En sevärdhet som ligger högt upp på önskelistan när vi planerar vår roadtrip är ett besök i Antelope Canyon utanför Page.

Från början tänker vi oss ett besök i både Upper och Lower Antelope Canyon, men när vi ska boka biljetter ett par veckor innan avresa är alla biljetter slut i Upper Antelope Canyon. Det känns lite snörpligt faktiskt.

Som tur är finns det fortfarande några tider kvar i Lower Antelope Canyon.

Då det inte är tillåtet att gå på egen hand bokar vi in oss på en tur med Ken´s Tour. Här utlovas max 15 personer åt gången nere i kanjonen. Det låter lovande tycker vi.

Vi betalar 179 $ för fyra personer. Då ingår även avgiften för att få beträda Navajo Nation där kanjonen ligger.

Lower Antelope Canyon

Det blir uppstigning redan klockan 6.

Vi checkar ut från motellet och kör bort till Ken´s Tour.  Vi har bokat in vårt besök i kanjonen klockan 7.30.

Det hela börjar verkligen lovande.

Knappt har vi hunnit slå oss ner på en bänk utanför för att vänta på vår tur när en av guiderna kommer fram till oss. Han hjälper oss med kamerainställningar och tar sen med oss till en liten utställning där vi får ovärderliga fototips.

Efter den trevliga inledningen är förstås förväntningarna skyhöga hos hela familjen.

Tills vi träffar vår kvinnliga guide. En sur, butter och oengagerad ung tjej som ser ut som hon helst skulle vilja arbeta någon annanstans.

När det är dags för oss att ge oss av ner mot kanjonen väller det helt plötsligt in två busslaster med kinesiska turister. Och alla ska förstås gå ner samtidigt som oss. Så ja, vi är definitivt många fler än de utlovade 15 personerna som ger oss iväg längs stigen för att ta oss ner till Lower Antelope Canyon.

Lower Antelop Canyon knappt synlig från utsidan

Vi dröjer oss långsamt kvar. Väntar på att alla ska gå förbi oss. Jag börjar räkna alla som passerar, men efter hundra-någonting tröttnar jag.

Ingen idé att reta upp sig. Det är som det är och det gäller bara att hitta det positiva i det som sker. I detta fall är det att ingen är bakom oss och stressar oss nerför stegarna till kanjonen. Vi kan i lugn och ro stanna och ta de foton vi vill.

Ingången till kanjonen

Det tar en bra stund innan vår guide upptäcker att vi inte är med hennes lilla grupp. Hon blir märkbart irriterad, men vi kunde inte bry oss mindre. Det är inte vårt fel att vi kommer bort bland de hundratals kinesiska turister som fått tillåtelse att gå ner samtidigt som oss.

Det tar en knapp timme att gå igenom den smala kanjonen. Hela tiden hör vi guidens entoniga röst, Come on, hurry up, move forward! framför oss. Vi försöker tränga undan känslan av att vi är boskap som vallas fram där nere längs stigen.

Vi kommer ut i dagsljuset igen på andra sidan. Inser att bättre än så här blir det inte. Vi är nöjda så här. Kanske var det lika bra att det inte fanns biljetter till Upper Antelope Canyon när allt kommer omkring.

Vi sätter oss i bilen, lämnar Page och kör vidare mot delstaten Utah och Bryce Canyon National Park.

Coral Pink Sand Dunes State Park

Efter knappt 15 mil får vi plötsligt se en skylt in mot Coral Pink Sand Dunes State Park.

Här måste vi förstås göra ett besök. Vi programmerar om gps-Peg och svänger in på vägen som leder mot parken.

Vi betalar 8 $ i inträde, ställer bilen på parkeringen och ger oss direkt ut i den varma sanden.

Även denna gång har vi sandaler på fötterna och inte heller har vi någon hatt eller keps på huvudet (vad är det för fel på oss egentligen?).

Långt framför oss tornar en jättelik sanddyna upp sig. Egentligen är det dit bort vi vill. Men det går så trögt att ta sig fram där i sanden. Varmt är det också. Och nä, inget vatten har vi med oss.

Efter ett tag ger vi upp tanken på sanddynan. Vi stannar i stället en stund och gör hopp och andra tramsigheter i sanden innan vi går tillbaka till bilen.

Obligatoriskt ökensands-hopp!

Det är verkligen ett fint område. Vi är glada att vi stannade till här, även om vi inte riktigt nådde fram till sanddynan.

Hade vi velat hade vi ju kunnat göra som alla andra, ta en fyrhjuling ut dit och åka sandboard nerför sanddynan. Men vi är nöjda med promenaden.

Page – Bryce Canyon National Park

Vi kör vidare mot Bryce Canyon National Park.

Bryce Canyon

Klockan är 15 när vi rullar in på Best Western Ruby´s Inn där vi ska tillbringa natten.

Här på Ruby´s Inn finns verkligen allt.

En inomhusbassäng, affärer, restauranger och resans skönaste sängar.

Det blir både vila på rummet och ett dopp i inomhuspoolen.

På kvällen besöker vi en av hotellets snabbmatsrestauranger. Vi beställer pizza. De visar sig vara så små att de ryms i handflatan. Ingredienslistan är desto större. Trots den minimala storleken kan inte ens yngste sonen förmå sig att äta upp sin pizza. Han tycker mest den smakar plast. Då är det illa!

Dagens totala körsträcka: 29 mil