Haparanda Skärgårds Nationalpark är den andra nationalparken vi besöker under vår roadtrip genom Norrland. Och våra förväntningar på denna skärgård är skyhöga. Vi tänker oss hav, vackra stränder och strandängar fulla av växter av olika slag.

Från början är tanken att det är ön Sandskär som ska stå som värd för vårt nationalparksbesök, men när vi någon vecka innan avfärd kommer på att vi nog borde kontrollera om båtarna går denna corona-sommar, visar det sig att vi får tänka om.

Båtarna till Sandskär går visserligen, men visar sig vara fullbokade under våra dagar i Haparanda. Så dags att googla lite. Vad finns det fler för nationalparksöar som är lättillgängliga för ett besök?

Valet faller på ön Seskarö som ligger 25 km från Haparanda och dessutom har broförbindelse med fastlandet vilket passar oss perfekt.

Solen skiner från en nästan klarblå himmel när vi ger oss iväg från Haparanda för att köra ut till Seskarö.

Ön känns större än vi förväntat oss. Vi kör förbi industrier, hus och affärer innan vi hittar en parkeringsplats. Gula markeringar på träden visar att det här nog finns någon typ av vandringsled så vi parkerar bilen och följer sen markeringarna in i en liten skog.

Skogen i sig känns inte så märkvärdig, björk och tall kantar den lilla stigen vi går på.

Vi kommer snart fram till en liten strand. Här stannar vi en liten stund innan vi bestämmer oss för att gå tillbaka till bilen och köra vidare.

Vi kör vidare till Seskarö Havsbad & Camping.

Här hittar vi en informationstavla över vandringlederna på ön. Vi bestämmer oss för att försöka hinna med både den röda (naturstigen) och den blå leden under dagen.

Tanken är att vi ska börja med den röda leden, men någonstans där i början missar vi tydligen en röd ledmarkering och så befinner vi oss helt plötsligt på den blå leden istället.

Nu spelar det ju ingen roll eftersom vi tänker att vi ändå ska hinna vandra båda.

Första delen av leden går genom områden med tall och gran.

Det är riktigt varmt ute och vandringshumöret är väl inte helt på topp. Vi längtar efter havet. Det är ju därför vi är här. En vandringsled i en nationalpark med ordet skärgård i namnet måste ju gå längs havet tycker vi.

Humöret stiger inte heller när vi efter ett tag vandrar in i skogen.

För där bor myggorna. Och de verkar väldigt förtjusta över att vi kommer gåendes, lättklädda och alldeles myggmedelsbefriade. För vi har ju trott att vi skulle vandra längs havet. Där inte myggorna trivs.

Efter en stunds ettrig uppvaktning av dessa myggor ger vi upp. Drar de varma munkjackorna över våra huvuden och gräver fram ett citrondoftande myggmedel inköpt på Bali förra sommaren. Ett myggmedel de norrländska myggorna inte verkar vara särskilt imponerade av för de fortsätter envist surra kring våra huvuden.

Lyckan är stor när vi äntligen får en skymt av havet.

Vi tinar upp en smula. Det var ju det här vi kom hit för. Havet och utsikten över öarna.

Efter en stund lämnar vi havet och går tillbaka in på leden. Kanske kommer det fler stränder längs leden.

Det gör det inte visar det sig.

Så när vi kommer fram till stället i skogen där den blå leden går ihop med den röda bestämmer vi oss för att fortsätta längs den röda leden tillbaka till campingen. Vi känner inte längre något behov av att vandra båda.

Lägergårdens kyrka, Seskarö

Efter en stund är vi tillbaka vid campingen. Vi bestämmer att vi nöjer oss här. Kanske ger vi ingen rättvis bild av Haparanda Skärgårds Nationalpark, men dessa timmar gav ingen mersmak. Och tyvärr tror jag inte vi kan ge myggorna hela skulden.

Vi hade andra förväntningar helt enkelt. Kanske var vi bara på fel plats i nationalparken. Samtidigt tänker vi att man nog lägger markerade vandringleder där det är som vackrast.

Så tyvärr Haparanda Skärgårds Nationalpark. Det kittlade inte till någonstans för vår del. Förlåt.