Odda

Vi anländer till det lilla samhället Odda sen eftermiddag. Här på Odda Camping, alldeles bredvid sjön Sandvinvatnet, har vi bokat in oss tre nätter i en liten stuga.

Två hela dagar har vi till vårt förfogande och överst på önskelistan står såklart en vandring till den kända klippan Trolltunga.

Vi har tänkt lägga denna vandring redan första dagen här, men när väderleksrapporten lovar kraftigt regn och åskstormar och det i campingens reception dessutom varnas för vandring till Trolltunga denna dag får vi tänka om.

Vackert, men inte optimalt vandringsväder

Vilken tur att vi har två dagar här, vi som från början bara tänkt att stanna en dag. Efterföljande dag lovar nämligen väderprognosen strålande solsken och upp mot 15 grader uppe bland bergen.

Så nu är det äntligen dags!

Eftersom gårdagens oväder omöjliggjort vandring till Trolltunga för alla gissar vi att det är fler än vi som fått vänta ut ovädret och nu planerar att vandra i dag i stället.

Så vi sätter klockan redan på 4.45. När vi stiger upp har det precis börjat ljusna. Och vi är inte ensamma om att vara uppe denna tidiga morgontimme. En kvart senare sitter vi i bilen och ytterligare en kvart därefter rullar vi in på parkeringen i Tyssedal.

Så var det ju det här med parkeringsavgiften som vi förstått ska uppgå till smått hutlösa 500 NKR. Men här i automaten kostar det bara 300 NKR och vi ska dessutom köra vidare mot parkeringen i Skjeggedal, ytterligare 6 km längre upp.

Vi, liksom flera andra, tvekar. Måste vi betala här eller ska vi köra vidare? Samtidigt frågan skylten vid vägen upp mot Skjeggedal – Du har väl inte glömt att betala parkeringsavgiften?

Vi vågar inte chansa och köra vidare. Vi petar i pengarna, tar vår biljett och kör vidare. Alla andra gör likadant.

Klockan är knappt 5.20 när vi rullar in mot Skjeggedals parkering och vi är inte direkt ensamma. Här är redan fullt av både människor och bilar. Det är bara att ställa sig längst bak i den orörliga bilkön in mot parkeringen. Det visar sig dessutom att topparkeringen inte öppnar förrän kl 6 och att vi dessutom måste betala en dyrare parkeringsavgift, precis som vi misstänkte från början. Något annat godkänns inte, då riskerar bilen att forslas bort.

Det finns ingen att fråga när det gäller parkeringsavgiften som vi redan betalt och vi vågar inte chansa. Det blir till att hosta upp ytterligare 500 NKR. Vi tänker att vi får lösa det sen. Nu vill vi komma i gång och vandra. Och nå fram till Trolltunga innan merparten av dagens besökare. Det är därför vi stigit upp så tidigt. Vi och väldigt många andra visar det sig.

Så börjar äntligen bilkön röra på sig. Visserligen i snigeltakt, men i alla fall framåt. Tills bilen framför oss stoppas av en parkeringsvakt och hänvisas in på parkeringen bredvid. Vi förväntas följa efter. Det visar sig nämligen att nu är topparkeringen full.

Vi svär för oss själva, vi kunde ju lika gärna ha parkerat med en gång och börjat vandra. Nu har vi i stället vandring på en 4 km lång och brant asfalterad serpentinväg framför oss. Inte optimalt alltså.

Nä, vill inte vandra upp för denna serpentiväg!

Den här morgonen börjar verkligen inget vidare.

Men i en bil längre fram i kön vinkar ett par sydamerikanska tjejer åt oss. De har plats i sin bil och undrar om vi vill åka med till topparkeringen.

Och det vill vi förstås.

Nitton räknade serpentinkurvor senare parkerar vi på topparkeringen som sista bil och vi kan äntligen börja vår vandring.

År 2009 fick Trolltunga besök av ca 500 vandrare. Men så kom Instagram och i år förväntas mellan 100.000 och 150.000 besökare att vandra upp till klippan.

Så det säger sig själv att vi är många som får samsas om utrymmet på leden, även denna tidiga morgon. Vandringkängor, gympaskor och tunna sandaler trängs med ryggsäckar, plastkassar och småhundar. Alla med samma mål i sikte; att få till den perfekta Instagrambilden poserandes på Trolltunga.

Nu har vi inte Instagram (vi inser att vi tillhör ett utrotningshotat släkte), men målet är förstås detsamma även för vår del. Vi är också ute efter Fotot med stort F. Så vi inser att här gäller det att trampa på om vi inte vill tillbringa flera timmar i kö där uppe vid klippan.

Första kilometern går längs en vältrampad stig.

Efter dryga 2 km bär det uppför. Rejält uppför.

700 höjdmeter ska läggas under våra vandringskängor innan vi kan pusta ut på toppen. Det tar på krafterna, det gör det. Men i gengäld belönas vi med en vidunderlig utsikt över dalen och den långa, branta uppförsbacken är genast glömd och förlåten.

Omgivningen är helt fantastisk.

Små sjöar som bergen speglar sig i, klippor alldeles översållade med illande grön lava och fjällblommor i allsköns färger.

Egentligen vill vi ju inte bara rusa förbi allt det vackra. Men vi skyndar ändå på. Stressade av mängden människor både framför och bakom oss. Vi bestämmer oss för att ta det riktigt lugnt på tillbakavägen i stället och då långsamt njuta av de vackra omgivningarna.

Nu vill vi bara fram till Trolltunga. Helst före alla andra.

Snart framme!

En dryg mil och knappt tre timmar senare når vi vårt mål.

Vi är inte först. Det är redan en hel del människor på plats, men jag som är först ut för fotografering kan direkt klättra ner för den lilla stegen och ställa mig i den korta kön.

Knappt tio minuter senare kan jag gå ut på den lilla klippan och göra vad jag ska. Vilket faktiskt inte är så mycket. Det blir inget sittande på klippkanten för min del. Inga hopp och inget liggande på magen för att titta ner på utsikten där under. Faktiskt tittar jag knappt på utsikten alls den lilla stund jag är där ute.

Tjoho, här står jag!

Vi byter sen av varandra.

Nu har det kommit mer människor och kön har hunnit bli lite längre. Men en halvtimme senare är vi klara. Vi stannar ytterligare en stund. Vi har lovat att fotografera tjejerna som gav oss skjuts upp till parkeringen.

Stämningen vid Trolltunga är ung, glad och trevlig.

Vi klappar alla i händerna åt paren som förlovar sig där ute på klippan och åt killen som hänger i klippkanten med bara en hand. Alla ställer upp och hjälper till att fotografera varandra.

Överallt uppe på klipporna trängs människor. Det känns faktiskt en smula obehagligt.

Jag är inte höjdrädd, men jag har en enorm respekt för branta klippor utan avspärrningar.

Jag kan inte heller låta bli att fundera lite på vad som kommer hända i framtiden när alla har varit på Trolltunga och tagit de där klassiska Instagrambilderna, då kommer kanske (mest troligt) suget att göra något annat än bara stå där eller sitta på kanten. Göra något unikt, något som ingen annan gör.

Tendenserna finns där redan. Det är som om alla spärrar släpper. Ingen verkar respektera varningsskylten och på de röda markeringarna trängs fullt med människor. Det här är ju inte farligt. Många, många före har ju gjort det och överlevt. Ja, inte den unga kvinnan som för ett par år sedan störtade mot sin död på väg ut på klippan förstås. Men alla andra.

Det känns skönt att komma bort från klippan och alla människor när vi är klara.

Vi fortsätter en bit längre bort. Här kan vi njuta ostört av utsikten.

När vi börjar vår vandring tillbaka ringlar sig kön till klippan lång och det kommer hela tiden nya vandrare i en strid ström. De kommer säkert få vänta ett par timmar innan det blir deras tur i rampljuset.

Vi är glada över vårt beslut att vandra på i morse. Att stå i kö är aldrig roligt.

Men nu vill vi njuta av den vackra omgivingen.

Vandringen tillbaka går därför i en betydligt långsammare takt.

Vi är nere vid topparkeringen strax efter kl 15.

Nu har vi dock ytterligare 4 km att gå längs den asfalterade serpentinvägen ner till Skjeggedals parkering där bilen står. Visserligen går det en shuttlebuss med jämna mellanrum, men eftersom vi fuskade lite på hitvägen och åkte bil upp vill vi åtminstone vandra ner.

Den första av nitton kurvor på väg ner

Det tar fyrtio minuter att vandra ner till parkeringen. Vi är glada att vi inte behövde vandra upp. För nu är vi ordentligt trötta i både kropp och själ. Vandringen till Trolltunga var betydligt tuffare än vi hade förväntat oss.

Totalt tar vandringen på drygt 24 km oss 9 ½ timme.

Då stannar vi ca en timme uppe vid Trolltunga och tar det väldigt lugnt på tillbakavägen. I gengäld går vi upp i en mycket raskare takt än vad som vi kanske önskar. Men så slipper vi stå i kö ut till tungan, så det är klart värt att traska på.

Tips om man kommer med bil:

• Vandringsleden är totalt 2 mil tur och retur från topparkeringen. Här finns endast plats för 30 bilar, vilket innebär att man måste vara här riktigt tidigt. Vi var på plats kl 5.20 och fick ändå inte plats. Att parkera här kostar 600 NKR och betalas vid en liten bemannad betalstation på vägen upp, alltså INTE vid automaterna.
• Vandrar man från Skjeggedals parkering har man ytterliggare 8 km tur och retur att lägga till övrig vandring. Då kan man antingen vandra längs en liten stig eller längs den asfalterade serpentinvägen. Oavsett vilket så är det en riktigt brant vandring. Att parkera här kostar 500 NKR och avgiften löser man i en automat som finns på parkeringen. Även här gäller det att vara ute i god tid. Parkeringen fylls på snabbt.
• Är Skjeggedals parkering full blir det till att stå på Tyssedals parkering. Det innebär ytterligare 12 km vandring tur och retur längs en smal asfalterad väg. Alltså totalt 4 mils vandring om man nu känner för det. Jag skulle helt klart bara parkera här om jag skulle dela upp vandringen på två dagar och tälta någonstans längre upp. Att parkera här kostar 300 NKR och betalas i en automat på parkeringen.

Vi rekommenderar även rejäla vandringskängor. Vi såg visserligen flera som vandrade upp i vanliga gympaskor och man kan säkert vandra i både flipflops och barfota vad det beträffar och komma både dit och tillbaka. Allt går, men varför liksom?

Leden är stenig och bitvis ordentligt lerig och hal om det har regnat. Det bär brant uppför (och därmed nerför på tillbakavägen) och livet blir så mycket härligare om man slipper ha ont.

Utöver det så gäller samma här som vid all vandring i fjäll. Lager-på-lager klädsel, mat som ger energi (vatten fylls med fördel på i fjällbäckarna), koll på vädret och ingen ensam-vandring (kanske inte så stor risk just här, det är bra tryck på leden!).