Vi har bara en och en halv dag att undvara Höga Kusten och det är mycket vi vill hinna med under den korta tiden. Så när vi kommer fram till stugan lämnar vi snabbt av vår packning innan vi skrider till verket med den första av våra planerade Höga Kustenaktiviteter, nämligen att bestiga Skuleberget.

Nu är det inte ett speciellt avancerat berg att bestiga – blott 286 meter högt -, så det passar perfekt som en kvällsaktivitet efter att ha tillbringat över femtio mil i bilen under dagen.

Det finns olika – mer eller mindre avancerade – sätt att ta sig uppför Skuleberget, men vi väljer denna kväll att börja med det enklaste sättet som är att vandra längs den led som startar vid Friluftsbyn.

Eftersom vi bor i Docksta, bara någon kilometer från Friluftsbyn, så vi är snart på plats. Vi hittar en ledig lucka att trycka in bilen i, swishar 20 kr för parkeringsavgiften och så kan vi äntligen påbörja vår vandring uppför berget.

Vi vet ju redan från början att vi inte kommer vara ensamma på Höga Kusten denna sommar. Men trots det är vi inte riktigt beredda på den mängd av människor vi möter på vår väg uppför Skuleberget. De flesta vi möter är dock på väg ner, men trots att berget är stort får vi gå långa omvägar för att slippa trängas. Det hade vi faktiskt inte riktigt räknat med.

Men vem är vi att gnälla över detta faktum. Vi är ju också här – precis som alla andra.

Efter ett tag blir det dock allt glesare mellan människorna och vi kan andas ut.

Det bär visserligen ordentligt uppför på sina ställen, men trots det är det en enkel vandring i tallskog och på släta klippor.

Efter en dryg timmes uppförsvandring ser vi toppstugan framför oss.

Här är egentligen planen från början att belöna oss med varsin våffla med hjortronsylt, men redan under vår första övernattning i Lindesberg inser vi att vi inte kommer hinna fram innan toppstugans kafé stänger klockan 16. Så det blir i stället till att förse oss med kakor från hotellets frukostbuffé och packa ner i våra ryggsäckar. Som plåster på såren för de uteblivna våfflorna.

Varför man väljer att stänga kaféet redan klockan 16 mitt i semestersäsongen är oklart. Det är ju inte direkt så att det är ont om besökare denna sommar.

Skulebergets toppstuga

Vi går ett varv vid toppstugan innan vi parkerar oss på en klippa en bit ifrån för att duka upp vår medhavda kakbuffé. Vi sitter sen en lång stund och njuter av både kakor och vacker utsikt. För det är faktiskt inte förrän nu vi förstår tjusningen med att vandra uppför Skuleberget.

Och att det nu dessutom är ganska tomt på andra människor uppe på toppen gör ju inte saken sämre.

Inte precis som våfflor med hjortronssylt, men man tager vad man haver

Solen har letat sig fram mellan molnen och det är en riktigt härlig kväll. Här hade vi definitivt kunnat stanna ännu längre, men nu är det dags att resa på oss och vandra ner till bilen igen.

Denna gång väljer vi Grottstigen, en riktigt brant väg ner.

Och det är verkligen brant.

Så här i efterhand kanske denna led lämpar sig bäst för uppförsvandring, men vi tar det försiktigt. Ett trappsteg i taget. Vi har ingen brådska. Fördelen med Norrland är att det är ljust långt in på natten.

Vi passar på att svänga av mot grottan när vi ändå går förbi.

Ett par riktigt branta stegar leder oss upp mot denna grotta som är större än vi förväntat oss. Grottan i sig är inget märkvärdigt, men utsikten är riktigt fin så vi stannar en stund innan vi fortsätter vår färd neråt igen.

Utsikt från grottan

Sista delen av leden går genom skogen och är inte lika brant. Det gäller dock att se var man sätter fötterna. Annars kan man till exempel snava över en rot och skrapa handleden.

Leden slutar vid Höga Kustens Naturum, men något besök blir det inte här då det verkar vara stängt för besök. Om det gäller för kvällen eller för sommaren pga coronapandemin vet vi inte.

För att komma tillbaka till Friluftsbyn och den väntande bilen följer vi sen Höga Kustenleden en bit innan vi åter svänger in mot skogen. Regnet hänger i luften, myggorna likaså. Men vi klarar oss hela vägen till bilen torra och icke-myggbitna.

Kyrkan i Docksta

Nöjda över vår kvällsvandring kör vi sen tillbaka till stugan för att göra oss lite mat. Man kan ju inte bara leva på kakor.