Det är dags att vandra ännu en etapp av Kust till kustleden. Den sista vandringen nu på ett par veckor eftersom vi åker till Grönland nästa vecka.

Etappen är 16,4 km lång och egentligen är tanken från början att bryta av denna och spara resten till nästa gång. Men vi känner oss fortfarande lite kaxiga efter förra veckans vandringsrekord och bestämmer oss nu för att vandra hela etappen i ett svep.

Kunde vi vandra så långt förra veckan i 25 graders värme, borde det rimligtvis funka nu i lite svalare väder.

Vi lämnar dock hunden hemma även denna gång. Inte heller verkar det finnas något sug hos ungdomarna att följa med på dagens vandring.

Vi parkerar en bit från vindskyddet i Bjärebygget.

Vandringssuget är inte så där jättestort när vi kliver ur bilen. Regnet öser ner. Det regn som enligt väderleksrapporten inte skulle komma förrän framemot eftermiddagen. När vi nästan vandrat färdigt tänkte vi. Så därför har vi bara tagit med varsin tunn regnjacka och inget mer.

Men har vi nu kört så här långt är det bara att bita ihop och börja vandra.

När vi kommer fram till vindskyddet upphör regnet till vår stora glädje. En glädje som i och för sig ska visa sig bli kortvarig, men under vår vandring genom blåbärsriset i Stora Ömosse håller vi oss i alla fall torra och glada.

När vi sen någon kilometer senare vandrar in i Lemmeshult börjar det nämligen regna igen.

Regnet öser ner och vi är snart alldeles genomblöta, trots både regnponcho och jacka. Vi ser därför inte så mycket av omgivningen de följande kilometerna. Inte mer än att det är breda grusvägar vi vandrar på.

Efter en halvmil lämnar vi grusvägarna och ger oss in på naturstigar i skogen. Det bär både brant uppför och nerför när vi passerar de stora stenblocken vid Snibe Stue.

Här hade vi gärna stannat en längre stund, kanske till och mer tagit en fika, men tanken på att slå oss ner någonstans i regnet känns inte så lockande.

Så vi fortsätter vår vandring genom skogen.

Snibe Stue

Leden tar oss sen vidare in i Björåsa-Bälinge naturreservat och ut på heden.

Det är ett riktigt vackert landskap med enbuskar och ormbunkar, men vi ger oss inte tid till att njuta av omgivningen. Det regnar för mycket. Vi bestämmer oss i stället för att ta det på tillbakavägen. Nu har nämligen väderleksrapporten lovat att solen ska titta fram efter lunch.

Det längtar vi efter!

Gör som vi! Ställ er under ett träd och vänta ut regnet!

Vi fortsätter sen vår vandring längs grusvägar inne i skogen. Efter nästan en mils vandring slutar det äntligen att regna.

När vi kommer ut ur skogen och korsar vägen vid Stavershult spricker molnen upp och solen skymtar fram.

Sista kilometerna till vindskyddet i Koarp går nästan uteslutande på asfaltsvägar.

Vi äter vår medhavda lunch i vindskyddet och försöker passa på att torka våra kläder och skor så gott det går innan det är dags att påbörja vår vandring tillbaka.

Vindskyddet i Koarp

Vi håller ett riktigt raskt tempo på tillbakavägen. Trots att det nu är riktigt vackert väder och vi är torra, nöjda och glada. Men kanske, kanske hinner vi inom Gotteboet i Örkelljunga innan de stänger klockan 18. Så vi kan belöna oss med lite godis efter dagens strapats.

Det är i alla fall värt ett försök.

Heden i Björåsa-Bälinge naturreservat på tillbakavägen

Klockan är prick 17.30 när vi vandrar tillbaka in mot vindskyddet i Bjärabygget.

Dagens vandring slutar på 33 km och tar oss 8 timmar.

Det är en riktigt fin etapp. Framför allt nu i juni när alla sommarblommor lyser vid vägkanten. Etappen går långa sträckor på lättvandrade grus- och asfaltsvägar. Dock passeras det på sina ställen flera branta upp- och nerförsbackar, framför allt inne i skogen.