Skuleskogens Nationalpark – Nationalparksrundan

DSC_0448

Vårt besök vid Höga Kusten är faktiskt planerat redan innan coronapandemin tvingar alla svenskar att svemestra istället för att åka utomlands. Men när resan närmar sig börjar vi tveka. Ska vi verkligen dit och trängas med alla andra människor? För det har vi ju förstått nu. Att alla vill till Höga Kusten denna sommar.

Men vi bestämmer oss för att hålla oss till vår ursprungliga plan. Vi har längtat länge efter vandring vid Höga Kusten och det är dessutom ett perfekt stopp på vår väg upp mot norra Norrland.

DSC_0337

Vi vill såklart vandra någon etapp längs Höga Kustenleden när vi är på plats och valet faller förstås inte helt oväntat på etapp 9 – Skuleskogens Nationalpark. Den mest kända – och därmed mest välbefolkade – etappen på leden verkar det som. Med den populära Slåttdalsskrevan och allt.

Den ska vi såklart vandra. Fast inte riktigt hela etappen ändå. Eftersom vi måste komma tillbaka till bilen igen satsar vi istället på den ca en mil långa Nationalparksrundan

DSC_0336

Planen är förstås att börja vandra riktigt tidigt på morgonen. Innan de stora massorna hinner anlända. Trots att vi i vårt tycke kommer i väg ganska sent så gapar parkeringsplatsen vid Entré Syd ganska tom när vi anländer vid 8.30-snåret.

Förutom en anställd vid nationalparken ser vi inte röken av någon annan människa.

Övertygade om att ryktet om Slåttdalsskrevans popularitet är kraftigt överdrivet sätter vi ändå av i ganska rask takt längs leden. För man vet ju aldrig. Och nu har vi blivit sugna på möjligheten att ha Slåttdalsskrevan för oss själva en stund.

DSC_0380DSC_0367DSC_0357

Vi vandrar genom en riktigt härlig skog. Stannar var och varannan meter för att plocka några blåbär och titta på små vattenfall. På så när som en kör av fågelkvitter är det helt tyst. Ingen som pratar, ingen som trängs.

DSC_0378DSC_0382DSC_0396

Efter ett tag väljer vi att vika av från leden och istället fortsätta upp mot Slåttdalsberget.

Här har utlovats vacker utsikt över Höga Kusten och vi blir inte besvikna när vi väl tagit oss upp på berget. Utsikten är så fin att vår vandringstakt saktar ner ordentligt, men när vi efter en stund upptäcker att ett annat vandringspar nästan har hunnit i kapp oss sätter vi fart igen.

DSC_0421DSC_0423DSC_0424Utsikt från Slåttdalsberget

DSC_0428DSC_0429DSC_0433DSC_0440DSC_0446DSC_0447

Sista biten ner mot Slåttdalsskrevan är riktigt brant och det tar därför en stund innan vi tagit oss ner längs klipporna.

DSC_0456

Till sist är vi framme vid Slåttdalsskrevan som ligger helt öde framför oss. Precis som vi ville ha det.

DSC_0457DSC_0461Slåttdalsskrevan

DSC_0464DSC_0466DSC_0470

Vi stannar här en stund. Skrevan är mindre än vi förväntat oss. Förvisso en vacker plats, men vi kan ändå inte riktigt förstå varför den har blivit så omåttligt populär. Vi har redan sett så många vackrare platser under vår vandring längs leden.

DSC_0493

Efter ett tag kommer det andra vandringsparet fram till skrevan och vi lämnar plats åt dem att ha stället för sig själva en stund.

I stället fortsätter vi vidare mot Tärnättvattnet.

DSC_0502Tärnättvattnet

Vid Tärnättvattnet är vi inte längre ensamma, men någon trängsel är det inte tal om. Några tältare som håller på att packa ihop sina saker.

Själva slår vi oss ner på en sten vid vattnet och dukar upp lite matsäck.

DSC_0503

Regnet hänger i luften och några sommartemperaturer verkar inte infinna sig så när vi efter ett tag börjar bli lite frusna bestämmer vi oss för att fortsätta vår vandring.

DSC_0510DSC_0518

Först är tanken att vi ska fortsätta ner mot Tärnättholmarna, men när det börjar regna vänder vi om och fortsätter istället ner mot Näskebodarna.

DSC_0527DSC_0536DSC_0538

Efter en stunds vandring över klipporna kommer vi in i skogen igen. Nu tilltar regnet så mycket att vi tvingas stanna för att ta på oss regnkläderna innan vi fortsätter ner mot bodarna.

DSC_0542

I en av bodarna tar vi skydd från regnet medan vi äter vår medhavda lunch.

DSC_0548DSC_0552

Vi har precis ätit upp när regnet gör ett uppehåll och vi passar på att gå ner till den lilla stranden och se oss omkring innan vi fortsätter vår vandring.

DSC_0574DSC_0578DSC_0579DSC_0586DSC_0590DSC_0591DSC_0593

Vi passerar små vikar och stränder innan vi åter vandrar in i skogen.

DSC_0597DSC_0602

Efter ett tag börjar det regna igen, men nu gör det inte oss så mycket. Vi känner oss ganska färdigvandrade och längtar till bilen.

Vi är fortfarande helt övertygade om att ryktet om nationalparkens popularitet är kraftigt överdrivet där vi vandrar fram sista sträckan mot Entré Syd. För vi har inte stött på mer än kanske ett tiotal andra människor under hela vår vandring. Och vädret har trots den sista timmens regnskurar bjudit på riktigt bra vandringsväder. Så var är då alla människor?

Det ska vi snart bli varse om visar det sig.

För när vi vandrar in på Entré Syd är parkeringsplatsen full och bilar är parkerade längs hela grusvägen så långt vi kan se. Det är bilar i en lång kö i väntan på en parkeringsplats. Människor överallt. Väldigt många människor överallt.

DSC_0607

Vi hoppar snabbt in i bilen, glada över vårt beslut att starta vår vandring tidigt i morse. Även om vi inte ens kom iväg så tidigt som vi planerat.

Nu är det nog fullt i Slåttdalsskrevan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s