvittrar och solens strålar letar sig ner genom träden. Det är en riktigt härlig morgon.

Leden tar oss både uppför och nerför små stigar inne i skogen. Efter ett par kilometer passerar vi en riktigt brant nerförsbacke och därefter fortsätter leden längs en grusväg.

Efter ett tag kommer vi ut på en större landsväg.

Vi vandrar en stund på denna väg, men det är sparsamt med trafik vilket gör att asfaltsvandringen ändå känns helt okej.

I Hallaröd viker vi in mot St Olofs källa, en offerkälla som under medeltiden var ett centrum för St Olofskulturen. Här tar vi en liten paus innan vi åter vandrar ut på vägen.

St Olofs källa

Efter ytterligare ett par kilometer svänger vi åter in på en grusväg i skogen.

Vi håller ett högt tempo och efter ett tag bestämmer vi oss för att ändå vandra hela etappen till Maglebjär. Förutsättningarna är optimala. Vädret är perfekt, leden är lättvandrad och vi har ingen hund med oss som drar.

Efter nästan en mil kommer vi fram till Frostavallens strövområde. Här tar vi en efterlängtad fikapaus innan vi fortsätter längs sjön.

Vi vandrar ytterligare ett par kilometer genom en liten skog innan vi slutligen kommer fram till vindskyddet i Maglebjär.

Vindskyddet i Maglebjär

Egentligen har vi tänkt äta vår medhavda lunch i vindskyddet, men det känns både klottrigt och skräpigt och omgivande skog är inte särskilt mysig. Vi väljer i stället att vandra tillbaka till Frostavallen och inta lunchen på en av bryggorna vid sjön.

När lunchen är uppäten och vi tittat oss mätta på den fina utsikten över sjön är det dags att vandra tillbaka till S Hultarp.

Vi bävar lite inför den sista branta backen, men den försvinner lätt under våra förvånansvärt pigga fötter. Men lite trötta är vi allt för vi går fel ett par gånger innan vi äntligen kommer fram till bilen.

Det blir en kaffepaus i vindskyddet innan vi kör hemåt.

I dag har vi slagit vandringsrekord!

Vi har vandrat 30 km och det har tagit oss 7 timmar, men då har det varit långa sträckor på både grusvägar och asfalt.